Kommentar: ”Tack, tack och STORT JÄVLA TACK för det här inlägget!! Det gjorde mig så inihelvete glad att du också är en sådan som tänker mycket på miljön och hur människorna runt dig är på det bolag du jobbar på, precis som mig. Jag hör nästan aldrig det runt omkring mig, det enda jag hör folk tycka är viktigt är lön, provision och villkor vilket har fått mig att tro att jag är lite galen som vill ha en ”familjär” atmosfär på mitt jobb och om jag bryr mig om det alldeles för mycket och fokuserar för lite på ”karriären” och hur ”jag ska kunna klättra”. Men det kanske är så att om miljön är ”snäll” och lyhörd så kanske det är lättare att klättra för att alla ser varandras styrkor och för att kommunikationen är bra? Rörigt skrivet kanske men ditt inlägg väckte i alla fall mycket tankar!!
Fan vad grym du är.”
Svar: Jag svarar på denna kommentaren öppet för det känns som ett ämne som förtjänar att lyftas! Såhär är det, de människorna på en arbetsplats som armbågar sig fram mellan kollegorna och tycker att de klättrar – faller ALLTID platt i slutändan. I min värld är det moraliskt fel att vara en egoist och ta jag:et före laget jämt. Jag är rentav allergisk och känner av direkt när någon samtalar med mig för tex egen vinning i slutändan. Som vill snoka eller glida på en räkmacka utan att bidra. Jag hjälper mer än gärna till – det är inte det! Jag själv frågar ofta om hjälp och är ödmjuk inför min okunskap. Ingen kan allt!
Bild tagen söndagen innan jag skulle börja på Ingager, pirrigt var bara förnamnet!
Det finns inte ”en väg” att klättra, inget är rätt eller fel. Något jag har lärt mig är att aldrig vara någon annan än mig själv. Är du en person skojig och rolig – dra inte ner på det för att du tror att du kommer längst på det i slutändan, tvärtom! Är du dig själv till 100% + jobbar arslet av dig så kommer du dit du vill. Chefer ser ALLT. Hjälper du andra, vågar säga nej till en krävande kund för att du inte tror att de där extratimmarna gynnar bolaget i slutändan, ja men då kommer det att uppmärksammas. Bolaget före dig – alltid. Det är svårt att få ihop ett team där alla älskar varandra, såklart! Men var ödmjuk. Jämt. Jag har suttit i jobb där jag har känt att jag är HATAD för egentligen ingenting. Och med en person slutade jag att försöka att vara trevlig tillbaka… Tills jag insåg att jobbet blev 200% jobbigare när man var ovänner. Så jag började fråga henne om hjälp (gör det om någon ser på dig som en konkurrent för då hamnar du lite i ”underläge”, men bjud på den och var den stora osv haha). Och vipps så var vi vänner!
Obs! Vill bara säga att när jag skriver ”jobba arslet av sig” så gäller det ju att vara lite street smart också. Jag ser många (framförallt tjejer) som lägger flera timmar extra på små detaljer i ett mail, som ingen ens ser. Fokusera på att FÅ IVÄG mailet. Been there done that. Lägg din tid på saker som faktiskt gör skillnad för dig, kollegor, chef eller kund istället. Du kanske tycker att du gör en ”massa extrasaker” i rapporter osv, som du sitter uppe med hela helgerna… Men som du aldrig får cred för. Du behöver inte överprestera i allt. Ber någon om mer info kring siffrorna i en rapport, först DÅ skickar du det. Jobba inte ihjäl dig med saker som ingen uppmärksammar. Berätta i så fall för någon vad du har ansträngt dig med.
Eller vad tycker ni? Jag tänker såhär i alla fall, men tar gärna emot andra åsikter!