Flytta till Skåne, och p-stav är skit

Idag kom två nyfunna vänner förbi, Linnéa och Urde och vi gav oss iväg på upptäcktsfärd! Efter ett stopp på Hemköp, och lite Pringles rikare så hittade vi en otippad badplats utanför Abbekås. Knappt några människor alls där, och världens längsta vita sandstrand. Jag vet dock inte vad den heter? Om den ens hade ett namn? Men öster om Abbekås vid en ”hundstrand” stod det på en skylt längre ner vid stranden.

Skåne är magiskt. Jag skulle utan problem kunna flytta hit. Jag läste förresten igenom mitt blogginlägg jag skrev igår och skrattade. Idag har alla oroskänslor släppt helt. Men ibland bryr man sig alldeles för mycket om SKIT. Bara man är medveten om att det inte är hela världen och kan skilja på riktig ångest och lite oro så är det ju väldigt mänskligt. Men jag har haft super-PMS senaste två veckorna. Storgråtit över INGENTING och det har seriöst varit skitjobbigt. Skaffa aldrig p-stav alla tjejer därute haha! Jag måste boka en tid för att ta ut den asap.

 

Idag är jag lite ångestfylld

Idag kryper det i kroppen. Jag är rastlöst och har en gnutta ångest. Försöker att inte tänka på det och när det funkar mår jag genast bättre. Men det är detta som gnager i mig:

– Jag saknar mitt jobb på Relatable. Klandrar mig själv för att jag inte klarade dubbla heltidsjobb och känner mig fortfarande dålig för det.

– Jag vill ha mer pengar på mina olika sparkonton. Jag borde inte ha ångest och det är orimligt att ha typ en halv miljon på kontot i min ålder, speciellt när man har köpt hus. Kan jag bara chilla ner.

– Samtidigt är jag ledsen över att vi inte åker utomlands i sommar. Jag ville verkligen till både Italien och Grekland. Jättejättemycket. Samtidigt har jag rest sammanlagt 5 veckor till Prag, Sydafrika, Zermatt, Budapest och Palma under vintern och våren. Men jag ville verkligen ha en solsemester. Och egentligen har jag råd att åka. Men då får jag ångest över sparkontot igen. Sånt patetiskt problem men som jag ändå får ångest av. Kanske för att ”alla andra” reser nu?

– Jag är orolig för framtiden. För första gången i mitt liv har jag inte en EXAKT PLAN för vart jag ska. Hälsosamt kanske. Men jag blir stressad av det. Redan lite rastlös av heltidsjobbet som influencer. Inte tidsmässigt utan att jag inte lär mig mer.

– Att jag inte anställde någon i mitt bolag Pdotter Business i våras när jag verkligen hade möjligheten. Jag hann inte ens läsa någons mail pga för mycket jobb. Jag har dock sparat allas mail med CVn i en speciell mapp som jag tänkte gå igenom. Reka läget i höst och se vad de bäst lämpade har för sig framöver.

– Varför kan jag inte bara vara nöjd? Glad för huset? Varför vill jag bara ha mer mer mer? Inte njuta av tillvaron. Tacksam är jag. Men jag vill ändå ha mer.

– Att jag inte har köpt saker jag har lovat mig själv att unna mig vid framgång. När det har gått bra har jag istället… Inte gjort någonting? Typ legat hemma själv i sängen? Inte firat alls. Blir ledsen på mig själv för det.

– Jag måste svara på era 20 senaste kommentarer. Jag vill ju svara utförligt, och jag läser ju allt. Och det är så jävla dålig stil att jag inte har gjort det bara.

– Att jag sov i 13h igår? Antar att jag behövde det, men kändes som att jag var en så himla ovettig människa som inte jobbade.

 

Jag har tagit helg!

Hello! Jag har tagit helg! Jag befinner mig nere i Skåne. Jag till och med övningskörde – och än så länge är jag och P fortfarande ett par. Hör och häpna… Jag ska dokumentera mina dagar härnere… Men herregud vänta? Det är ju måndag idag? Jag trodde att det var fredag. Eeeeh okej då ger jag mig själv ledigt idag så hörs vi imorgon/onsdag. Varit full rulle senaste två dagarna så det har känts som veckodagar? Nåväl. Nu ska vi äta middag i solnedgången. Kanske ta ett kvällsdopp.

 

Vattenmelondrinkar och gäster i köket

Såhär trevligt kan man ha det! Jag gjorde vattenmelondrinkar på ren melon, limejuice och is. De blev svalkande men smakade inte så mycket… Har ni några tips? Kanske socker förstärker smaken?

Lussie och Lurken kom förbi för att se huset och lagade en ordentlig middag till oss. Hur fina!!! Det blev gotte-grill. Men det var efter melondrinkar, två bubbelflaskor och någon drink.

Jag minns helt ärligt inte vad vi pratade om förutom standardämnena nu för tiden: förlovning och förlossning. Skämt å sido. Men typ så!

Happy var med också. Vi är hundvakter till henne fram tills imorgon. Försöker övertala P om att skaffa hund som ni vet… Det går sådär. Men mysigt är det!

Nu ska ni få något att skriva upp i era anteckningsblock: vi har satt upp utebelysning! Typ överallt! Det blev sååå bra. Jag råkade dock beställa en för lite. Den ska sitta där bakom flamingon.

Sedan blev det ett kvällsdopp innan middagen. Inte för mig dock // Badkrukan nummer ett

Såhär har jag legat idag. Raklång över soffbordet, bakis, och lyssnat på P4 Dokumentärer. Bikinin fick jag av P förra året ifrån h&m. Herregud vad det kliar i kroppen på mig när jag är bakis. Den är olidlig. Jag är så otålig och går runt runt runt. Det enda jag har förmått mig att göra idag var en långpromenad i 30 grader med Happy.

Förlååååt för att jag säger det men jag blir helt slut av denna värmen. Vi har haft 34 grader på innegården (och 30 grader inomhus) i 3 veckor (!!) inte en enda vindpust eller minstaste lilla moln!! Haha sedan får jag så dåligt samvete så jag måste vara ute hela tiden. Det går ju inte att ligga inne när det är fint väder. Man vet ju aldrig när det kan ta slut. Kan vi införa siesta i Sverige efter den här sommaren.

 

Göra slut för körkortets skull

Silkesskjorta // Shorts slutsålda // Sandaler Forni for Flattered // Väska Mango // Solglasögon Twist&Tango

Hej kompisar! Hoppas allt är bra med er. Själv har jag mest suttit i en bil hela dagen. Både övningskört (och därmed även bråkat med min kille! haha), varit på IKEA, hämtat det sista i lägenheten, burit in våra nya sängar mm. Fix fix fix helt enkelt. Men saker som måste göras. Jag är så peppad på att ta mitt körkort men jag och P funkar verkligen inte ihop där… Vi är HELT FEL PÅ DET så att säga…

Jag: Vad betyder den där skylten då?

Han: Ja vad står det i boken?

Jag: Inte en aning det är därför jag frågar!!! Vi närmar oss nu vad betyder den? Ska jag stå kvar?

Han: Tänk efter lite för du vet vad den betyder!

Jag: SKÄÄÄÄMTAR DU VAD BETYDER DEN?!

Han: MEN HUR KAN DU FÖRVÄNTA DIG ATT JAG SKA KUNNA VARENDA SKYLT?! Fråga din körskolelärare eller googla upp det? Du ställer 1000 frågor det är omöjligt att ha svar på alla?!? Jag tog körkort för 10år sen den där skylten fanns ju inte ens då!

Hehe… Så vi börjar ge upp detta nu. Funtar på en intensivkurs så är det pang bom över. Vill få skiten överstökad!! Jag är ju bra på att köra bil. Tänker att jag tidsinställer inlägg i en vecka och sedan meddelar kunder att jag är på vacay. Men VART ska man köra då? I en stad man känner till sedan tidigare? Eller hur hade ni tänkt?! Bor man över?! Jag kan ingenting. Men hjälp mig innan jag och min kille gör slut…!

Ikväll får vi middagsgäster som vanligt hehe. Ni ba ”neheee får ni?!”. Love life!

 

Pimms och spelkväll i Linköping

Ikväll har vi åkt ner till Linköping för att hämta hem vår nya säng, och för att passa på att umgås med våra bästisar Carro och Andreas. Våra mys-bullar!! Snart kommer lilla Walter också. I september ploppar han ut och jag är så peppad att jag typ vrider mig inombords!!!

Vi har druckit kannor av pimms, ätit en hel vattenmelon, spelat det nya spelet Bean Bag som går ut på att kasta små sackopåsar i ett hål (dödskul!!) och ätit kycklingfajitas. Nu är det bäddning och imorgon far vi hem till huvudstaden igen. Man får världens hemlängtan när man har köpt hus. Jag älskar att vara bortrest, men en natt känns som en evighet. Huset är heligt på något vis. Min riktiga första ordentliga trygghet.

Vilket gillar ni mest? När jag skriver inläggen såhär (all text samtidigt), eller när jag skriver lite under varje bild? Puss godnatt på er!

 

Svar på tal angående min kropp

Godmorgon kompisar! Hoppas ni mår bra i sommarvärmen. Idag åker jag och P ner till Linköping för att hämta vår nya säng – äntligen ska vi slippa sova på en madrass på golvet!

Jag ville bara återkomma till de där med kroppshets och synen på ens kropp…

Jag vill bara poängtera någonting väldigt väldigt viktigt. När jag pratar om hälsa pratar jag inte om kroppens utseende, alls. Utan om hur kroppen mår. Allt börjar inifrån. Våra kroppar är våra tempel som vi måste vårda och ta hand om. Boosta med grönt och gott, ge energi genom motion. Jag säger inte att vi ska skita i allt och bara ligga på soffan. Några av er reagerar alltid så, att det måste vara allt eller inget. Men så funkar inte livet. Det handlar om balans. Och att stärka sin kropp inifrån. Och då är det viktigt med bra mat och vardagsträning också. Med bra mat så menar jag närproducerat och som vi tycker är GOTT. Potatissallad ibland, vitaminsmoothie ibland, köttfärssås och spagetti ibland. Balans, återigen!

Nummer två: jag vill inte fastna i en diskussion om vikt, för detta handlar inte om vikt. Det handlar aldrig om vikt när jag pratar om hälsa. Men det känns konstigt att få kritik för att jag lyfter frågan om välmående, att stärka sitt psykiska mående, att sluta se viss mat som laddad mm… För att jag själv är smal? Men för mig handlar det ju inte om att vara varken tjock eller smal. Utan att stärka inifrån. Allt börjar ju där. För smala kan också ha oerhörda komplex? Skev kroppssyn? Straffa sig själva? Ha ätstörningar. Jag har 10 nära kompisar som är ätstörda. Och det är även därifrån min drivkraft kommer. Att försöka rädda innan det är för sent. Försöka stärka tjejer till att älska sig själva. Inte straffa sig själva för att de är ätit en en godisbit för mycket. Livet är helt fantastiskt när alla komplex, all ångest och allt självskadebeteende är borta.

Sedan kommer jag aldrig att kunna sätta mig in i vad tjocka människor får utstå från vårt samhälle, och det säger jag inte emot. Men när blev det fel att försöka hjälpa tjejer till att få en bättre självbild?

Det är sommar. Ät det du känner för. Ta promenader längst stranden. Ta en träningsdejt någon dag. Läs en bok. Simma några längder. Krama någon du älskar. Skåla med en gammal vän. Lev livet utan att sätta begränsningar för dig själv.

 

Skit i ringen – ge mig en hund!

Jag har gått och låst mig vid tanken att skaffa en hund. Just nu spelar det ingen roll hur ”begränsad” folk säger att jag blir. Det är för tillfället det enda jag vill. Och jag har svårt att se att man någonsin skulle ångra ett hundköp? Rasen har jag fäst mig vid heter Cockerpoo. En blandning mellan spansk cockerspaniel och en pudel. Om jag fick drömma skulle jag önska att den korsades med en liten pudel, så den inte blev allt för stor. Men helt ärligt skulle jag bli prick lika glad för en Golden Retriver eller en Labrador också. Det är mest att jag vill ha en bra, lätt, förstahund. 

Jag har ett flexibelt jobb, min kille också. Vi har ett stort hus där hunden kan springa runt, och vi reser inte speciellt mycket. Fyra veckor per år. Resten av tiden är vi nere i Linköping eller i Skåne. Dit kan vi ta med hunden. Vi båda har haft hund tidigare i livet och på pappret skulle jag säga att vi har de perfekta förutsättningarna.

… MEN! Och detta är ett stort men. Min kille vill vänta?! Jag förstår ingenting. ”I alla fall ett år, man blir så bunden” säger han. Jag håller inte alls med utan vill att detta ska ske nu nu nu. Men jag ger honom lite tid ändå tänker jag. Den 3e oktober fyller jag 23år. Och då önskar jag mig en liten valp! Jag tror inte han kommer att gå med på det. Inte ens om jag föreslår överenskommelsen att jag tar körkort i utbyte mot en hund. Så vad jag ska jag säga för att övertala honom?! Alla ni med husdjur därute – hjälp mig nu! Jag kanske bara ska köpa en valp och överraska honom. Jag vet ju att han kommer bli mer fäst än mig. Men det kanske inte är ett Ok beteende hehe?

 

Lägga pengar på restaurangupplevelser – Hallwylska 4/5 toasters

Dagen efter att jag hade sagt upp mig ifrån Relatable (en vecka sedan nu) så skulle jag, P, Lussie och Lurken äta på Hallwylska. Dem har bjudit oss på så mycket tillställningar, jakter och fester att vi ville bjuda tillbaka. Så vi tog med dem till Hallwylska – Stockholms vackraste innegård och uteservering skulle jag säga. Det är häpnadsväckande vackert. Man förs bort ifrån Stockholm till någon sydeuropeisk stad på studs. 


Bara ett stenkast ifrån Stureplan och Strandvägen. Här avverkas det kundmiddagar, familjefiranden, förfester och dejter. En romantisk samlingsplats. Jag och P kom lite tidigare och beställde varsitt glas medan vi inväntade de andra två.

Och dom var kort därefter på plats. Skratt-fian Lussie kom med sitt bästa torsdagshumör. Hon gapskrattar rätt ut när hon tycker något är roligt, precis som jag.


Jag åt min ABSOLUTA favoritförätt, löjromstoast. Brödet var smörstekt (= det bästa!). De snålade inte med löjromen heller. Dra mig baklänges.


Jag berättade att jag skulle sluta på jobbet och då beställdes det genast in champagne. Jag blir fortfarande chockad när jag inser hur fina människor jag är omringad av. När någon blir glad för min skull?? Det är så barnsligt fint.


Lurken (Markus) beställde en charkbricka till förrätt som vi alla smakade av. Man fick så mycket mat vilket ju alltid uppskattas! Jag hatar när man beställer chark och får tre bitar?


Beställde även min favoritvarmrätt – råbiff. Gulligt att toppa med mossa. Ska försöka komma ihåg det i höst när jag ska pynta matbord och maten hemma.

Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att äta god mat ute. Enda sedan jag fick min första lön har jag gjort det. Värdesatt det. När det har varit det första andra har snålat in på, så har jag alltid lagt mina pengar på restaurangupplevelser. Kanske för att jag uppskattar god mat, men inte kan laga det själv? Vad vet jag.


Hej Lurken!! Detta är en så genuint fin människa ska ni veta. Som alltid kramar extra länge. Frågar om man verkligen mår sådär bra som man säger. Såna människor växer inte på träd.


Alla var proppmätta efter halva huvudrätten, men jag tjatade om efterrätt vilket alla gick med på. Vi beställde in två skålar med vaniljglass, mandlar, färska jordgubbar, maränger och hemmagjord kolasås. Och kaffe. Sedan satt vi där lite för länge. Och gick hem utan att frysa, trots att vi glömt jackorna hemma. En drömmig sommarkväll helt enkelt.

 

Jag har blivit hippie

Har någon utav er sett Mandelmanns? Om inte, titta! De är ett par som är så otroligt passionerade i sitt lantbruk, alla sina djur och att vara självförsörjande. Dem har skapat sitt eget paradis, och njuter verkligen av att ha det så. Att få leva ut sina drömmar. Jag vet inte om jag är inne i världens semesterdvala, men när jag lyssnade på deras sommarprat i P1 idag kände jag en otrolig igenkänningsfaktor. Men samtidigt kände jag mig lite vilsen. För jag kände inte alls igen alla känslor som bubblade på insidan.


Jag som alltid har varit tjejen som vill ha mer. Vill ha bättre. Som flyttar till storstaden med tydliga målbilder. Som skriker efter äventyr och att bestiga mina berg. Att få bevisa mig. Bli sedd… Men det känns så himla långt bort just nu.

Det enda som är viktigt just nu är vårt liv här i huset, vår tillvaro. När jag svävar runt i huset här hemma och pillar bland blommorna eller när jag vispar ihop en vaniljsås till min hemlagade rabarber och kardemummapaj så infinner sig en känsla jag inte kan sätta ord på. Jag känner mig hemma på insidan. Jag älskar verkligen mitt liv. Njuter varje sekund. Och när vi sitter i båten ute i Stockholms skärgård och jag känner doften av hav, fiskmåsar och olja så måste jag nypa mig själv i armen. Jag vill pausa livet för all framtid. Bara vara här och nu. Jag vill inte framåt. Jag vill vara kvar i det här för alltid.

Jag känner mig så fri. Jag minns helt ärligt inte senast jag bar smink? Eller bh. Eller åtsittande kläder. Jag strosar runt i lösa tunna klänningar, linnen och kjolar. Mestadels barfota. Och jag vill bara SKAPA. Jag kan inte sluta tänka på allt jag vill skapa. Det är som att min själ känner sig fri? Det är en så flummig men stark känsla. Jag tror att jag har gått och blivit hippie. Omvärlden passerar med sin stress och jag tittar belåtet på. Återgår till mitt.

Tack som fan livet för att jag får leva ut mina drömmar just nu. Jag är varken sjuk eller hög som jag till en början trodde. Näe, jag har bara gått och blivit lite hippie.