Tack Way Out West

Way Out West 2018. Bilden är lånad.

Hej kompisar! Herregud jag lever efter fyra dagars håll ifrån verkligheten. Jag trodde jag skulle ha kolat av på vägen men jag överlevde faktiskt sommarens roligaste dagar. Way Out West bjöd på fantastiskt sällskap, gemenskap, nya bekantskaper, musik och minnen! Jag är inte den som står och lyssnar på alla spelningar, för helt ärligt så tycker jag att line-upen inte är den bästa.

Jag diskuterade med några hur FASEN denna festivalen har kunnat bli så stor med tanke på att artisterna inte är de bästa… Och vi kom ganska snabbt fram till att det inte är därför människor åker… Inte vi heller… Utan det är för STÄMNINGEN. Det är blandade åldrar, alla är så goa mot varandra, alla skuttar runt och är glada trots regn och rusk och man träffar en salig blandning av ens bekantskapskrets. Jag var på EN konsert och det var med Kendrick Lamars. Han är INTE min musiksmak och jag tyckte att han sög haha… Låten ”King Kunta” är dock svängig och härlig men that’s it. Istället hände jag inne i lounge-arean där dem hade en egen DJ som spelade hiphop som jag älskar. Jag dansade där i 6h sammanlagt tror jag. Inte pratade med någon utan bara dansade och sjöng med.

Ps kollade på linup:en nu och hur kunde jag missa: Lily Allen, Miriam Bryant, Lykke Li, Timbuktu?? Jag gillar ju dem? Haha typiskt mig att bara hänga på kompisarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi