Jag har adhd

Hej! Detta är det läskigaste blogginlägget jag har publicerat tror jag. Det riktigt vrider sig i magen av nervositet och hur ni kommer att reagera. För alla människor bemöter en verkligen inte trevligt när det kommer fram att man får igenom en utredning mm. Och för egen del så känns det så konstigt att skriva denna rubriken, men utredningen blev klar för fyra månader sedan nere i Linköping hos Capio Psykiatri. Och jag har adhd(?). Det känns konstigt på alla sätt och vis att skriva ut. Egentligen bryr jag mig inte speciellt mycket, jag är ju precis samma person som innan utredningen. Men när jag fick svaren var jag ändå tvungen att smälta dem ett par veckor innan jag berättade för någon.

Jag har haft en bild av hur man är som människa när man har adhd och jag har inte riktigt kunnat identifiera mig med den typen av människa. Jag är inte superhyper hela tiden, och jag sticker inte ut som gapig eller högljudd. Jag skulle inte säga att jag får ordentliga utbrott heller. Så som i alla fall jag har tänkt att man är när man har adhd. Utan mina största ”problem” har främst varit uppmärksamheten, rastlösheten och otåligheten. Där fyller jag i 9 av 9 kriterier för adhd. Likaså med tålamodet och prioriteringar. Blir ledsen när jag skriver ut det, för det är tre saker jag kämpar med varje dag för att få ihop. Och det är inga egenskaper framtida chefer med mera uppskattar speciellt mycket.

När utredaren berättade för mig att det INTE ÄR NORMALT att ha det som jag har det i min vardag ville jag bara tokgråta och skrika av lycka på samma gång. Jag har inte bara inbillat mig. Jag är inte lat. Jag kan bara inte kontrollera hjärnan. När man har adhd är man inte hyper hela tiden som många tror. Det är bara att man själv inte kan kontrollera när man ska portionera ut energi eller inte. Så ofta har jag energirus när jag som minst vill ha det. Och är dödstrött när jag borde vara superpepp. Jag lär mig varje dag om mig själv numera, vilket känns superskönt. Det har varit asjobbigt att gå runt och hela tiden känna sig misslyckad för att ALLA saker hela tiden blir projekt. Man börjar från noll varje morgon. Vilken ordning borstar man tänderna? Äter man frukost? Bestämmer kläder? Klär på sig?

Jag har ju väldiga problem med rutiner. Finns dem inte blir allt kaos. Följs dem inte blir jag tokig. Jag anstränger mig så mycket för att få allt att gå ihop. Och glömmer jag att stänga ytterdörren när jag går hemifrån (alltså inte glömt låsa utan dörren står öppen) så tro mig, jag skrattar inte bara bort det utan gråter på insidan för att jag inte bara kan vara som alla andra. Andra människor kanske råkar ut för en fullständig kaosdag en gång varannan vecka? En gång i månaden? För mig händer såna där saker flera gånger om dagen. Vilket såklart är otroligt frustrerande.

Varför jag ens gjorde utredningen var helt ärligt för att kunna behålla min pojkvän, mina vänner, mitt jobb etc. Utan uppbackning ifrån mina nära hade jag inte kunnat ta hand om mig själv. Det låter helt jävla sjukt att skriva men så är det.

Jag tycker hela grejen med att ha en diagnos är jobbigt. För jag VILL INTE ha en diagnos egentligen. Folk verkar ju tro det numera, att det är mode att få diagnoser, och helst adhd. Men det är inte ett dugg härligt, utan mest jobbigt. Kanske för att jag aldrig riktigt har accepterat hur jag ÄR heller. Aldrig släppt ut det där jag känner på insidan.

Nu ska jag påbörja en behandling. Jag är inte anmäld eller så, men ska ta tag i det efter sommaren. Jag ville bara landa i hur jag verkligen kände kring allt det här innan jag börjar prata med en psykolog, evt får medicin etc. Men ja… Nu är det ute, jag har adhd och snälla var snälla i kommentarsfältet pga detta är så jäkla känsligt för mig just nu.

23 kommentarer

  1. Halloj! Tycker du verkar vara en grymt driven och duktig tjej. Precis som du skriver är du samma person som innan diagnosen, och nu när du får hjälp att kontrollera din energinivå kommer du ju bli dig själv 2.0. Fortsätt göra din grej, jag ser fram emot att fortsätta följa dig – helt säker på att du kommer att uträtta stordåd!

    1. Ellinor Löfgren

      FINA FINA!!! Jaaaaa nu ska jag bannemig bli Ellinor 2.0!!!! KRAAAM <3 <3 <3

  2. Fint inlägg! Tack att du delar

    1. Ellinor Löfgren

      Tack som fan för att du kommenterar <3

  3. Ellinor – du är en fantastisk människa och förebild! Jag hejar på dig och vi kommer aldrig ge dig en stämpel eller svika dig. DU är fantastisk på alla sätt och vis! Tack för att du vågade dela med dig <3

    1. Ellinor Löfgren

      Åååå. Tack tack tack. Jag är så tacksam över att inte ha fått en enda dålig kommentar. Hade blivit så ledsen då. Men att få en ”diagnos” (usch hatar ordet direkt pga blir indirekt placerad i ett fack känns det som) vänder upp och ner på bilden man har av sig själv. Man får lära känna känna sig själv ur ett annat perspektiv på något vis. Och mycket tankar som ”tänk om jag hade fått hjälp med detta för flera år sedan, vad annorlunda allt skulle kunna ha varit då”. Jag hade kunnat bli besvarad så mycket sorg, självhat och smärta. <3

  4. Hej Ellinor, du är så modig och stark som delar med dig! Som tjej, är ADHD något man ofta inte pratar lika mycket om som killar. Jag tror verkligen detta är stöttande för många tonårstjejer där ute som annars känner sig jämförda med dem stökiga killarna i klassen.
    Tack!

    1. Ellinor Löfgren

      Hej! Ja absolut! och sedan handlar det ju inte bara om att vara stökig. Jag har ju ett väldigt dåligt korttidsminne och har alltid haft problem med glosor eller att ens komma ihåg läxan. Tankarna flaxar vilt och jag är sällan 100% närvarande när någon pratar med mig. Man är inne i sin egna värld medan omvärlden står utanför och förväntar sig att man ska hänga med. Och jag tror att iaf jag hade hängt med (och kanske gjort saker och ting 5 gånger bättre) under min skolgång om jag bara hade fått hjälp. Inte blivit placerad i en stök-grupp utan fått hjälp i klassrummet med mina klasskompisar. Jag var alltid snabbast och gjorde bäst ifrån mig i idrotten, samhäll, bild och svenska. Men i de ämnena när lärarna pratade lååångsamt eller om saker jag inte tycke var kul så var jag inne i min egna värld. DÄR hade man ju bara velat bli uppfångad. Jag vill själv lära mig mer om adhd och även om inlägget lärt dystert är jag såklart glad över att påbörja en ny inre resa och lära känna mig styrkor, och att kunna vända på svagheter för att allt ska gå ännnnnuuuu snabbare hehe :-):-)

  5. Blir alltid så inspirerad, glad och energifylld av din blogg. Tack för allt du delar med dig, du är bäst!

    1. Ellinor Löfgren

      MEN DU EEEEEE BÄST<3<3<3

  6. Adhd är en superkraft Elinor! Även om det har sina nackdelar egenskapsmässigt också. Men du är underbar precis som du är! Det är ju detta som gör dig till den personen som du är. Den personen som alla dina nära älskar. Ta hand om dig!

    1. Ellinor Löfgren

      Finafinafinafina<3 Tack så himla mycket. Stor kram till dig!!!! <3

  7. Verkligen så starkt av dig att våga gå ut med detta! Verkligen en bra förebild för många där ute. Du är fantastisk precis som du är! Både före och efter diagnos.

  8. Du är en riktig inspiration. Och så himla stark, det märks. Din personlighet lyser verkligen igenom på din blogg och jag tycker att du är en riktigt fin och härlig människa. Tror de flesta har egenskaper som de är mindre nöjda med och kämpar med varje dag, jag är i alla fall en av dem. Låt inte en diagnos få för stor betydelse. Vi alla är inte mer än människor som går igenom individuella problem, varje dag. Jag tror inte man kan ha ett fullt liv om man är helt tillfreds med sin person. Då försvinner strävan och viljan att komma vidare. En perfekt människa är allt för ofta väldigt tråkig.

    Kram!

  9. Fina Ellinor! Så himla bra skrivet. Förstår att det inte är lätt att dela med dig detta till alla läsare, men tack för att du är så öppen om ditt mående och får oss andra att inse att det är okej att må dåligt – att livet inte alltid är som att gå på rosa moln (vilket många influenser får det att framstå). Som läsare märker jag att du är väldigt jordnära och en fin människa rakt igenom. Prioritera ditt välmående och låt andra hjälpa dig, det förtjänar du verkligen! Kram och en massa kärlek <3

  10. Oj, det gick en il genom hela kroppen när jag läste detta. Jag känner igen mig men hade inte en tanke på adhd för det känns så långt bort. Hoppas det blir bättre för dig nu.
    Vill bara tillägga att jag nyss börjat läsa din blogg och det kommer jag definitivt att fortsätta med.

  11. Hej, hur gjorde du när du började med utredningen ang din adhd? Tog du kontakt med en vårdcentral eller hur gick du tillväga?

    Jag har länge trott att jag har adhd och när jag läser ditt inlägg har jag exakt de symtomer du har, det skulle vara till en stor hjälp om du skriver hur du gick tillväga.

    Kram
    Nathalie

  12. Detta fick mig att ta kontakt med min vårdcentral och ska nu på möte med en psykolog för samtal om eventuell add/adhd! TACK!

  13. Du ska aldrig behöva dölja att du har adhd, du är ändå precis samma person bara att du nu har fått hjälp att förstå dig själv bättre. Egentligen bara en väldigt fin sak som du har vågat ge dig själv och som nog säkert fler som misstänker att de har adhd skulle vilja våga!

  14. Herregud Ellinor, utan att ens känna dig är jag så otroligt stolt över dig att du kan, vill och vågar dela med dig av detta! All kärlek till dig och P för era fantastiska framgångar i livet, ser så mycket fram emot att följa er nya resa med huset och allt som hör till!

  15. Heja dig Ellinor!!
    De två senaste åren har du växt något otroligt i mina ögon, du resonerar på ett sätt som inte många andra i influencers gör i sina inlägg. Genom att du är så personlig, men samtidigt har en bra balans med annat på blogg och insta. Du känns mänsklig. Konstigt att skriva kanske, men ibland upplevs allt så ytligt på bloggar, insta och youtube, att man inte ser personen bakom. Men inte med dig, allt känns så genuint.
    Det här fixar du!! Kram

  16. Wow, jeg har aldri lest et blogginnlegg som har truffet meg Hardere enn dette. Utrolig inspirerende og gjør det lettere for folk å Snakke om ADHD. Jeg tørr ikke snakke med mine venner om det før jeg har vært på utredning, men som alltid klarer jeg ikke prioritere og gjør alt annet.
    Setter stor pris på ordene du skriver, for du setter ord på ting jeg ikke klarer å si høyt eller til meg selv. Tusen takk!

  17. Jag har också nyligen fått min adhd diagnos är känner lika som dig, att det var skönt men ändå jobbigt. Det tar ett tag att smälta men du är fortfarande du och jag är fortfarande jag. Vi är alla perfekta som vi är. Jag hoppas att vi en dag kan få känna att det är vår superkraft! Heja dig för att du vågar gå ut med detta, jag har fortfarande bara berättar för min sambo och föräldrar.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *