Kroppshets och att straffa kroppen

Hej kompisar! Hoppas ni har haft en jättebra dag! Vi hade gäster igår och åt efterrätten vid 01 inatt, så det blev att alla sov över. Sedan åt vi frukost vid 07 då alla skulle till jobbet. Sedan somnade jag och P om, och låg och gosade flera timmar i sängen. Jag minns inte ens senast det hände?


Idag hade jag Elin och Sanja över för tjejhäng och på tapeten dök synen på mat upp. Jag har tidigare tänkt mycket på min kropp, och många maträtter har känts laddade. Mjukt bröd var tex ett stort no no när jag träffade P. Och efter flera ”onyttiga” middagar kände jag att jag ville ta en promenad.


Idag har jag inte alls den synen på mat. Så ”onyttigt” som jag äter idag har jag aldrig gjort tidigare i livet. Men jag har heller ALDRIG känt mig så hälsosam. För hälsosam för mig är inte bara det fysiska. Utan till största delen psykiskt. Idag har jag inga komplex, inga maträtter är laddade eller känns jobbiga att äta. Jag äter och mår bra. En tjejkompis sa att det är nyttigt att vara hungrig och gilla mat för det tyder bara på att man är lycklig. Och det är så himla sant<3
Jag önskar verkligen att jag kunde smitta av alla i min närhet, och alla er, med mitt synsätt på mat. Det känns så otroligt otroligt befriande att inte behöva tänka unna sig/straffa sig/begränsa sig. Jag lever livet, vardagsmotionerar, är ute i naturen och äter det jag är sugen på. Är det pommes frites eller sallad är struntsamma, alltså verkligen. Min psykiska hälsa är viktigare än allt som har med utseende att göra.
Solglasögon Twist & Tango // Baddräkt med skärp i midjan (klick!) // Silkesshorts gamla // Väska Mango

Kom ihåg att man ska vara snäll mot kroppen. Älska den och ta hand om den. Vi ska faktiskt leva i våra kroppar för resten utav livet. Så boosta med grönt och gott för din energis skull. Ta en promenad då och då. Men sluta tävla och trycka ner dig själv. Sluta ha måsten. Bara ta hand om dig.

  1. Hej och tack för en helt fantastiskt blogg från en helt fantastiskt tjej! Herregud vad bra du sätter ord på exakt så som jag känner. Så himlans jävla viktigt att det psykiska går före – i alla lägen! Försöker alltid att leva efter det och det ger mig den perfekta balansen i livet.
    Tack återigen för en grym blogg och flera ton inspiration! DU rockar!
    P.S. Jag är uppvuxen i ett närområde till vart du bor nu och kan säga att jag älskar att jag är född där. Det är en sån himla bra plats på jorden!

  2. Hej och tack för en helt fantastiskt blogg från en helt fantastiskt tjej! Herregud vad bra du sätter ord på exakt så som jag känner. Så himlans jävla viktigt att det psykiska går före – i alla lägen! Försöker alltid att leva efter det och det ger mig den perfekta balansen i livet.
    Tack återigen för en grym blogg och flera ton inspiration! DU rockar!
    P.S. Jag är uppvuxen i ett närområde till vart du bor nu och kan säga att jag älskar att jag är född där. Det är en sån himla bra plats på jorden!

  3. Hej Ellinor! Bra och superviktigt inlägg. Dock måste jag påpeka, som naturlig smalis jag själv, att ibland glömmer vi bort hur priviligerade vi är.

    Det är så himla lätt att sitta och predika över vilken enkel och positiv syn på mat man har och alla borde ha, just för att det inte påverkar ens yttre nämnvärt. Vi kan äta hur mycket pommes vi vill och fortfarande passa in i samhällets ideal och normer.

    Vet att du bara menar väl och detta inlägg behövs verkligen! Men den infallsvinkeln kan också vara värd att vidröra någonstans i texten. 🙂

    1. Exakt!!! Tack för denna kommentar, kunde inte skrivit det bättre själv 🙂 Ibland kanske man som sagt måste bredda sitt tänk lite (i all välmening!) 🙂

    2. Heej! Är helt med dig, kanske borde tagit upp att jag också ser det på detta sätt och vet att det är så 🙂 Men för mig är det viktigt att försöka få bort allt ”laddat” kring mat. Många mår dåligt över mat, väljer bort saker på menyn, tänker vad som är ”hälsosammast”, får ångest efter dem har ätit, straffat sig själv för att dem åt en halv portion för mycket, drar i skinnet på kroppen och tycker att dem är tjocka, skriver ut på sociala medier att dem har gått upp/gått ner i vikt. Och idag är jag komplexfri och tycker inte att någonting alls är laddat. Varför skulle det vara en dålig sak, tänker jag? Jag förstår att jag kan äta vad som helst utan att bli fet, men sedan har jag minst 10 nära vänner som lider av ätstörningar (anorexi, bullimi, ortodoxi mm) och för mig är det ett under att jag inte har hängt med i den härvan av självhat.

      Ingenting är laddat för mig idag. Sedan att jag äter onyttigt 6/7 dagar är ju inte superbra för lille kroppens skull. Men just nu vill jag bara må bra i mig själv och få låta mig vara det utan träningshets eller vad man ska äta och inte. Jag tänker inte på kroppen som vikt eller vad som är snyggt. Och jag önskar att vem som helst, oavsett hur hens kropp såg ut, hade pratat om att man faktiskt kan må såhär. Speciellt när jag var yngre. Oavsett om man är stor eller smal kan man ha sjuk ångest över sin kropp pga hjärnspöken och normer. Sedan är det tjocka får utstå pga sitt utseende något jag inte kan sätta mig in i. MEN…

      Jag önskar bara att hela synen på mat och kroppar kunde vara mindre laddad, så hade inte folk brytt sig om vad som är ”rätt och fel”. Utan istället bara fokuserat på hur kroppen känns på insidan. Vad mår den bra av? Vad ska en äta för att få energi? För att känna sig stark? Etc.

      Kraaam <3

  4. Hej Ellinor! Bra och superviktigt inlägg. Dock måste jag påpeka, som naturlig smalis jag själv, att ibland glömmer vi bort hur priviligerade vi är.

    Det är så himla lätt att sitta och predika över vilken enkel och positiv syn på mat man har och alla borde ha, just för att det inte påverkar ens yttre nämnvärt. Vi kan äta hur mycket pommes vi vill och fortfarande passa in i samhällets ideal och normer.

    Vet att du bara menar väl och detta inlägg behövs verkligen! Men den infallsvinkeln kan också vara värd att vidröra någonstans i texten. 🙂

    1. Exakt!!! Tack för denna kommentar, kunde inte skrivit det bättre själv 🙂 Ibland kanske man som sagt måste bredda sitt tänk lite (i all välmening!) 🙂

    2. Heej! Är helt med dig, kanske borde tagit upp att jag också ser det på detta sätt och vet att det är så 🙂 Men för mig är det viktigt att försöka få bort allt ”laddat” kring mat. Många mår dåligt över mat, väljer bort saker på menyn, tänker vad som är ”hälsosammast”, får ångest efter dem har ätit, straffat sig själv för att dem åt en halv portion för mycket, drar i skinnet på kroppen och tycker att dem är tjocka, skriver ut på sociala medier att dem har gått upp/gått ner i vikt. Och idag är jag komplexfri och tycker inte att någonting alls är laddat. Varför skulle det vara en dålig sak, tänker jag? Jag förstår att jag kan äta vad som helst utan att bli fet, men sedan har jag minst 10 nära vänner som lider av ätstörningar (anorexi, bullimi, ortodoxi mm) och för mig är det ett under att jag inte har hängt med i den härvan av självhat.

      Ingenting är laddat för mig idag. Sedan att jag äter onyttigt 6/7 dagar är ju inte superbra för lille kroppens skull. Men just nu vill jag bara må bra i mig själv och få låta mig vara det utan träningshets eller vad man ska äta och inte. Jag tänker inte på kroppen som vikt eller vad som är snyggt. Och jag önskar att vem som helst, oavsett hur hens kropp såg ut, hade pratat om att man faktiskt kan må såhär. Speciellt när jag var yngre. Oavsett om man är stor eller smal kan man ha sjuk ångest över sin kropp pga hjärnspöken och normer. Sedan är det tjocka får utstå pga sitt utseende något jag inte kan sätta mig in i. MEN…

      Jag önskar bara att hela synen på mat och kroppar kunde vara mindre laddad, så hade inte folk brytt sig om vad som är ”rätt och fel”. Utan istället bara fokuserat på hur kroppen känns på insidan. Vad mår den bra av? Vad ska en äta för att få energi? För att känna sig stark? Etc.

      Kraaam <3

  5. Hej! Jag håller faktiskt med Nathalie där…

    Det är lätt att säga att man skall sluta tänka på vad man stoppar i sig (eller i alla fall sluta få ångest av vad man äter) om man själv är naturligt smal och inte har lätt för att gå upp i vikt.

    Tyvärr gäller detta bara ett fåtal personer. Slutar man ha kontroll över maten så går man allt som oftast upp i vikt, speciellt om man som du aldrig tränar heller. Så ja, det är klokt att inte hetsa kring mat men samtidigt så är du en av få som inte påverkas av det med tanke på att det inte påverkar ditt yttre.

    1. Men VAD GÖR DET då? Om man går upp i vikt? Alla människor gör det någon gång. Speciellt när man går ifrån flicka till kvinna. Från kvinna till dam etc. Det är ju helt naturligt och det SKA vara så. Man behöver inte ha kontroll i den meningen att man räknar kalorier, måltider, centimeter. Man kan bara försöka för sig själv att allt inte ska vara så laddat. Avfölja människor som ger en träningsångest mm. Jag följer idag en del större kvinnor och kvinnor med en hälsosam syn (på riktigt) på livet. Tex WorkOutIsPasssion. Älskar henne och hennes inställning. Kroppen är ens tempel som man ska ta hand om. Aldrig straffa.

      Och som jag svarade innan, för mig var detta otroligt ögonöppnande och jag önskar att jag hade läst om detta synsättet tidigare i livet. Det är så otroligt befriande. Även fast jag inte äter som ”hälsosamma människor” med havremjölk, acai och extra tillskott så äter jag ändå hälsosamt. Även fast skitsaker slinker er lite varje dag, så äter jag i princip bara närodlat, sallad till varje måltid etc. Vardagsmotionerar utan prestige. Och tanken var från första början att få ett PÅ RIKTIGT hälsosamt synsätt på mat innan jag började träna igen. För jag visste hur det skulle bli annars… falla tillbaka i gamla banor. Svälta sig, straffa sig, tävla mot sig själv och alla andra. Så nu är tanken att steppa upp lite. Cykla, spela tennis, simma mm. Öka tempot lite men fortfarande på en nivå där det är för hälsans skull.

      Kanske låter flummig och spårade iväg lite. Men såhär tänker jag iaf<

      1. Klart det inte gör något att gå upp i vikt, men personligen älskar jag inte känslan att kläderna inte passar som de ska, att inte känna igen min kropp som jag är van eller att bröstet inte får plats i bhn o att man ser pluffisig ut i ansiktet – de flesta gillar nog ej den känslan. Blir tyvärr skevt även om din tanke är fin, att du som
        är supermal o ej verkar påverkas så mkt av vad/hur mkt du äter skriver som du gör – lätt för dig att säga allt detta.

  6. Hej! Jag håller faktiskt med Nathalie där…

    Det är lätt att säga att man skall sluta tänka på vad man stoppar i sig (eller i alla fall sluta få ångest av vad man äter) om man själv är naturligt smal och inte har lätt för att gå upp i vikt.

    Tyvärr gäller detta bara ett fåtal personer. Slutar man ha kontroll över maten så går man allt som oftast upp i vikt, speciellt om man som du aldrig tränar heller. Så ja, det är klokt att inte hetsa kring mat men samtidigt så är du en av få som inte påverkas av det med tanke på att det inte påverkar ditt yttre.

    1. Men VAD GÖR DET då? Om man går upp i vikt? Alla människor gör det någon gång. Speciellt när man går ifrån flicka till kvinna. Från kvinna till dam etc. Det är ju helt naturligt och det SKA vara så. Man behöver inte ha kontroll i den meningen att man räknar kalorier, måltider, centimeter. Man kan bara försöka för sig själv att allt inte ska vara så laddat. Avfölja människor som ger en träningsångest mm. Jag följer idag en del större kvinnor och kvinnor med en hälsosam syn (på riktigt) på livet. Tex WorkOutIsPasssion. Älskar henne och hennes inställning. Kroppen är ens tempel som man ska ta hand om. Aldrig straffa.

      Och som jag svarade innan, för mig var detta otroligt ögonöppnande och jag önskar att jag hade läst om detta synsättet tidigare i livet. Det är så otroligt befriande. Även fast jag inte äter som ”hälsosamma människor” med havremjölk, acai och extra tillskott så äter jag ändå hälsosamt. Även fast skitsaker slinker er lite varje dag, så äter jag i princip bara närodlat, sallad till varje måltid etc. Vardagsmotionerar utan prestige. Och tanken var från första början att få ett PÅ RIKTIGT hälsosamt synsätt på mat innan jag började träna igen. För jag visste hur det skulle bli annars… falla tillbaka i gamla banor. Svälta sig, straffa sig, tävla mot sig själv och alla andra. Så nu är tanken att steppa upp lite. Cykla, spela tennis, simma mm. Öka tempot lite men fortfarande på en nivå där det är för hälsans skull.

      Kanske låter flummig och spårade iväg lite. Men såhär tänker jag iaf<

      1. Klart det inte gör något att gå upp i vikt, men personligen älskar jag inte känslan att kläderna inte passar som de ska, att inte känna igen min kropp som jag är van eller att bröstet inte får plats i bhn o att man ser pluffisig ut i ansiktet – de flesta gillar nog ej den känslan. Blir tyvärr skevt även om din tanke är fin, att du som
        är supermal o ej verkar påverkas så mkt av vad/hur mkt du äter skriver som du gör – lätt för dig att säga allt detta.

  7. Oh, där skönk du i mina ögon när du inte godkänner en kommentar som inte är ”perfekt”…

    1. Hej! Vad menar du? Är det någon du själv skrivit eller hur vet du att något inte är godkänt? För på min admin så är allt godkänt

    2. OCH? Inte du som bestämmer över vad för kommentarer hon vill ha eller inte. Och plus så säger hon att hon godkänt alla kommentarer, tråkig kommentar

  8. Oh, där skönk du i mina ögon när du inte godkänner en kommentar som inte är ”perfekt”…

    1. Hej! Vad menar du? Är det någon du själv skrivit eller hur vet du att något inte är godkänt? För på min admin så är allt godkänt

    2. OCH? Inte du som bestämmer över vad för kommentarer hon vill ha eller inte. Och plus så säger hon att hon godkänt alla kommentarer, tråkig kommentar

  9. Tänkte inte först kommentera men jag gör det ändå efter jag såg alla kommentarer. Jag känner när jag läser det här inlägget att du träffar rätt i mitt hjärta. Jag har levt med anorexi i tonårstiden samt bulemi nu när jag är äldre (är 22) och det här inlägget fick mig att tänka till och jag gjorde något jag inte har gjort på flera år, jag köpte en macka från subway. Tack för dina ord. Det här inlägget ska jag spara i min mobil och ta upp när det blir jobbigt❤️

  10. Tänkte inte först kommentera men jag gör det ändå efter jag såg alla kommentarer. Jag känner när jag läser det här inlägget att du träffar rätt i mitt hjärta. Jag har levt med anorexi i tonårstiden samt bulemi nu när jag är äldre (är 22) och det här inlägget fick mig att tänka till och jag gjorde något jag inte har gjort på flera år, jag köpte en macka från subway. Tack för dina ord. Det här inlägget ska jag spara i min mobil och ta upp när det blir jobbigt❤️

  11. Jag tycker det är helt underbart att du Ellinor, som vilken annan människa som helst uppmuntrar till att man ska må bättre i sin egen kropp. För vi alla ser olika ut och påverkas olika utav måltider. Vissa går upp vissa inte. Jag kan inte förstå att det ska vara mer acceptabelt att en större människa säger dom orden du gör än en smal människa? Ni båda två vill samma sak i slutändan, att alla ska må bra i sina egna kroppar. En smal person får uttala sig exakt lika mycket angående detta som en större människa. Det är inte bara större människor som lider av ätstörningar osv. Utan även ”smala” personer. Jag är en utav dom ”smala” som lider utav ätstörning och gjort i många år. Jag mår bättre idag men har fortfarande dagar/veckor som är värre än andra. Så för mig tycker jag att det är helt underbart att en ”smal” människa som en ”stor” människa UPPMUNTRAR till att man ska ÄLSKA sin kropp oavsett. Kan verkligen inte förstå hur en större människa har mer rättighet till att uppmuntra än en smal. Själv fått hat på mig för jag uppmuntrar för jag redan är ”smal”. Så tack Ellinor för detta inlägget! Du hjälpte mig <3

  12. Jag tycker det är helt underbart att du Ellinor, som vilken annan människa som helst uppmuntrar till att man ska må bättre i sin egen kropp. För vi alla ser olika ut och påverkas olika utav måltider. Vissa går upp vissa inte. Jag kan inte förstå att det ska vara mer acceptabelt att en större människa säger dom orden du gör än en smal människa? Ni båda två vill samma sak i slutändan, att alla ska må bra i sina egna kroppar. En smal person får uttala sig exakt lika mycket angående detta som en större människa. Det är inte bara större människor som lider av ätstörningar osv. Utan även ”smala” personer. Jag är en utav dom ”smala” som lider utav ätstörning och gjort i många år. Jag mår bättre idag men har fortfarande dagar/veckor som är värre än andra. Så för mig tycker jag att det är helt underbart att en ”smal” människa som en ”stor” människa UPPMUNTRAR till att man ska ÄLSKA sin kropp oavsett. Kan verkligen inte förstå hur en större människa har mer rättighet till att uppmuntra än en smal. Själv fått hat på mig för jag uppmuntrar för jag redan är ”smal”. Så tack Ellinor för detta inlägget! Du hjälpte mig <3

  13. Tycker detta va så jävla bra skrivet! Jag resonerar precis som du o blir irriterad på att höra om bantning o att straffa sig själv eller inte tillåta sig själv att njuta av livet! Usch det är för mycket fokus på det yttre idag. Ta hand om dig! ❤️ //en person som har haft enorm träningshets och levt extremt nyttigt (dvs straffat sig själv)

  14. Tycker detta va så jävla bra skrivet! Jag resonerar precis som du o blir irriterad på att höra om bantning o att straffa sig själv eller inte tillåta sig själv att njuta av livet! Usch det är för mycket fokus på det yttre idag. Ta hand om dig! ❤️ //en person som har haft enorm träningshets och levt extremt nyttigt (dvs straffat sig själv)

  15. Blir så himla ledsen när man läser kommentarerna på detta inlägg… Ellinor, jag tycker det är helt fantastiskt att du äntligen får må så himla bra i din kropp. Och ännu mer fantastiskt att du vill uppmuntra andra till att jobba mot att få må lika bra. Att du skulle ha mindre rätt att uttala dig för att du råkar vara smal är ett otroligt giftig tänkande. Man kan må lika bra (eller dåligt) i sin kropp oavsett storlek och benägenhet att gå upp och ner i vikt. Tack för ditt inlägg, du fick mig att glömma bort mina kroppskomplex ett litet tag och jag längtar tills jag får må lika bra som du. Stor kram till dig.

  16. Blir så himla ledsen när man läser kommentarerna på detta inlägg… Ellinor, jag tycker det är helt fantastiskt att du äntligen får må så himla bra i din kropp. Och ännu mer fantastiskt att du vill uppmuntra andra till att jobba mot att få må lika bra. Att du skulle ha mindre rätt att uttala dig för att du råkar vara smal är ett otroligt giftig tänkande. Man kan må lika bra (eller dåligt) i sin kropp oavsett storlek och benägenhet att gå upp och ner i vikt. Tack för ditt inlägg, du fick mig att glömma bort mina kroppskomplex ett litet tag och jag längtar tills jag får må lika bra som du. Stor kram till dig.

Lämna ett svar till pdotter Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi