Vår nya tv-soffa och tavlor


Soffa – Jotex
Viskos matta – Jotex
Vas – Hemtex
Vass – sjön 
Bord – Mio 
Ljusstakar – Georg Jensen
Tavlor – Desenio
Kuddar – H&M Home, IKEA, sömmerskan

Titta vårt tv-rum! Igår satte vi upp tavlorna (som hänger ojämnt med typ 1cm så det ska fixas imorgon när P kommer hem igen!). Printen är bara tillfälliga och ska bytas ut på sikt, kuddarna också. Vi gillar dem, men inte här.. Soffan är så sjukt stor, vi båda två är ändå närmre 2 meter och kan ligga raklånga i den utan att nudda varandra. Men trots att den är så stor så känns den ändå nätt. Färgen är en blandning mellan grått och grönt skulle jag säga, och vi gillar det jättemycket. Men det är något med detta rummet som bara inte känns VI. Trots att vi är ”klara” så känns det inte klart. Men jag försöker att känna mig nöjd och inte hela tiden blicka framåt och mot bättre bättre bättre. Nu får det faktiskt ta sin tid. Men oavsett vilka möbler vi har så är detta rummet ett av mina favoriter, då det första man möts av när man kommer upp för trappan och det är så himla ljust. Och berget utanför fönstret gör så otroligt mycket. När man ligger i soffan ser man inget grannhus, utan bara himmel och berg. Det är så jädra harmoniskt.

Nåja, så nu ligger jag här i alla fall. Känsostorm på insidan idag. Jag vill prata så mycket om branschen men tankarna krockar i huvudet. Ikväll är jag ensam hemma, och sist jag var det fick jag en sömnparalys (googla ifall du ej har koll på vad det är) så helt ärligt mår jag faktiskt riktigt dåligt. Jag försöker att vara vuxen och skärpa till mig. Men helt ärligt är det svårt för att jag är så rädd. Så töntig men jaja.

 

Avsnitt 2 av Embrace Her

”Vad har präglat tjejerna till att bli dem de är idag? Vem av tjejerna blev anklagade att ha testat kokain på arbetstid? Sanja avslöjar sitt största fuck up i karriären och Ellinor pratar om mobbning och att bli bortvald av en förälder. Man får helt enkelt lära känna tjejerna på ett djupare plan. Förresten, kan ni gissa vem av Sanja och Ellinor som har svårt att släppa in nya vänner?”

Herregud vad kul detta är! Avsnittet är 40 minuter långt och vi kom in snabbare i det där med podd än vad jag trodde att vi skulle göra. Som utlovat delar vi med oss mer utav oss själva denna gången. iTunes strular som sagt, men söker ni på Embrace Her på Spotify eller på Acast.com så hittar ni avsnittet direkt. Eller bara klicka på bilden här ovan! Kom ihåg att berätta efteråt vad ni tyckte. Happy onsdag!

 

Pressvecka och ny kappa ifrån Busnel

Inlägget innehåller affiliate länkar 🙂


Väska Celine // Kofta ny klick! // Elins kofta Busnel // Kashmirtopp Davida // Byxor Zara // Skor Twist & Tango 

Såhär gick jag klädd idag! I min nya kappa ifrån Busnel. Jag ÄLSKAR den och känner mig så himla himla himla fin i den. Det är något med långa plagg och min längd som jag gillar. Långklänningar, långkjolar, långa koftor etc känner jag mig så himla bekväm i. Jag har suktat efter denna i snart två år, och nu äntligen är den MIN! Elin kom hem med en annan färg och enkelknäppt istället för dubbelknäppt som jag har. På axeln bär jag min senaste lilla dyrgrip också, satan vad jag älskar den.

Denna veckan är det pressdagar i Stockholm, vilket innebär att märken och pr-kontor öppnar upp dörrarna för print, oss influencers etc att klämma och känna på kommande sortiment. Jag har tackat nej till det mesta eventsen för att hinna jobba (annars kan man springa runt prick hela dagarna om man känner för det). Det är såklart väldigt väldigt trevligt men man hinner ju inte jobba så mycket. Och jag behöver få klart två kampanjer (Tradera och na-kd) samt skissa på en design. Jag har fått en förfrågan, så just nu skissar jag och så ska vi ta ett möte i veckan och se ifall vi kan komma överens. Spännande! Det händer mycket i mitt jobb just nu, och om jag vill kan jag hoppa på tre olika design-uppdrag. Vi får se vad  det slutar i – jag lovar att meddela er!

Nu ska jag tidsinställa podden på kl 06:00 imorgonbitti. Itunes strular så mycket vilket gör oss så ledsna. Men ni kan lyssna på oss antingen via Acast (hemsida eller app) alternativt Spotify! I let you know när vi finns på podcaster. Jäkla fan.

 

Min helg i bilder – inflyttningsfest på Push


Min fredag började med att min mamma, syster och hennes hund Happy sov över för att jag inte vågade sova själv. Vi åt chark och drack vin tills 00 när jag nästan somnade med ansiktet i brieosten.


Dagen därpå städade vi hela huset (okej mest mamma) medan jag packade inför en kväll i Göteborg. Så jag hoppade på tåget vid 13 och var framme vid 16. Oj juste, detta är Vickans förlovningsring! Jag skickade en bild till P och skrev ”Tråkig”… ”Mycket” fick jag till svar. Inte alls en pik men det är väl gött för honom att veta vad man diggar tänker jag. Ska dock tilläggas att Vickan är född som ryss i ett tidigare liv och älskar allt som har med diamanter, glamour, glitter, paljetter och röda skosulor att göra. En själv framstår alltid som astråkig brevid henne.


Jag sminkade mig på tåget, lämnade mina grejer i Vickan (och Alex) lägenhet innan vi gick de 200 metrarna ner till en salong där alla fick håret fixat.


Sedan studsade vi vidare på kullerstenarna för en fördrink, innan det var dags att göra entré hemma hos värdinnan. Alltså ser ni hur snygga tjejkompisar jag har? Hade jag tagit denna bilden med en systemkamera hade det sett ut som om alla gick på en catwalk. PANGtjejer allihopa!!


Mickan har flyttat tillbaka till Göteborg (</3) och alla var väl egentligen glada för det utom jag. Eller okej, såklart jag är glad för hennes skull, men det är ändå något annat att ha sina vänner fysiskt nära. Även om man inte umgås varje dag, eller för den delen, vecka. Mickan är den jag kan sitta och snacka relationer och feminism om i flera timmar. Hon är den absolut i särklass klokaste tjejen jag vet på det området. Hon öppnade liksom ett fönster jag inte visste fanns. Hela den psykologiska biten, var/hur/om/men yadayada ni veeeet, hon har koll på allt sånt. Vem fan har det liksom? Halleluja för en sådan vän!


Hon visade alla hur man sväljer ner kaviaren med vodkan hö hö. Man var ju inte sen på den bollen.


Swosh sa det!… Sen satte jag i halsen. Ha ha ha.


Vickan <3 Den snällaste, omtänksammaste och mest givmilda människan jag vet. Harregud vad denna kvinnan betyder mycket för mig. Det var alltså hemma hos henne jag sov i helgen + min andra vän jag hittade i Göteborg när jag bodde där.


Mickans lägenhet var håååååll käften fin. Eller ja lägga och lägga – VÅNING säger man ju på ren svenska. Hon hade så många design favoriter som jag seriöst skulle döda för. Avundsjuk deluxe! Hon kommer ha det så bra i Göteborg <3 Okejdå, det är omöjligt att inte vara sinnessjukt glad för hennes skull. Men det vet hon att jag är.


Böbbel!!! Herregud vi drack mer än ett stall fyllt av törsiga karlar.


Vid 01 anlände vi till Push (tror jag?). Det var fullt pådrag men tyvärr såg jag inte en enda människa från när jag bodde här? Vart har alla tagit vägen? Skaffat barn? Flyttat till Stockholm? Vuxit upp? Haallooooo jag saknade er ju!


..Dock inte så himla länge för dessa brudarna såg till att jag tänkte på annat. Typ att ha den bästa kvällen på läänge.


Jag dansade NON-STOP. Eller okej, jag tog två pauser när jag shasade bort (hur stavas det?) hungriga norrmän. Varför kan inte killar ta ett nej? Vi tjejer har det så förbannat mycket roligare utan er? Hejdå!!!


TACK MICKAN för livets kväll!!! Jag hade det så sinnessjukt kul! Och sådant privilegie att vi kunde dansa loss själva där vid vårt bord så att ingen kom bort. Vi höll ihop hela kvällen och i princip alla stannade till stängning. När hände ens det senast? TACK TACK TACK TACK<3


Mina tjejor är bäst ingen protest. Om ni hittar mig så kan jag garantera er att jag hade det där fejset hela kvällen. Fanns ingen hejd på hur mycket jag kunde skratta. Och det var inte ens champagnen som gjorde det – det var dessa kvinnorna! Ha det gött haj!! (varför har jag skrivit på göteborska i detta inlägget? Rädda maj)

 

En kväll på Yasuragi

För två dagar sedan åkte jag till Yasuragi för en spakväll. P åkte till Linköping för älgjakt och jag blev kvar ensam hemma. Jag låg och grät hysteriskt av rädsla för att vara ensam i huset, så det var väldigt skönt att få åka iväg och slippa ligga i soffan med mina tankar. Besöket på Yasuragi (spa/konferens/restaurang koncept ute i Nacka) kom med andra ord väldigt lägligt. Dessutom hade jag haft migrän i två dagar för att jag hade varit så spänd/stressad/ätit så mycket socker.


Jag vill också ha en sån här kruka och kvistar hemma. Tänker att det skulle vara fint i vardagsrummet. Japansk design är fantastisk.


Omklädningsrum.


En av fyra fantastiska restauranger på Yasuragi.

Väl på plats så fick jag uppleva något jag inte kan beskriva. Vissa som yogar säger ibland att dem kan börja gråta ifrån ingenstans för att kroppen slappar av och släpper av allt (typ). Det har aldrig hänt mig… Först nu! Omklädningsrummen är väldigt fina, mörka och fräscha. Och efter min japanska rengöring tog jag ett varmt bad. Efter det hoppade jag in i ”sovbastun” (bara det uttrycket fick mig ju att vilja åka tillbaka igen). Därinne låg två andra kvinnor och jag som vanligtvis ogillar värme och att vara i närheten av nakna kvinnor (dessa var dock inlindade i handdukar) reflekterade inte ens över det. Det var mer fuktigt än sådär skållhett och det doftade lavendel vilket ju gör en sömnig.

Jag la mig på det översta trappsteget och plötsligt rann bara tårarna ifrån ingenstans. Mitt bland andra människor? Det kändes så otroligt befriande.


Ifrån middagen med mitt sällskap. En blandad kompott av jurnalister, Pappapodden och fitnesstjejer. Så mysiga allihopa!! 

Man får inte fota inne på spat och inte ha med sin telefon, därför har jag inga bilder ifrån det. Men lokalen är helt fantastisk och omringas utav granar och tallar. Jag la mig i en stol för att titta lite på dem och på mindre än en minut sov jag som en liten bebis och vaknade lagom till det var dags för middag.



Vi fick provsmaka hela den nya menyn (japansk ofc) som var sååå god. Dessa små knytena (japanska motsvarigheten till dumplings) var så OTROLIGT goda och fyllda med pumpa, ingefära och västerbottenost. Nom nom nom. Hela menyn går att få glutenfri, laktosfri och vegansk om man vill. I en utav deras restauranger serveras bara vegansk mat, allt vin är veganskt osv.

Det var verkligen en upplevelse att äta maten framför en kock som tillagar den. Satesfying liksom? 10 poäng bara det.

I gymnasiet gick kompisar till Yasuragi med sina föräldrar på helgerna. En själv satt på en parkbänk utanför någon idrottshall i Stockholm och väntade på att bli upphämtad från en handbollsmatch. Ha ha skämt å sido. Men sedan dess har verkligen velat åka hit och nu fick jag äntligen det. Jag tänkte gå förbi och äta lunch någon dag. Och någon gång skulle jag ju faktiskt vilka testa att bada i poolerna utomhus eftersom att jag inte hann det nu.

 

Update om min pappa

Just nu sitter jag och inväntar en taxi som ska ta mig till Yasuragi för en middag. Jag har migrän och har haft i ett par timmar, så jag ber redan nu om ursäkt för vad detta inlägget kommer att mynna ut i. Men jag ville i alla fall bara dela med mig av några bilder mitt i nuet. Dessa bilderna togs på min födelsedag förra veckan. Jag väcktes av frukost på sängen och med min favoritfrukost. Superduper fina rosor som fortfarande blomstrar och är fina och ett paket ifrån Celine. Jag blev så chockad. Jag och P köper i princip alltid bara grejer till varandra som är till huset, och jag blev så himla himla glad. Det var en fin väska som ni kommer att få se en del framöver. Vissa år är min födelsedag den bästa dagen på hela året, andra år vill jag bara radera dagen ur kalendern. Mest för att det är som det är med min familj. Mina syskon bor utspritt och det blir påtagligt hur orättvist livet är. Varje gång jag får en present får jag ångest över hur dåligt andra barn runt om i världen har det. Samma känsla på julen också. Dessutom är ju inte min pappa närvarande vilket jag aldrig skriver om här på bloggen längre. Men i år sa han varken grattis eller skickade blommor. Jag svarar i princip alltid när han har skrivit under året, och i år har till och med jag hört av mig. Tackat för saker han skickat, visat bilder på vad vi har tillagat av kött vi har fått mm. Dvs mycket mer kontakt än tidigare år. Därför blev jag väl bara chockad. Och besviken. Den där ständiga besvikelsen.

Många frågar hur jag kunde bryta kontakten med min pappa. Ena delen av en kommer alltid att hoppas och undra. Tänk om han var med nu. Tänk om han är med på bröllopet när jag gifter mig. Tänk om P och han lärde känna varandra. Tänk om, tänk om, tänk om. Men de andra 90% vet att man ALLTID blir besviken. När vi väl hörs lever han inte upp till bilden jag har av att en pappa ska göra. Som en kompis, jovisst. Kanske som en farfar, vem vet. Men inte som en vuxen ansvarstagande pappa. Och så blir jag bara ledsen varenda gång jag inser det. Och beskyller mig själv för att jag har hoppas på för mycket. Sedan blir jag ledsen över att jag inte kan få ha en relation till min pappa som alla andra. Sedan börjar man undra varför? Vad är det för fel på mig osv?

Lång utläggning nu, men i år var i alla fall min födelsedag rätt jobbig. Därför har jag inte skrivit om den först nu. Inte pga pappa, det var bara en liten del. Mest pågrund av jobb som inte blivit som jag har tänkt. Jag grät i princip hela dagen. Och neeej även fast jag är en Influencer var inte min födelsedag perfekt. Även om min kille gjorde allt i sin makt för att få den perfekt. Helvete vad jag älskar honom för det. Han är mitt allt. Familjen jag själv har valt.

Nu är taxin här – puss

 
 

Badrumspepp inför poddsläpp


Hej på er, hoppas allt är bra med er! Jag är så glad över all positiv respons jag fick igår på Instagram Stories angående podden. Vi får se vad detta mynnar ut i, men jag är mest glad över att jag faktiskt vågade. Jag har varit så rädd och orolig, vilket låter töntigt för många. Men jag är rädd för att bli missuppfattad, tagen oseriös, låta tråkig etc. I och med att det är jag som klipper podden också så har jag kunnat ifrågasätta mig själv hela tiden. ”Detta var dåligt BORT!, detta med BORT, och det här också BORT…”. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta heller. Ska jag prata om det (med risk att ni också börjar störa er på samma saker), eller ska jag bara vara tyst om allt? Alltid när jag är nervös så skriker jag typ ut för hela världen hur jag mår. Om jag är dålig på att prata engelska och ska hålla en presentation på engelska, så inleder jag alltid med att dra ett skämt om mitt uttal. Så att ingen efteråt ska kunna säga det till mig. För jag ÄR fullt medveten om hur jag agerar och inte. Tro inget annat. Men det är en strid i hjärnan varje dag att jag inte är perfekt i allt. Reagerar perfekt på saker, tycker perfekt om allt, vill perfekt om allt, tar saker perfekt osv.

Tillbaka till podden… Första avsnittet är ganska kort. En intrukduktion i vad som komma skall. Vi hade egentligen inte alls tänkt att publicera detta, men valde att göra det istället för att vänta till nästa vecka när det kommer ett längre (eller ja normallångt) avsnitt.

Jag och Sanja har pratat om att ha med coola gäster, som inspirerar på ett eller annat sätt. Men som också är i början/mitt i sin karriär. Kan inte ni tänka på ifall ni vill höra dem i poddformat? Eller ha korta intervjuer på Instagram i flödet? Eller ett längre mailutskick varje månad? En kombo av alla kanske med olika gäster? Det tåls att tänka på.

Klockan 17:00 går vi live på Acast hemsida. Sedan behöver iTunes godkänna vårt material (tror jag?) för att inte vem som helst ska kunna släppa vad som helst hos dem. Så sedan kommer det att ta några timmar innan vi är godkända och finns ÖVERALLT DÄR PODDAR FINNS! Bra va! Podden kommer att vara 100% gratis att lyssna på också för er som har frågat det.

 

Imorgon släpps vår nya podd! Embrace her!


IMORGON SLÄPPS VÅR NYA PODCAST: EMBRACE HER!!!! Jag är så peppad men samtidigt nervös. Detta var första gången jag och Sanja poddade ihop någonsin, men jag tycker ändå att vårt samspel var bra. Vårt första avsnitt kommer att heta ”Fått karriären av killen” och Sanja berättar bland annat om hur hon fick sitt jobb som PR-chef på Hästens. Vad pluggade hon? Vem charmade hon? Och vad hade hon gjort innan?

Jag berättar om hur det är att driva ett enmanna-bolag som 17åring och hur jag råkade ut för en skattemiss och fick plötsligt minus på kontot. 2,5år senare så står jag i mitt drömhus som jag köpte tillsammans med min pojkvän.

Varför vi startade podden Embrace Her var för att vi båda saknade en podcast om karriär som drevs utav två tjejer i vår egen ålder. Annars är det mestadels män och som intervjuar personer som redan är framgångsrika entreprenörer eller människor som redan har sålt av sina bolag och är ekonomiskt oberoende. Så vi kommer att prata ifrån ett perspektiv som är PRECIS I BÖRJAN av sin karriär. Hur vi tänker, vad som driver oss, kanske bjuda in gäster som är i början/mitten av att bygga sina imperium. Och att imperium är individuellt för alla. Sanja har en version och jag har en annan. Utöver karriär kommer det att bli mycket livsstil. Relationsnack, vänskaper, pepp, ångest, hälsa och det hetsiga livet i storstan.

In och följ vår Instagram EmbraceHerPodd för att försäkra dig om att inte missa vilken tid samt var avsnittet släpps. Kontot är redan uppdaterat med en del händelser och upplevelser vi har varit med om det senaste, och som har inspirerat oss. Supporta två livrädda tjejer om inte annat. Detta är seriöst alldeles för påfrestande för mina nerver. Jag har gråtit i två dygn av rädsla. EmbraceHerPodd. Please?! Följ! ! ! !

 

Födelsedagsfika med familjen

Inlägget innehåller adlinks :_)




Stickad tröja (min nya favorit) Sparkz här! // Glansiga jeans VeroModa liknande här!

Hipp hipp hurra på min dag! He he! I onsdags firade jag min födelsedag med P, och nu på söndagen firade jag den med min familj. De kom över med fika och sedan satt vi och snackade skit i några timmar. Mina systrar och min mamma fick med sig en del smink som vi testade, och så pratade vi om att jag borde ta upp min ridning igen. Mamma hade nämligen med sig alla mina gamla ridkläder. Jag kunde ha allt förutom en väst som var i storlek 150. Så den ska jag skänka bort imorgon. Jag är sååå glad i alla fall! Nu ska jag ställa mig i kö till en ridskola här i området som vi bor i.

Jag har ju tre syskon, Olivia 21, Vanessa 18, Sebastian 16 och mina systrar hade bakat massa fikabröd vilket är DET BÄSTA JAG VET. Jag stuntar i chips, godis etc etc fika is the shit och har alltid varit för mig. Så mycket som jag har träffat min familj det här året har jag inte gjort på flera år sedan vi köpte huset. Det är så himla mysigt att alla får plats mm tycker jag. Nu ska vi återgå till att kolla på Orange is the new black. Är inne på sista säsongen. Förresten! Vår tid är nu – kommer det att sändas på måndagar den här säsongen? Sådan enorm besvikelse då det sändes på söndagar förra året ha ha! KRAM