Ett ärligt inlägg om min prestationsångest som jag aldrig har berättat för någon

I prick hela mitt liv har jag levt med en prestationsångest. Vartenda fall genom hela mitt liv har jag tagit personligt. Blev jag inte vald i första-6an på en match kunde jag vara förstörd i flera veckor efter. Det tydde sig inte i tårar, utan jag vände det inåt och hackade på mig själv tills kroppen inte orkade mer. Fick jag inte alla rätt på provet undrade jag varför jag ens skulle fortsätta leva. Var en kille elak mot mig tänkte jag att jag förtjänade det. Jag var ju så himla sämst så det var ju såklart därför han var taskig. I mina egna ögon fanns det ingen mer värdelös människa än mig själv. Det låter väldigt tragiskt såhär i efterhand, men såhär var det i flera flera år, och vissa dagar fortfarande (fast inte alls på samma nivå).

Det bottnar ju i en kass självkänsla, och resulterade i enorm prestationsångest. För var jag bra på någonting, då var jag en bra människa. Var jag inte duktig, så var jag ju ingenting. Jag var helt värdelös. Ni vet ju att jag var deprimerad egentligen hela tonåren (13-19) och jag tror verkligen att det var ett resultat utav allt självhat. Usch, fy fasiken vad elak jag har varit mot mig själv. Straffat mig själv på alla möjliga sätt när jag inte var ”bra nog”. Jag tror att allting bottnade i att pappa har varit frånvarande. Och jag tänkte att ”hade jag varit en tillräckligt bra dotter så hade han stannat kvar”. Men det gjorde han ju inte…


Och värst var det i handbollen. Det enda jag egentligen levde för och älskade. Där var tankarna som värst. Tillslut fastnade jag i onda spiraler med tvångstankar och tix-idéer och gick bara runt runt i en ring och tixade innan matcher och ofta träningar. Jag spelade handboll i 10år och det blev hela min identitet. Alla jag kände spelade handboll, jag tränade minst två gånger om dagen, åt efter kostscheman, reste aldrig privat utan enbart i handbollsyfte, tittade inte på film utan bara handbollsmatcher etc. Jag träffade aldrig min släkt eller familj utan tränade bara hela hela hela tiden. Gick en match dåligt straffade jag mig själv med träning och mat och sådär höll det på.

På bilden ni ser här över var jag inne i en period då jag såhär i efterhand tror att jag fick en släng ortodoxi. Jag fick i mig minst 6 olika kosttillskott varje dag, räknade kalorier i appar och skulle helst alltid lega på + noll kalorier varje dag även off season. Vissa dagar tränade jag fyra pass om dagen. Millöpning, intervaller, handbollsträning och fysträning med laget. Och min ångest var helt brutal. Utöver det här gick jag handbollsgymnasium (vilket var det sämsta jag kunde ha gjort för helt plötsligt skulle jag även betygsättas efter min prestation). Prestationsångesten infann sig inte bara i handbollen, utan även i skolan. Vilket gjorde att jag egentligen aldrig gick i gymnasiet. Jag kan typ räkna gångerna på mina två händer.


Bild tagen precis när vi hade vunnit vårt andra JSM guld

… Och en dag orkade jag inte med alla hjärnspöken mer. Emellan träningarna och matcherna var jag bara sängliggandes och kved av ångest. Så några veckor innan vårt sista och tredje JSM (där laget vann guld igen), så hoppade jag av. Och det är både det bästa och sämsta jag har gjort mot själv. Bästa för att jag släpptes fri och kunde börja jobba på min självkänsla och hitta en ny identitet och vad jag tyckte var roligt. Sämsta för att jag älskade handbollen och fortfarande saknar den varje dag. Tänk om jag bara hade släppt rädslan och börjat gå och prata med någon? Lättat på hjärtat? Jag minns att många vänner då bad mig att göra det, men det var liksom över min värdighet på något vis. Även fast det bara är några år sedan så var psykisk ohälsa inte alls lika uttalat självklart som det är idag.

Det jag lärde mig från det här är att aldrig någonsin låta hjärnspöken vinna. Jag gav upp en dröm jag hade kämpat för hela livet pga prestationsångest. Man måste våga ta hjälp, och våga berätta för sina kompisar och någon vuxen hur man känner. Och det viktigaste jag tog med mig var: att älska sig själv, vara säker i sig själv och att tro på sig själv. Det är grundpelare för att ha en hälsosam inställning till sig själv.

Gud jag har verkligen aldrig pratat med någon om detta för jag känner fortfarande en oerhörd skuld gentemot typ alla i min omgivning för att det blev som det blev. Lär er utav mig och gå inte i mina fotspår kompisar! Vi är fan starkare än vår starkaste ångest. Man är bara modig om man söker hjälp<3

 

Mitt nya tjänst som Client Strategy Manager hos Relatable

Okej! Äntligen kan jag berätta om mitt nya jobb och min nya tjänst! Jag är numera Client Strategy Manager på Relatable.

Relatable är en Influencer Byrå som förmedlar samarbeten till hela världens influencers via ett datadrivet system. Många andra influencer byråer har ett ”stall” av profiler, medan vi inte behöver det. Vi har alla profilers statistik på Instagram lagrat (jag kan alltså söka på vilken person jag vill i systemet som finns på instagram och se exakt om den personen har köpta följare, vart följarna bor, hur engagerade dem är etc), och kan påvisa alla våra resultat med viktiga KPIer som bla ROI (return on investment).

Många företag höftar lite när de väljer profiler, men kan inte genom statistik veta vilken profil som faktiskt är bäst lämpad för kampanjen. Men det kan alltså vi. 

Vi har kunder över hela världen som vill jobba på världens alla marknader. Vilket vi är det enda bolaget i vår nish som kan. Vilket känns (så!) fett. Det är framtiden och vi har ett rejält försprång. Vi börjar få in ännu fler större kunder, och det är viktigt att man värnar om dem och skapar kvalitativt content på lång sikt. Inte bara tre-fyra kampanjer. Omfattningen på dessa kampanjerna innehåller även flera hundra profiler vilket kräver oerhört mycket arbete…

Och DÄR kommer jag in i bilden. Min roll är att ansvara för våra största kunder (till en början Google och Youtube) och sköta många lanseringar ihop med dem. Se till att komma med kreativa idéer för hur vi skulle kunna utveckla vårt samarbete och se till att dem är nöjda med vår tjänst. Jag är så hedrad över att ha fått denna tjänsten.


Allt började med att jag körde kampanjer med Relatable, och en dag var jag uppe på deras kontor för att plåta en kampanj för Uber. Jag pratade lite lätt med Martin som är grundare, och vi båda tyckte att den andre var intressant. Så vi sågs på en kaffe, och två månader senare skrev han på LinkedIn och frågade om jag skulle vara intresserad utav att jobba hos dem.

Och efter lite förhandling  så började jag i måndags! Den här veckan har gått sååå fort, och det känns som att jag har jobbat där ett par veckor.


Jag ber er att ha förståelse för att rutinerna inte är inarbetade ännu och att det är assvårt att få ihop det med jobbtimmar, bloggen, mailen, mig-tid, vännerna, familjen och pojkvännen. Det krävs hårt arbete för det. Men jag gör såklart så gott jag kan! <3 Men till en början kanske jag inte vill sitta med bloggen på luncherna, utan istället socialisera mig med mina nya kollegor osv.

På tisdag i nästa vecka påbörjas ADHD-utredningen som förhoppningsvis ger mig ännu fler verktyg till att hålla ihop livet. Jag är så otroligt taggad!!! Hårt slit lönar sig alltid.

 

Mitt alla hjärtans dags firande

Min Alla Hjärtans Dag började med en lång jobbdag, som slutade med fix inför ett frukostseminarium vi skulle ha för befintliga kunder och potentiella kunder, samt intresserade såklart. Vi skulle nämligen ha den digitala marknadschefen hos MAX hamburgare hos oss (vår kund) och prata om influencer marketing. Så in i sista sekund hjälpte jag till att rodda. Plocka undan på kontoret och plocka fram stolar etc.

… Kl 18.55 hade jag bestämt med P att hoppa på färjan ifrån Strandvägen ut till Nacka. Och jag blir såklart supersen… Ingen taxi kan hämta mig och mobilen dör. Så det var bara att ta jackan under armen och springa 2,5km(!) på 15min. Osminkad, odressad och dessutom svettig. Mina förväntningar sjönk kraftigt.

Resturang J som är lokaliserat vid vattnet ute i Nacka

Men! Det la sig hyfsat fort. Jag ville bara njuta utav kvällen. P och jag skulle äta på Restaurang J som ligger ute i Nacka. Vi hade vår tredje dejt där. Redan då ville P göra vår relation offentlig för vännerna, och jag minns att han försökte fota mig i solnedgången utan vidare framgång. Herregud så pirrigt det var. Jag åt 5 tuggor utav min Ceasarsallad och höll på att kräkas av ångest. Stackars lilla jag. Såhär i efterhand så hade jag verkligen så himla låg självkänsla.

Jag väljer ALLTID löjromstoast till förrätt om det finns på menyn

P och jag pratade så himla mycket igår. Orden och meningarna korsades omlott och de nästan bubblade ut. Så mycket tankar och idéer om framtiden. Det var så jävla härligt. Vi skålade varannan tugga och jag kände mig verkligen extra kär i honom.
Angående löjromstoasten förresten (den får 5 av 5 Elli’s)… Den måste serveras med smörstekt bröd. Inget annat. Den gör sig överlägset bäst då har jag insett.

Helvete vad jag älskar den där mannen. Det är inte en hispig förälskelse som är starkare än starkast (men) också svagare än svagast. Utan den är stabil. Trygg. Jag är så glad att 19åriga Ellinor inte gick några händelser i förväg. Utan att jag verkligen våga känna alla nya känslor som P gav mig. De var verkligen helt främmande, och asläskiga. Men jag vågade. Och han också. Och inte trodde väl någon det. Tack för att vi gjorde så mot oss själva, och bara var så lugna genom hela processen.

Aja… Sedan kom den in. Den ABSOLUT godaste fisken jag har ätit i Stockholm på väldigt väldigt länge. Jag ville inte infinna mig i att den någonsin skulle ta slut. En röding (som har blivit min nya favoritfisk efter detta). Beställ den bara!!!!!!! Smakerna var sensation.

Efterrätten skippade vi och åkte istället färjan in till stan igen (tog 30min men kändes som 5). Sedan tog vi varsitt glas på Strandvägen 1 innan vi hoppade in i en taxi hem.

Ps! Vill naturligtvis uppmärksamma att Alla Hjärtans Dag är till för hela ens umgängeskrets och inte bara för ens partner. Hade jag haft mer tid hade jag gjort ett långt inlägg om alla mina älskade vänner och några meningar om varför. Jag ÄLSKAR ER! Och heja er som faktiskt uppmärksammade det igår. För gårdagen ska inte vara en ångestladdad dag för dem som är singlar. Eller för de utan familj. Eller vad som helst. Och självklart mäts inte kärlek i gåvor eller hur mycket man lägger  ut på sociala medier. Vill bara vara tydlig med det även fast jag vet att de flesta av er känner mig så pass väl.

 

Förlåt

Förlåt för att jag inte alltid är den bästa flickvännen. För att jag lägger saker huller om buller som du precis har organiserat. Förlåt för att jag ofta tar saker du gör för givet. Förlåt för att jag inte alltid lyssnar ordentligt, och för att jag ber dig att komma till sak när du berättar en historia. Det är inte meningen att stressa dig, jag bara är så som person.

Jag analyserar dig, mig och oss hela tiden. Jag vet mina svaga punkter, och jag vet dina. Jag kan räkna dem, våra svagheter, en efter en. Listan skulle kunna bli flera A4 papper lång. Men hur mycket jag än vrider och vänder på dem, så inser jag att dem är väldigt små. Svagheterna. Dem är värdsliga. Inga som kan bryta oss.

Min skatt, låt oss förvalta det här. För det är inget jag vill be om ursäkt för att jag glömde bort att göra.

Inte ens i våra största bråk tvekar jag. Jag har aldrig tvekat på oss.

 

Arbetsoutfit och första dagarna på nya jobbet

Såhär kan man gå klädd en vinterdag i Stockholm! Jag älskar ju kavaj, men har precis fått upp ögonen för t-shirts. Speciellt med en kombo. Då blir det inte så uppdressat som med en blus under. Men jag har alltid en skjorta med mig ifall jag spiller eller om jag spontant behöver hoppa in i något seriösare möte.


Gud jag känner mig heeelt slut i huvudet efter mina första två dagar på jobbet. Kanske för att jag slutade 01 igårnatt hehe, och upp igen vid 07. Det var en kundmiddag med Google, så jag satt alltså inte på kontoret själv och jobbade för att förtydliga! Det var väldigt väldigt trevligt dock, så jag klagar inte alls!


Det är så mycket nya intryck första dagarna. Man pendlar mellan att känna sig 100% sämst (pga man inte fattar någonting, allt är nytt och man ställer dumma frågor) till att vara 100% taggad på livet haha. För oavsett är det ju så himla kul. Mina kollegor är så peppande och stöttande, och det är skönt att jag har jobbat med dem sedan tidigare med samarbeten via bloggen. Då känner man ändå varandra lite:-) Nu ska jag beta av lite jobb, kolla de sista avsnitten av Bron och sedan somna innan 00 tänkte jag. Sent för att vara mig, men detta är det nya livet!


Jeans, Kavaj Zara // T-shirt Lindex // Kappa na-kd // Skor Topshop

(OK även om jag tjatar om jobbet så är det bara för att jag är så himla glad, äntligen ska jag aktivera hjärnan och fylla den med nya utmaningar. Men jag vill bara förtydliga att jag även är expert på att varva ner mellan allting också. Om kvällarna lägger jag ifrån mig mobilen och på helgerna är jag nästan helt mobilfri. Så jag kommer verkligen inte att jobba ihjäl mig. Så ni behöver inte oroa er för det<3)

 

Stolt över min nya samarbetspartner

Minen när jag säger ”Hörrni jag vill berätta någonting för er!”

En partner som jag har jobbat med för flera år sedan (första samarbetet 2014 tror jag) är klockmärket Triwa. Jag har sedan dess genuint varit en Triwa-tjej och inte bloggat om några andra klockvarumärken. Jag tycker att många klockor i denna prisklassen idag inte alls håller standarden. Trendfaktorn är hög och kvalitén låg. Vilket gör att det inte är en klocka man plockar fram år efter år och är nöjd med. Och den faktorn är asviktig för mig. Jag har höjt Triwa till skyarna även fast vi inte har jobbat ihop, och det är nog det som gör detta samarbetet mest kul! För även om man kör samarbeten med företag, så är det viktigt att man känner att man pratar gott om dem även när man inte får betalt för att göra det. Annars är det ju inte genuint. Så under de närmaste veckorna denna våren (JA jag skrev vår även fast det snöar ute) så kommer ni att få se lite mer utav Triwa som varumärke.

Mina två favoriter ifrån hemsidan just nu

Jag har köpt klockor själv ifrån Triwa (dom hade en med en ljusrosa urtavla som jag gillade supermycket men tyvärr tappade jag den ifrån en båt) och en till ”klassisk” med vit urtavla. Min kille har också en som han använde hela semestern i Sydafrika pga de är så tåliga (tror jag har visat er en bild på den annars får jag ta mig i kragen och visa er). Triwa är ju ett svenskt brand, och alla klockor är mer eller mindre unisex. Så P och jag byter då och då. Smidigt på alla sätt faktiskt. Plus att det gör mig stolt att han använder deras klockor, dåd han är väldigt kräsen med utseendet på just den accessoaren annars.

Jag aldrig gillat bling bling på mina klockor utan vill ha dem väldigt plane men ändå exklusiva. Känner nu att jag borde skriva ett inlägg enbart om klockor pga jag tycker att det är så himla kul. Och det är ju verkligen en djungel.

Jag är så peppad på detta och hoppas att ni också tycker att det är kul!! Många pratar om att influencers ofta får ta emot skit för sina samarbeten, men jag har verkligen ALDRIG upplevt det. Tvärtom, ni peppar mig verkligen varje gång?! Det om något ser jag som en framgång, för det måste ju betyda att jag jobbar med varumärken som ni gillar. Och som ni också upplever är genuina ifrån min sida. Jag är väldigt selektiv med samarbetspartners, och tackar inte ja bara för pengarna eller för att göra en säljare eller marknadschef glad. Det är superviktigt att ni får ut något ifrån mina samarbeten. Inte att Jag enbart drar nytta av dem.


Hur fett det än hade varit att köra ett samarbete med Cartier eller Rolex tex, har jag svårt att se att jag skulle tacka ja till det. Visst hade ni fått en inblick i deras sortiment, men antalet svenskar som faktiskt köper en så dyr klocka i slutändan är ganska få.

På bilderna bär jag modellen Smoky Nevil förresten. Trevlig måndag på er mina goingar! Jag själv ska på middag med Google ikvällförresten.

 

Idag börjar jag mitt nya jobb…


Jeans Bikbok // T-shirt Filippa K // Kavaj Zara 
Då var det dags! Idag börjar jag mitt nya jobb på den globala influencer byrån. Jag kommer att berätta mer om den lite senare, vilken roll jag har och vilka mina arbetsuppgifter är. Men jag känner mig otroligt stolt över att ha blivit rekryterad hit, och över ansvaret som vilar på mina axlar. Jag kan föreställa mig att det ändå måste vara läskigt som chef att lämna över den rollen. Jag tror att jag kommer att växa oerhört mycket som person, och jag ska tillsammans med min chef sätta ett ramverk för hur mycket jag kan berätta för er. Men jag vill att det ska bli mycket hehe. Och det verkar som att ni också tycker att det är kul att se en vanlig dag på jobbet, en vanlig kontorsoutfit, eller tips för hur man säljer mer eller vad det än kan vara. Inte för att jag kommer jobba som säljare alls nu, men men! 🙂 Gensvaren på de inläggen har verkligen varit uppskattade sedan tidigare.

Jag bollade lite med bloggtjejerna i fredags om deras tankar kring byrån, och gensvaret var bara positivt. Då andas man ut och blir stolt, även fast man inte har börjat än. Men det hade ju varit jobbigt om man bara hade fått dåliga miner haha. Vi är ett bolag som håller oss bakom kulisserna men ligger bakom enorma kampanjer. Och jag tror att 2018 kommer bli ett ASFETT år med lanseringar för några av världens största företag. Herregud vad peppad jag är!!! Önska mig lycka till, första dagen på ett nytt jobb är alltid aspirrig woaah!

 

Min fredag i bilder – en lunch på ”Ett Hem”


I fredags var jag bjuden på lunch hit – till hotellet ”Ett Hem”, som är Stockholms hetaste snackis just nu. Det har det visserligen varit länge, och med all rätt! Det är ett av stans mest exklusiva hotell, med 12 rum och fantastisk inredning. Jag vill flytta in – bums!


Dessa donnorna roddade nämligen med lunch! Hemsidan Wakakuu med skandinaviska märken (herregud jag vet att ni vet men jag vill bara vara övertydlig hehe) samt 2nd Day som jag har många plagg ifrån. Therese längst ut till höger känner ni ju igen, vi var i Köpenhamn ihop med 2nd Day innan jul precis. Gillar hennes så mycket <3 Och de andra tjejerna är det sån jäkla power i! Jag har träffat dem i mötessammanhang på Ingager, och jag gillade dem redan då. Businesskvinnor är livet faktiskt <3


Kika lite på 2nd Days nya vårkollektion. 2nd Day är alltså ett systermärke till Day Et Birger Mikkelsen och DAY.



Jag bar rutigt – mitt säkra kort den här hösten. Jag ÄLSKAR skiten och har fullständigt nött ut den här kavajen. Jag dör faktiskt för den. Från Zara.

Vi stod och pratade om killar och kläder ett tag med Henrietta och Lovisa. Henrietta och jag har ju lyckats bli bra vänner privat tack vare min pojkvän, och Lovisa är en gammal bloggräv som jag har känt ett par år nu.


Härliga tjejerna Michaela och Margaux samt lilla ARNOLD! Jag skickade på fullaste allvar ett sms till min kille med en bild på Arnold och ba ”Det är dags!!!” haha. Vi har aldrig pratat barn innan så han fick väl en chock stackarn. Men barn är det mysigaste som finns verkligen. Margaux berättade glatt om ett lyckat samarbete med byrån jag börjar på i veckan, vilket gjorde mig väldigt lugn. Skönt när ens ”branschkollegor” godkänner något. Då vet man att det är bra. Många företag är så jäkla dåliga av flera skäl nämligen så när några är bra, då är dom verkligen bra.

Kan varmt tipsa om Michaela och Michaelas podd också, glömde säga till henne att jag gillar den så jag får säga det här istället! Tips allihopa! Och Margaux har ju också börjat podda kom jag på, jag har inte lyssnat än men lyssna på den också såklart!


Så sagolikt dukat!


Här satt jag, Linn och en dansk tjej ifrån 2nd Day och pratade om jobb. Linn skriver om sin företagsresa på bloggen just nu. Det ska bli spännande att läsa om vad för bolag hon håller på att starta! GO YOU!


Skål för fredag och kvinnor!


Jag hann knappt blinka innan lunchen var slut, och då stannade jag kvar en stund med tjejerna bakom eventet, dessa två nyfunna sköningar + Henrietta. Sara till höger är stylist och har så in i hel*ete bra smak. Ursäkta svordomen men jag var tvungen. Följer ni henne på Instagram så vet ni…


Vår lunch blev en AW med Henrietta, och 5 timmar senare (!!) kom P och hämtade mig innan vi åkte på bio i Mall Of Scandinavia. Det var min fredag det. Jag passade verkligen på att njuta till max den här veckan. Dricka vin på luncherna, sova ut på morgnarna etc (dessutom sov vi ju på hotell två nätter i och med Jotex omvandling utav vårt hem). Lyx!!! Det blir inte mycket mer utav detta glassar-livet på ett tag. Shit jag ska verkligen gå på ett nytt jobb från och med imorgon… Jag kan inte förstå det!

TACK Wakakuu och 2nd Day (affiliate) för en håll-käften lunch! Bästa eventet på länge.

 

Bli ung mamma? Lördagssnacket med tjejerna…

Igår mötte jag upp dessa (Klara och Elin) + Sanja. Det var en evighet sedan sist jag såg dem i och med resan till Sydafrika. Bästa bästa bästa Elin har äntligen fått den självklara rollen som Chefredaktör på Nouw och bästishjärtat klappar hårt. Man blir ju så stolt att man spricker. Elin och jag har gått igenom mycket ihop, och det ska bli så kul att gå igenom karriärsresan tillsammans. Vi är väldigt olika men har väldigt lika syn på vänskap, och nu går vi in på tredje året ihop. I alla fall, vi pratade väldigt mycket om giftermål och att få barn som ung. Jag har ju svängt om lite från att ha varit bombsäker på att jag inte vill ha barn innan jag är 35år. Jag ÄLSKAR ju barn och det har jag ärvt efter mamma. Hon kan börja prata med random barn på gatan och jag har alltid tyckt att det är pinsamt. Men numera gör jag likadant. Herregud… Misstolka mig inte dock – det kommer att dröja många år! Men kanske inte så många som 13år.

Gottefrukost
Efter två flaskor bubbel åkte vi dock hem, och jag kröp ner i soffan redan vid 21. Då åt jag och P popcorn till middag (vi hade ätit en seeen lunch på Stallmästargården men jag glömde helt av att fota det!). Och imorse vaknade vi utav oss själva. Vi har investerat i nya flufftäcken, och man sover som en liten bebis. Jag sprang iväg till ICA och sedan gjorde vi en pannkaksfrukost.
På bilden skymtar ni vår nya varrdagsrumsmatta  

Jag äter helst leverpastejsmackor med gurka på till frukost och dricker en kopp te till. Om ni undrar vad karaffen innehåller så är det Fun Light saft haha… Enda sedan vi träffades har vi druckit typ en hel sån flaska i veckan. Men man blir verkligen besatt av den. Har ni tittat på Farmen förresten? Jag hade glömt av hur besatt jag var utav det, så nu är vi inne på sluttampen av sista säsongen. Det är så kul för P tror att han hade krossat alla därinne, men jag hade nog varit sämst. En skam för lantbruket osv… Nu är vi ett stort gäng som ska ta en söndagspromenad och fika lite. Det blir nog Café Saturnus eller Mr Cake skulle jag tro. Happy söndag mina favoriter!

 

Lindex nya samarbete med unga konstnärer

I onsdags efter de sista inspelningarna här hemma så åkte jag och stylisten Annika ihop till Lindex showroom inne i stan. Innan vi åkte frågade jag om man kunde ha ljusa jeans fastän det är snö ute, och det kunde man om man stylade det rätt tyckte Annika. Så jag drog på mig ett par trendiga svarta ”strumpklackar” under och min lurviga svarta favoritjacka över.


Och nästan direkt sprang jag in i de här donnorna. Såhär lång är jag faktiskt inte hahaha! Inte för att jag tänker på det alls när jag ser bilderna men jag antar att ni gör det? Men jag var visst den enda som hade klackar på mig vilket typ aldrig händer. Förmodligen för att alla andra insåg att det var livsfarligt i och med all snö och is.


Lindex har ett nytt samarbete med unga konstnärer. Jag som mer och mer får upp ögonen för konst, och dagligen sitter vid Bukowskis och kikar tyckte att detta är fantastiskt! Det är svårt att nå ut med sin konst idag, trots att det aldrig har varit enklare. Sociala medier är fantastiskt om man använder det på rätt sätt, men det är svårt att förstå algoritmer och hur man ska nå ut. Numera behövs det ju strategier på ett helt annat sätt. I alla fall, jag tycker att det är fantastiskt att Lindex pushar dessa människorna och gör något så innovativt. Konstnärerna fick ordet ”kvinna” att tolka fritt, gjorde konst (målningar, skulpturer, fotokonst etc) och sedan tolkade Lindex deras verk och tog fram en kollektion. Hur fett?! Jag träffade flera utav konstnärerna och de var så jäkla balla och coola. Ville bara öppna ett galleri och låsa in mig där för evigt pga all inspo.


Nyfunnen bloggkollega – Emma! Vi träffades för första gången på ett Jotex spa-event, och nu syns vi mest hela tiden. Imorse när vi sågs igen skämtade Emma om att hon skulle skriva ett blogginlägg som hette ”Min vecka med Ellinor”. På ett sätt är vår bransch väldigt liten, men samtidigt träffar man nya människor hela tiden. Det är så kul!


Jag lånar nästan aldrig kläder för att fotas i, av den enkla anledningen att det är för tidskrävande, plus att jag har så mycket kläder hemma. Men av Lindex lånade jag några plagg inför Sydafrika (pga sommargarderoben låg nedpackad någonstans hehe). Och jag blev tokfast i deras sommarkollektion som släpps snart. Det kommer ni också att bli. Dom är helt rätt på deeet! Ang det där med presslån så kör jag ofta på det inför galor, evenemang etc pga man behöver nya plagg tills dess. Och min ”fin garderob”är väldigt liten. Dessutom är det oftast teman. Då är det smidigast att låna än att leta som en tok på stan. Nu vet ni!


Min lila stickade tröja är min favorit i garderoben, och jag har haft den på mig minst en gång i veckan i säkert två månader nu. Den verkar dock vara slutsåld på Lindex hemsida tyvärr (ni är så många som frågat!). Men den kanske finns i butik? Den känns så jäkla lyxig, är det Ganni eller är det Lindex liksom? Många som har gjort en copy på denna efter, men dem är skitfula tycker jag. Förlåt hehe men de är så glest med garn och dem liksom faller isär i formen. Denna håller sig ballongig. Love it! Örhängena är ifrån nakd förövrigt! Nu ska jag iväg på lunch – pöss!