Min helg i bilder – inflyttningsfest på Push


Min fredag började med att min mamma, syster och hennes hund Happy sov över för att jag inte vågade sova själv. Vi åt chark och drack vin tills 00 när jag nästan somnade med ansiktet i brieosten.


Dagen därpå städade vi hela huset (okej mest mamma) medan jag packade inför en kväll i Göteborg. Så jag hoppade på tåget vid 13 och var framme vid 16. Oj juste, detta är Vickans förlovningsring! Jag skickade en bild till P och skrev ”Tråkig”… ”Mycket” fick jag till svar. Inte alls en pik men det är väl gött för honom att veta vad man diggar tänker jag. Ska dock tilläggas att Vickan är född som ryss i ett tidigare liv och älskar allt som har med diamanter, glamour, glitter, paljetter och röda skosulor att göra. En själv framstår alltid som astråkig brevid henne.


Jag sminkade mig på tåget, lämnade mina grejer i Vickan (och Alex) lägenhet innan vi gick de 200 metrarna ner till en salong där alla fick håret fixat.


Sedan studsade vi vidare på kullerstenarna för en fördrink, innan det var dags att göra entré hemma hos värdinnan. Alltså ser ni hur snygga tjejkompisar jag har? Hade jag tagit denna bilden med en systemkamera hade det sett ut som om alla gick på en catwalk. PANGtjejer allihopa!!


Mickan har flyttat tillbaka till Göteborg (</3) och alla var väl egentligen glada för det utom jag. Eller okej, såklart jag är glad för hennes skull, men det är ändå något annat att ha sina vänner fysiskt nära. Även om man inte umgås varje dag, eller för den delen, vecka. Mickan är den jag kan sitta och snacka relationer och feminism om i flera timmar. Hon är den absolut i särklass klokaste tjejen jag vet på det området. Hon öppnade liksom ett fönster jag inte visste fanns. Hela den psykologiska biten, var/hur/om/men yadayada ni veeeet, hon har koll på allt sånt. Vem fan har det liksom? Halleluja för en sådan vän!


Hon visade alla hur man sväljer ner kaviaren med vodkan hö hö. Man var ju inte sen på den bollen.


Swosh sa det!… Sen satte jag i halsen. Ha ha ha.


Vickan <3 Den snällaste, omtänksammaste och mest givmilda människan jag vet. Harregud vad denna kvinnan betyder mycket för mig. Det var alltså hemma hos henne jag sov i helgen + min andra vän jag hittade i Göteborg när jag bodde där.


Mickans lägenhet var håååååll käften fin. Eller ja lägga och lägga – VÅNING säger man ju på ren svenska. Hon hade så många design favoriter som jag seriöst skulle döda för. Avundsjuk deluxe! Hon kommer ha det så bra i Göteborg <3 Okejdå, det är omöjligt att inte vara sinnessjukt glad för hennes skull. Men det vet hon att jag är.


Böbbel!!! Herregud vi drack mer än ett stall fyllt av törsiga karlar.


Vid 01 anlände vi till Push (tror jag?). Det var fullt pådrag men tyvärr såg jag inte en enda människa från när jag bodde här? Vart har alla tagit vägen? Skaffat barn? Flyttat till Stockholm? Vuxit upp? Haallooooo jag saknade er ju!


..Dock inte så himla länge för dessa brudarna såg till att jag tänkte på annat. Typ att ha den bästa kvällen på läänge.


Jag dansade NON-STOP. Eller okej, jag tog två pauser när jag shasade bort (hur stavas det?) hungriga norrmän. Varför kan inte killar ta ett nej? Vi tjejer har det så förbannat mycket roligare utan er? Hejdå!!!


TACK MICKAN för livets kväll!!! Jag hade det så sinnessjukt kul! Och sådant privilegie att vi kunde dansa loss själva där vid vårt bord så att ingen kom bort. Vi höll ihop hela kvällen och i princip alla stannade till stängning. När hände ens det senast? TACK TACK TACK TACK<3


Mina tjejor är bäst ingen protest. Om ni hittar mig så kan jag garantera er att jag hade det där fejset hela kvällen. Fanns ingen hejd på hur mycket jag kunde skratta. Och det var inte ens champagnen som gjorde det – det var dessa kvinnorna! Ha det gött haj!! (varför har jag skrivit på göteborska i detta inlägget? Rädda maj)

 

En kväll på Yasuragi

För två dagar sedan åkte jag till Yasuragi för en spakväll. P åkte till Linköping för älgjakt och jag blev kvar ensam hemma. Jag låg och grät hysteriskt av rädsla för att vara ensam i huset, så det var väldigt skönt att få åka iväg och slippa ligga i soffan med mina tankar. Besöket på Yasuragi (spa/konferens/restaurang koncept ute i Nacka) kom med andra ord väldigt lägligt. Dessutom hade jag haft migrän i två dagar för att jag hade varit så spänd/stressad/ätit så mycket socker.


Jag vill också ha en sån här kruka och kvistar hemma. Tänker att det skulle vara fint i vardagsrummet. Japansk design är fantastisk.


Omklädningsrum.


En av fyra fantastiska restauranger på Yasuragi.

Väl på plats så fick jag uppleva något jag inte kan beskriva. Vissa som yogar säger ibland att dem kan börja gråta ifrån ingenstans för att kroppen slappar av och släpper av allt (typ). Det har aldrig hänt mig… Först nu! Omklädningsrummen är väldigt fina, mörka och fräscha. Och efter min japanska rengöring tog jag ett varmt bad. Efter det hoppade jag in i ”sovbastun” (bara det uttrycket fick mig ju att vilja åka tillbaka igen). Därinne låg två andra kvinnor och jag som vanligtvis ogillar värme och att vara i närheten av nakna kvinnor (dessa var dock inlindade i handdukar) reflekterade inte ens över det. Det var mer fuktigt än sådär skållhett och det doftade lavendel vilket ju gör en sömnig.

Jag la mig på det översta trappsteget och plötsligt rann bara tårarna ifrån ingenstans. Mitt bland andra människor? Det kändes så otroligt befriande.


Ifrån middagen med mitt sällskap. En blandad kompott av jurnalister, Pappapodden och fitnesstjejer. Så mysiga allihopa!! 

Man får inte fota inne på spat och inte ha med sin telefon, därför har jag inga bilder ifrån det. Men lokalen är helt fantastisk och omringas utav granar och tallar. Jag la mig i en stol för att titta lite på dem och på mindre än en minut sov jag som en liten bebis och vaknade lagom till det var dags för middag.



Vi fick provsmaka hela den nya menyn (japansk ofc) som var sååå god. Dessa små knytena (japanska motsvarigheten till dumplings) var så OTROLIGT goda och fyllda med pumpa, ingefära och västerbottenost. Nom nom nom. Hela menyn går att få glutenfri, laktosfri och vegansk om man vill. I en utav deras restauranger serveras bara vegansk mat, allt vin är veganskt osv.

Det var verkligen en upplevelse att äta maten framför en kock som tillagar den. Satesfying liksom? 10 poäng bara det.

I gymnasiet gick kompisar till Yasuragi med sina föräldrar på helgerna. En själv satt på en parkbänk utanför någon idrottshall i Stockholm och väntade på att bli upphämtad från en handbollsmatch. Ha ha skämt å sido. Men sedan dess har verkligen velat åka hit och nu fick jag äntligen det. Jag tänkte gå förbi och äta lunch någon dag. Och någon gång skulle jag ju faktiskt vilka testa att bada i poolerna utomhus eftersom att jag inte hann det nu.

 

Update om min pappa

Just nu sitter jag och inväntar en taxi som ska ta mig till Yasuragi för en middag. Jag har migrän och har haft i ett par timmar, så jag ber redan nu om ursäkt för vad detta inlägget kommer att mynna ut i. Men jag ville i alla fall bara dela med mig av några bilder mitt i nuet. Dessa bilderna togs på min födelsedag förra veckan. Jag väcktes av frukost på sängen och med min favoritfrukost. Superduper fina rosor som fortfarande blomstrar och är fina och ett paket ifrån Celine. Jag blev så chockad. Jag och P köper i princip alltid bara grejer till varandra som är till huset, och jag blev så himla himla glad. Det var en fin väska som ni kommer att få se en del framöver. Vissa år är min födelsedag den bästa dagen på hela året, andra år vill jag bara radera dagen ur kalendern. Mest för att det är som det är med min familj. Mina syskon bor utspritt och det blir påtagligt hur orättvist livet är. Varje gång jag får en present får jag ångest över hur dåligt andra barn runt om i världen har det. Samma känsla på julen också. Dessutom är ju inte min pappa närvarande vilket jag aldrig skriver om här på bloggen längre. Men i år sa han varken grattis eller skickade blommor. Jag svarar i princip alltid när han har skrivit under året, och i år har till och med jag hört av mig. Tackat för saker han skickat, visat bilder på vad vi har tillagat av kött vi har fått mm. Dvs mycket mer kontakt än tidigare år. Därför blev jag väl bara chockad. Och besviken. Den där ständiga besvikelsen.

Många frågar hur jag kunde bryta kontakten med min pappa. Ena delen av en kommer alltid att hoppas och undra. Tänk om han var med nu. Tänk om han är med på bröllopet när jag gifter mig. Tänk om P och han lärde känna varandra. Tänk om, tänk om, tänk om. Men de andra 90% vet att man ALLTID blir besviken. När vi väl hörs lever han inte upp till bilden jag har av att en pappa ska göra. Som en kompis, jovisst. Kanske som en farfar, vem vet. Men inte som en vuxen ansvarstagande pappa. Och så blir jag bara ledsen varenda gång jag inser det. Och beskyller mig själv för att jag har hoppas på för mycket. Sedan blir jag ledsen över att jag inte kan få ha en relation till min pappa som alla andra. Sedan börjar man undra varför? Vad är det för fel på mig osv?

Lång utläggning nu, men i år var i alla fall min födelsedag rätt jobbig. Därför har jag inte skrivit om den först nu. Inte pga pappa, det var bara en liten del. Mest pågrund av jobb som inte blivit som jag har tänkt. Jag grät i princip hela dagen. Och neeej även fast jag är en Influencer var inte min födelsedag perfekt. Även om min kille gjorde allt i sin makt för att få den perfekt. Helvete vad jag älskar honom för det. Han är mitt allt. Familjen jag själv har valt.

Nu är taxin här – puss

 
 

Badrumspepp inför poddsläpp


Hej på er, hoppas allt är bra med er! Jag är så glad över all positiv respons jag fick igår på Instagram Stories angående podden. Vi får se vad detta mynnar ut i, men jag är mest glad över att jag faktiskt vågade. Jag har varit så rädd och orolig, vilket låter töntigt för många. Men jag är rädd för att bli missuppfattad, tagen oseriös, låta tråkig etc. I och med att det är jag som klipper podden också så har jag kunnat ifrågasätta mig själv hela tiden. ”Detta var dåligt BORT!, detta med BORT, och det här också BORT…”. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta heller. Ska jag prata om det (med risk att ni också börjar störa er på samma saker), eller ska jag bara vara tyst om allt? Alltid när jag är nervös så skriker jag typ ut för hela världen hur jag mår. Om jag är dålig på att prata engelska och ska hålla en presentation på engelska, så inleder jag alltid med att dra ett skämt om mitt uttal. Så att ingen efteråt ska kunna säga det till mig. För jag ÄR fullt medveten om hur jag agerar och inte. Tro inget annat. Men det är en strid i hjärnan varje dag att jag inte är perfekt i allt. Reagerar perfekt på saker, tycker perfekt om allt, vill perfekt om allt, tar saker perfekt osv.

Tillbaka till podden… Första avsnittet är ganska kort. En intrukduktion i vad som komma skall. Vi hade egentligen inte alls tänkt att publicera detta, men valde att göra det istället för att vänta till nästa vecka när det kommer ett längre (eller ja normallångt) avsnitt.

Jag och Sanja har pratat om att ha med coola gäster, som inspirerar på ett eller annat sätt. Men som också är i början/mitt i sin karriär. Kan inte ni tänka på ifall ni vill höra dem i poddformat? Eller ha korta intervjuer på Instagram i flödet? Eller ett längre mailutskick varje månad? En kombo av alla kanske med olika gäster? Det tåls att tänka på.

Klockan 17:00 går vi live på Acast hemsida. Sedan behöver iTunes godkänna vårt material (tror jag?) för att inte vem som helst ska kunna släppa vad som helst hos dem. Så sedan kommer det att ta några timmar innan vi är godkända och finns ÖVERALLT DÄR PODDAR FINNS! Bra va! Podden kommer att vara 100% gratis att lyssna på också för er som har frågat det.

 

Imorgon släpps vår nya podd! Embrace her!


IMORGON SLÄPPS VÅR NYA PODCAST: EMBRACE HER!!!! Jag är så peppad men samtidigt nervös. Detta var första gången jag och Sanja poddade ihop någonsin, men jag tycker ändå att vårt samspel var bra. Vårt första avsnitt kommer att heta ”Fått karriären av killen” och Sanja berättar bland annat om hur hon fick sitt jobb som PR-chef på Hästens. Vad pluggade hon? Vem charmade hon? Och vad hade hon gjort innan?

Jag berättar om hur det är att driva ett enmanna-bolag som 17åring och hur jag råkade ut för en skattemiss och fick plötsligt minus på kontot. 2,5år senare så står jag i mitt drömhus som jag köpte tillsammans med min pojkvän.

Varför vi startade podden Embrace Her var för att vi båda saknade en podcast om karriär som drevs utav två tjejer i vår egen ålder. Annars är det mestadels män och som intervjuar personer som redan är framgångsrika entreprenörer eller människor som redan har sålt av sina bolag och är ekonomiskt oberoende. Så vi kommer att prata ifrån ett perspektiv som är PRECIS I BÖRJAN av sin karriär. Hur vi tänker, vad som driver oss, kanske bjuda in gäster som är i början/mitten av att bygga sina imperium. Och att imperium är individuellt för alla. Sanja har en version och jag har en annan. Utöver karriär kommer det att bli mycket livsstil. Relationsnack, vänskaper, pepp, ångest, hälsa och det hetsiga livet i storstan.

In och följ vår Instagram EmbraceHerPodd för att försäkra dig om att inte missa vilken tid samt var avsnittet släpps. Kontot är redan uppdaterat med en del händelser och upplevelser vi har varit med om det senaste, och som har inspirerat oss. Supporta två livrädda tjejer om inte annat. Detta är seriöst alldeles för påfrestande för mina nerver. Jag har gråtit i två dygn av rädsla. EmbraceHerPodd. Please?! Följ! ! ! !

 

Födelsedagsfika med familjen

Inlägget innehåller adlinks :_)




Stickad tröja (min nya favorit) Sparkz här! // Glansiga jeans VeroModa liknande här!

Hipp hipp hurra på min dag! He he! I onsdags firade jag min födelsedag med P, och nu på söndagen firade jag den med min familj. De kom över med fika och sedan satt vi och snackade skit i några timmar. Mina systrar och min mamma fick med sig en del smink som vi testade, och så pratade vi om att jag borde ta upp min ridning igen. Mamma hade nämligen med sig alla mina gamla ridkläder. Jag kunde ha allt förutom en väst som var i storlek 150. Så den ska jag skänka bort imorgon. Jag är sååå glad i alla fall! Nu ska jag ställa mig i kö till en ridskola här i området som vi bor i.

Jag har ju tre syskon, Olivia 21, Vanessa 18, Sebastian 16 och mina systrar hade bakat massa fikabröd vilket är DET BÄSTA JAG VET. Jag stuntar i chips, godis etc etc fika is the shit och har alltid varit för mig. Så mycket som jag har träffat min familj det här året har jag inte gjort på flera år sedan vi köpte huset. Det är så himla mysigt att alla får plats mm tycker jag. Nu ska vi återgå till att kolla på Orange is the new black. Är inne på sista säsongen. Förresten! Vår tid är nu – kommer det att sändas på måndagar den här säsongen? Sådan enorm besvikelse då det sändes på söndagar förra året ha ha! KRAM

 

Saker man måste göra på hösten när man bor i hus


Ny morgonrutin! Att alltid använda min Unlimited Mascara ifrån L’Oréal. Jag visade i ett samarbete på ig-stories med dem hur resultatet blir. Tips tips! Man får långa, böjda, kolsvarta volymfransar! 

Nu är hösten här på riktigt! Vilket innebär att vi måste ta in alla utomhusväxter och klä dem för att de inte ska frysa ihjäl i vinter. Och sedan ska vi täcka poolen och tömma den på vatten så att inte rören fryser sönder. Det är massa grejer kring hus som man inte tänker på att man behöver göra, och som kostar pengar. Vi skulle kunna hyra in någon som tex hjälper oss med poolen och allt arbete runt det. Men det kostar ca 6000kr, vilket det kanske är värt för att lära sig exakt hur man gör så att ingenting blir fel. Men samtidigt klarar ju alla andra det så vi tänker att vi ändå testar själva till en början. Så får någon kompis som kan det där kanske komma över och titta på det sista. Aja nu vet ni mina lördagsbestyr i alla fall. Jag ska klippa i podden också. Jag börjar få kalla fötter och vill spela om hela avsnittet. Sanja suckar och skrattar åt mig, men jag vill verkligen att detta ska kännas bra i magen när vi lanserar i veckan (herregud behöver vi skjuta på det? Jag tror det).

Idag ska jag träffa min älskade vän Emelie ifrån Göteborg. Vi ska äta en vinlunch på Bank Hotell och få lite kvalitétstid tillsammans. Vi har inte hängt ensamma på säkert tre år (!!!). Ni förstår ju! Emelie och Kristoffers bröllop var så sinnessjukt vackert. För ni minns väl att vi var på Mallis i början av sommaren och gick på det? Jag önskade verkligen att Emelie och jag bodde närmre varandra. Vi har växt ikapp på något sätt senaste året. Blir typ blödig när jag tänker på det. Vi är väldigt väldigt lika varandra fast ändå inte. Ni vet hur det är… Dessutom är våra män är kopior utav varandra så vi sitter i samma båt så att säga. En fråga förresten. Det känns generellt som att vi kvinnor snackar en del om MÄN när vi ses. Pratar killar om sina tjejer när dem hänger? Jag har så himla svårt att se detta framför mig även om det kanske är så ha ha? Känns som att dem bara pratar om bilar, båtar, sport, jakt och klockor. Aja nu ska jag rensa på ”innergården”. Känns så konstigt att skriva TOMTEN eller ALTANEN efter som att det inte är något utav det? Det är en liten innergård liksom ha ha.

 

Svar på era kommentarer – är jag en dålig kompis

I förra veckan skrev jag snabbt ihop ett inlägg innan jag åka ner till Linköping för att rodda möhippa. Så jag glömde bort det och tänkte inte så mycket mer på det. När jag klickade mig in på bloggen på söndagskvällen blev jag helt chockad över hur mycket det inlägget hade engagerat er. Vilket jag dock tycker är väldigt bra!! För det handlade om hur man är en bra kompis. Vill ni läsa inlägget för att förstå detta så gör ni det genom att klicka här (alt skrollar ner några inlägg). Jag formulerade mig rätt dumt när jag skrev det och tog inte med alla detaljer, men oavsett så har jag tänkt väldigt mycket på detta och varför jag umgås med ANTINGEN tjejkompisarna ELLER paren. Och ganska snabbt kom jag fram till varför.

Med MINA tjejkompisar så umgås vi hejvilt. Oftast umgås vi bara vi tjejer. Oavsett om man är i ett förhållande eller inte. Och där struntar jag i ifall någon tar med sin kille, eller ifall alla har med sina killar men att singelkompisarna också är med. Där kunde jag verkligen inte ha brytt mig mindre <3

Men sedan ”parhänger” vi ju mycket med P’s gamla killkompisar och deras flickvänner. Som nu såklart har blivit mina vänner också. Det är ett gäng på typ 20 par där man umgås med alla till och från. Vi bjuder varandra på väldigt mycket saker, och då bjuder man tillbaka i form av grejer man själv styr. Vi blir bjudna på bröllop, födelsedagar, jakter, resor, middagar, bruncher, AW’s etc som kostar mycket. Med mina singelkompisar är det inte alls så. Har jag och P större tillställningar tillsammans så blandar vi alltid hans kompisar och mina. Även fast vi hänger med dessa kompisarna mycket, så blir det sällan samma par flera gånger på en månad. Så när man ses har man inte sett varandra på ca en månad för att tiden inte räcker till att hänga med alla för då skulle hela veckorna vara uppbokade. Så när jag hänger med dessa kompisarna pratar vi ofta ikapp om vad som har hänt sedan senast. Och just för att det är P’s kompisar så bjuder jag liksom inte med mina. Och det är inte för att dom är singlar, utan för att det bara är två helt olika gäng.

Och så är det ju i livet. Jag har sjukt många kompisar ifrån olika gäng. Och oftast är dem i olika gäng för att dem är olika som människor. Men tror jag att två personer skulle klaffa så presenterar jag dem alltid för varandra. Gud det är så svårt att prata om detta för att man har så mycket olika vänner som är så olika varandra. Med vissa gäller vissa saker, som inte alls gäller andra gäng mm. Alla tjejer till P’s killkompisar blandar jag också med mina tjejkompisar. Men inte hans killkompisar och mina tjejkompisar. Varför vet jag inte, utan det bara är så hehe.

Jag blir verkligen inte bjuden på alla tillställningar. Ibland bjuder jag in P’s killkompisar och parhänger, ibland mina tjejkompisar som är singlar. Men helt ärligt så blir jag sällan bjuden när singelkompisarna ska hänga. Vilket jag fattar och absolut inte tar illa vid mig!! Men man har ju olika relationer till varandra. Sedan bjuds ju sällan min kille in till tjejhängen, men förväntas ändå av er läsare att alltid bjuda tjejerna? Alltså det finns inga rätt eller fel, men som vi har det idag funkar väldigt bra för oss. Jag vill tro att den bästa vännen är förstående. Jag klarar inte av drama och blir någon sur för att den inte blir bjuden så tycker jag att den personen istället ska fråga om vi kan hänga någon gång eller rodda något själv. Så gör jag och jag tror inte att någon är elak med flit. Det är inte mina kompisar i alla fall. Det blir missförstånd och då får man sköta det snyggt. Min bästis glömde tex bort min födelsedag och jag skulle ALDRIG blir sur över det. Alltså aldrig. Hahaha jag fattade ju att något hade hänt alternativt att hon bara hade glömt vilket också hade varit helt okej!

Jag tror att alla sköter vänskapsrelationer på det bästa sättet dem bara kan. Jag hoppas och tror verkligen att mina kompisar känner att jag bryr mig om dem, och att dem ser att jag har svårt att få ihop det med alla vänner samtidigt. För jag tycker verkligen att det är det. Jag tror att ni också har olika kompisar som inte passar ihop, men det handlar ju inte om ifall dem är i en relation eller inte <3 SÅKLART! Där är vi helt ense!

 

Första podcast avsnittet inspelat!



Igår klev vi nervös in på Acast kontor och sa peppande saker till varandra för att klara av att spela in avsnittet. Det var så otroligt läskigt!!! Men efteråt kändes det ganska skönt för en sekund att ha det överstökat. Efter oss kom Yasmine in och skulle spela in sin podcast: Resan Hit. Med sig hade hon Elaine Eksvärd som gäst. Otroligt goa tjejer. Dem gav oss feedback på vårt podcast namn också. Just namnet är vi ganska nojjiga över så vi får ser om vi har kvar det eller om vi byter. Men vår podd-manager tycker att vi ska behålla det!


Här är hon! Gabbi! Tack för all pepp och hjälp. Till en början kommer JAG att klippa podden… Herregud hur ska detta gå… Men Gabbi stöttar och ger tips. Tur det för jag är den mest otekniska människan på planeten. När jag satt och klippte i podden igår när vi hade kommit hem, så blev jag såååå nervös. Jag tyckte såklart att allt var SKIT och har gråtit en skvätt. Jag VET att jag är självkritisk och jag vet att Sanja kommer att bli ledsen när hon hör detta. Förlåt älskling<3 Men jag hör hur nervös jag är på rösten, hur mycket jag babblar på av ren nervositet etc. Jaaajaaaaa vem fan kan vara bäst första gången?! Efter detta kan vi ju bara bli bättre! När ni har lyssnat kan ju ni ge er feedback också. Vi kanske tycker samma saker är bra och dåliga. Eller inte! Hehe det ska bli spännande att höra er åsikt.


Jag är ändå stolt över att jag var modig nog att genomföra detta. Tänk att jag har velat starta en podd igen sedan 1år tillbaka, men inte vågat. Jag har världens bästa Sanja vid min sida också som peppar och hejar! Jag har fått klippa bort så många ”det där var gryyymt sagt Ellinor!!” haha!! Hon är bäst och jag är så glad över att göra detta med henne, oavsett hur det går.