Hej kompisar! Hoppas allt är bra med er! Med mig är det bra förutom att jag _som vanligt_ har lite små prestationsångest över mitt jobb. Som ni kanske har märkt har jag tröttnat så mycket på Instagram. Det har aldrig varit min favoritkanal och kommer förmodligen aldrig att bli. Jag känner bara att allt jag lägger ut inte riktigt representerar mig? JAG kommer liksom inte fram, och det är ju för att foto inte är min grej. Nästa vecka ska jag dock på möte med en tjej som (förhoppningsvis) ska kunna jobba för mig 2 dagar i veckan denna hösten. Så då kommer jag att få lite hjälp.
Såhär ser mina 6 senaste bilder på Instagram ut.
Men jag är så otroligt trött på mig själv för nuvarande. I 10år har jag bloggat och varje dag handlar det om Mig Mig Mig. Hur Jag ser ut, hur Jag känner, vad Jag har på mig, vad Jag rekommenderar, vilka Jag hänger med, vad Jag vill, och vad Jag inte vill. Det var skönt när jag jobbade på byrån, för då handlade det aldrig om mig. Då handlade det om jobbet. Att få en paus var väldigt skönt för mig.
Detta är min senaste bild på Instagram. Den la jag upp den 13e juli (!!!!) dvs nästan en månad sen. Förstår ni hur dåligt det är för att jobba heltid som bloggerska? Men jag får verkligen panik och jag vill inte stå framför kameran just nu. Inte på det sättet i alla fall. Att stagea, posa, bestämma outfits, hålla mig till ett flöde etc… Prestationsångest deluxe.
Jag fattar inte hur andra bloggerskor orkar det? Samtidigt gillar vi alla olika. Vissa gillar att stå framför kameran, uppdatera sin Instagram, räkna följare och kommentera andra. Jag gillar mest att blogga eller prata på Instagram Stories. Det LÄNGTAR jag ju väldigt ofta efter att få göra. Och där håller såklart inte alla andra bloggerskor med mig. Skönt ändå, att vi alla gillar olika 🙂 Men nu vet ni varför jag har varit lite off. För att jag helt enkelt inte orkar hålla på och fixa mig och vara snygg på min semester.
Jag hoppas verkligen att jag klickar med min (förhoppningsvis) framtida medarbetare. Så hon kan komma in med ny energi, nya idéer etc. För strategierna är inga problem för mig, det är just puschen och peppen att stå FRAMFÖR kameran… Hoppas ni fattar…
Gud, känner så igen mig. Eller såhär: det känns som Instagram är det man ”borde” hålla på mest med eftersom det är så smidigt och går snabbt att uppdatera etc. Men jag har alldeles för stort behov att skriva av mig eller berätta något kul vilket ingen orkar läsa i det snabba scrollandet känns det som. Tar typ inga bilder som är Instagramvänliga pga gör inte så Instragramvänliga saker i vardagen (hehe sad but true) och nu känns det som ens flöde ska vara så jävla satsigt!! Vågar knappt lägga upp mina *fula* bilder, haha.
Tror det är jättebra för dig med lite assistans, du är en riktig powerwoman med om du har möjlighet att anställa någon, why not? 🙂 Kram!
Gud, känner så igen mig. Eller såhär: det känns som Instagram är det man ”borde” hålla på mest med eftersom det är så smidigt och går snabbt att uppdatera etc. Men jag har alldeles för stort behov att skriva av mig eller berätta något kul vilket ingen orkar läsa i det snabba scrollandet känns det som. Tar typ inga bilder som är Instagramvänliga pga gör inte så Instragramvänliga saker i vardagen (hehe sad but true) och nu känns det som ens flöde ska vara så jävla satsigt!! Vågar knappt lägga upp mina *fula* bilder, haha.
Tror det är jättebra för dig med lite assistans, du är en riktig powerwoman med om du har möjlighet att anställa någon, why not? 🙂 Kram!
Äh, tycker inte det spelar så stor roll eftersom du är så duktig på att skriva. Du lyckas alltid fånga läsaren! Har alltid själv uttryckt mig mycket i text så känner igen mig men har äntligen vågat testa mer utav videoredigering också, vilket jag upptäckt är superkul haha!
Äh, tycker inte det spelar så stor roll eftersom du är så duktig på att skriva. Du lyckas alltid fånga läsaren! Har alltid själv uttryckt mig mycket i text så känner igen mig men har äntligen vågat testa mer utav videoredigering också, vilket jag upptäckt är superkul haha!
Tack för att du är en av få i branschen som inspirerar istället för att provocera. Jag har slutat läsa de flesta bloggar numera men hit slutar jag aldrig klicka mig in – du skildrar sanningen och är en av få som verkar stå med båda fötterna på jorden. Tack för det! Och du är en riktig baddare på att formulera dig i text, men det visste du ju redan.
Tack för att du är en av få i branschen som inspirerar istället för att provocera. Jag har slutat läsa de flesta bloggar numera men hit slutar jag aldrig klicka mig in – du skildrar sanningen och är en av få som verkar stå med båda fötterna på jorden. Tack för det! Och du är en riktig baddare på att formulera dig i text, men det visste du ju redan.
Hej!
Har nyligen hittat till din blogg och läst en del om din väg till din ADHD-diagnos. Skulle du vilja skriva ett inlägg om hur din utredning gick till? Vilka tester du gjort, hur de gick till samt hur intervjuerna gick till, hade du med dina föräldrar i någon intervju eller endast din sambo. Hade varit spännande att läsa om det då jag själv går i ”ADHD-tankar” men tycker det känns jobbigt att ta steget att söka hjälp för det och vill vara förberedd på hur en utredning kan se ut. Vet att det kan se lite olika ut från län till län men hade varit intressant att få höra hur det kan gå till. 🙂
Hej!
Har nyligen hittat till din blogg och läst en del om din väg till din ADHD-diagnos. Skulle du vilja skriva ett inlägg om hur din utredning gick till? Vilka tester du gjort, hur de gick till samt hur intervjuerna gick till, hade du med dina föräldrar i någon intervju eller endast din sambo. Hade varit spännande att läsa om det då jag själv går i ”ADHD-tankar” men tycker det känns jobbigt att ta steget att söka hjälp för det och vill vara förberedd på hur en utredning kan se ut. Vet att det kan se lite olika ut från län till län men hade varit intressant att få höra hur det kan gå till. 🙂