TACK för stödet kring ADHDn

Jag ville egentligen bara publicera ett inlägg och tacka för er uppbackning när det kommer till ADHDn<3 Inlägget kanske lät dystert och negativt, men självklart besitter jag en inre superpower också. Det är nog tack vare att jag är som jag är (allt går i 110/jag är modig/accepterar inga förluser/envis) som jag lever det livet jag gör idag.

Men många tror att det BARA är en superkraft och så är det ju tyvärr inte. Jag är ofta väldigt besviken på mig själv som inte ”bara klarar av det där alla andra gör”. Jag kämpar verkligen med att passa in och att hålla mig själv och min vardag i sikt. Människor med adhd får inte in rutiner på samma sätt som alla andra. Även fast man har tagit bussen klockan 08:15 i flera år, så kanske det blir en rutin för någon. Men jag måste alltid kolla med någon på morgonen när bussen går och vilken tid jag ska gå hemifrån, vilken tid jag ska klä på mig och när jag behöver gå upp på morgonen. Jag har svårt att avgöra hur lång tid saker tar att göra, fastän jag har gjort det 100 gånger. Jag vet fortfarande inte om det tar 25 eller 5 minuter för mig att sminka mig? Eller om jag ska sminka mig eller äta frukost först. Och jag har svårt att göra saker snabbt. Om någon annan blir stressad ökar dem tempot. Jag snarare kommer av mig, saktar ner och skippar 90% av det jag ska göra istället. Frustrerande för mig men mest människor omkring mig. ”Vad fan gör du? Jag sa ju att vi skulle åka om 10 minuter? Varför har du hoppat in i duschen?” ”Ja för det hinner jag väl? Eller hur lång tid duschar man?” haha ni förstår. Varje dag om och om igen.

Eftersom att jag mest har problem med såna här saker, och kanske inte aggressioner, utbrott, svårt att ha relationer mm som många andra adhd- människor har, så tänker jag att tabletter borde vara väldigt bra för mig? KBT och sådant kan vara bra för självförtroendet, men för mitt FAKTISKA LIV har jag svårt att se att det skulle göra någon skillnad? Jag fick beröm av min utredare/psykolog för att jag ifrån så tidig ålder har lämnat över saker jag är dålig på till andra. Det är därför det har varit ”dolt” i så många år att jag har adhd, för jag har ganska sällan hamnat i situationer där andra utifrån blir påverkade av mitt kaos. SÅÅÅÅ min fråga är (och jag vet att detta är individuellt) men alla ni som har ADHD, tar ni medicin? Vilken i så fall? Vad har den gett er för bieffekter? Tycker ni att samtalsterapi har varit givande? På vilket sätt i så fall? 

Jag är så peppad på att bli Ellinor 2.0 och kunna vända mina svagheter till styrkor. Bli en ännu bättre version av mig själv. Stötta upp där jag fortfarande halkar efter. Och boosta mig själv till att fortsätta hålla på med det som jag gör bra. För på just de punkterna är man ju lite snabbare än alla andra hehe. Jag gör detta för mig själv i första hand, men för att underlätta för mina nära och kära/i jobbet också. Ni som är närstående kanske vet hur irriterande många saker kan vara haha.

5 kommentarer

  1. Jag pluggar på högskolan och tar Elvanse under studieperioderna, brukar vara medicinfri på sommaren. Det gör att jag orkar/kan vara skärpt och koncentrerad, och det känns lite mer sorterat i huvudet. MEN, det som har fungerat allra bäst för mig (och även andra jag känner med diagnosen) är att ta hjälp av en arbetsterapeut, för just det där med att strukturera och planera kan man behöva lite hjälp på traven med. Gick en strategikurs på psykiatrin som hölls av just AT’s och lärde mig en mängd olika knep som gör det lättare att styra upp vardagen. Nu i höst ska jag påbörja mitt sista år på arbetsterapeutprogrammet, just för att jag blev så jävla inspirerad och vill hjälpa andra som kämpar med att få livet att funka.

    Lycka till, nu kan livet bara bli bättre <3 Kram!

  2. Du borde verkligen läsa boken ”hjärnstark”, där tar författaren upp fakta kring hur träning är en typ av medicin för folk med adhd. Väldigt intressant!

  3. Äter mediciner för min adhd/add och jag upplever att det har hjälpt mig väldigt bra, jag som alltid varit en person med ångest upplever en mer ångestfri vardag. Jag hinner/orkar/kommer också ihåg mer av vad jag ska göra varje dag och har ork kvar i slutet av dagen. För mig var dock resan att hitta rätt bland alla mediciner svår. Jag har upplevt svåra biverkningar och på vissa mediciner till och med känt mig personlighetsförändrad. Elvanse var en medicin som inte fungerade för mig då jag fick extrem ångest, särskilt rekyleffekten på kvällen då medicinen gick ur kroppen, på samma medicin rasade jag också extremt i vikt. Idag äter jag equasym samma medicin som jag började med men kominerar med ångestdämpande på kvällen, halvkul men det är det som fungerar för mig i nuläget.. Det jag vill säga är i alla fall att det inte alltid är en dans på rosor med medicinering och det kanske inte ger den mirakeleffekt man hoppats på direkt utan att det tar ett tag att hitta rätt. Det är jätteviktigt att du tar ditt mående på allvar under processen och uppmärksammar om någonting känns fel för du ska inte behöva gå runt och må dåligt av en medicin i onödan. Ha tålamod istället och ställ krav så att du får den hjälp du behöver <3 KBT har jag inte testat än men tror säkert att det kan vara bra också. Träning som ovanstående nämner hjälper också otroligt mycket! Ta hand om dig!

  4. Hej Ellinor!
    Jag själv är legitimerad arbetsterapeut och har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin. Jag skulle verkligen rekommendera dig att ta kontakt med en sådan! Om du upplever problem med tidsuppfattning, struktur i vardagen, planering och organisering, aktivitetsmönster m.m kan arbetsterapeuten ge dig verktyg/strategier eller förskriva hjälpmedel som på sikt kan underlätta din vardag.

    Hör gärna av dig om du har frågor <3 Du är stark som delar med dig!
    Kram Matilda

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *