Nytt i kontoret – före/efter


Hello fellas! Hoppas allt är jättebra med er!!! Jag mår prima idag, och försöker att tänka bort ångesten när jag skriver det här (tycker inte att kvalitén på bilderna är tillräckligt hög och tusen andra grejer men försöker utmana mig själv och skita i det och publicera ändå). I alla fall, idag ska ni få se förvandlingen utav mitt kontor.


Ljusstakar ByOn | Skål Georg Jensen | Gris & böcker är presenter | Spegel ByOn | Vattenkanna DBKB | Byrå IKEA Billy | Stol loppisfynd

Jag vet inte ens om ni har fått se mitt kontor innan? Men det ligger i direkt anslutning till köket, och till höger i bild står mitt skrivbord intill ett långsmalt fönster som ni ser. Även om vi hade velat så är det tvek på ifall det hade fått plats en liten säng härinne. Utan det var som gjort för att bli mitt kontor! Men i framtiden antar jag att jag kan glömma det och låta kidsen ha sitt lekrum här.

Men! Igår var vi i alla fall på IKEA för att köpa dörrar till min billy-byrå för att kunna GÖMMA ALL SKIT som alltid samlas här inne. Herregud nu ska ni få se hur det såg ut innan vi köpte dem…


Alltså HERREGUD!!! Trots att vi bokstavligt talat har ett soprum vägg i vägg med mitt kontor så samlas det ändå så mycket skit härinne. Så fort man inte vet vart man ska ställa något så hamnar det liksom här inne? Torkade blommor som jag inte vill slänga, bud, vaser, pyssel, gamla teknikgrejer etc i all oändlighet. Jag har en teori om att: ifall det ser minsta rörigt ut (vilket det alltid gör om man inte har dörrar) så dröjer det inte länge innan det spårar ur.

Det här stöket tar absolut rekord för hur stökigt vi någonsin har haft det härinne (så det är med en klump i magen jag bjurrar på dessa bilderna hahaha). Så därför fick vi båda nog igår och köpte de där 6 dörrarna.


Förlåt för kvalitén på bilderna verkligen! Jag har köpt en ny kamera och jag vill verkligen lära mig hur den fungerar innan vi åker till Afrika om två veckor…!

Aja nu kan man i alla fall andas härinne. Och jag har märkt hur bra jag mår utav att få gömma undan allt. Jag vet inte om jag hade klarat av att ha typ ett kök med bara hyllor som ”ovanskåp”? Eller en walk-in där allt hänger helt öppet (eller obviously kan jag inte det eftersom att jag hade det så och vi satte upp dörrar överallt). Egentligen skulle jag vilja ha en matta härinne för det optimala myset, men jag tror tyvärr inte att det går om vi inte har en heltäckningsmatta… Och just nu är inte det prio (och jag vet inte ens om jag vill ha det här? Känns konstigt?) så det får vänta.

Nu har jag kategoriserat upp bokhyllan i tre:


1. Viktiga papper och pärmar
2. Jobbgrejer. Kameror, datorer, stativ, objektiv etc.
3. Vaser och krukor hehe. 

Om det är något jag samlar på så är det just krukor och vaser. Det är typ det bästa jag vet? För att dom går att flytta runt så lätt, piffar till ett helt rum osv.

Innan hade jag faktiskt en sektion i den här hyllan som hette ”ge bort”. För som ni vet rensar jag ju varje månad. Men alla dom sakerna bara spred ut sig överallt. Så nu har jag gjort en helt egen sektion för det på ovanvåningen vid linneskåpen istället. Det känns lika bra att varje gång ge bort pressutskick av produkter etc till familj & vänner. Det är ju apdyrt att köpa hudvård och smink, så kan jag göra det för dem tvekar jag inte en sekund hehe.


FÖRE

Såhär såg kontoret ut INNAN vi flyttade in. Kanske inte så optimalt möblerat, och ganska så opersonligt. Nu känns mysigare även fast det sista piffet inte är på plats än.


EFTER

Det som står handtag till skåpen på tur. Jag funderar på om vi ska ha samma som i bokhyllan i vardagsrummet & på garderoberna i sovrummet? Eller om vi ska köra på några ”skinnflärpar” som hänger? Vad tycker ni? 

När vi flyttade in här så var även tanken att måla in hela byrån i samma färg som väggen. Just nu känner jag dock inget behov utav det, men vi får se vad som händer framöver hehe… Och min älskade loppisfåtölj ska kläs om, jag har bara inte hittat det perfekta tyget än sisådär 6mån senare haha…


Tavlor ifrån Desenio

Måste även beställa tavlor ju! Gjorde en liten skiss för hur jag vill ha det. Tanken är ramar i valnöt och ljus ek, blandat i olika storlekar. Jag tror inte att jag vill hänga upp dom, utan ha dom ståendes såhär. Men att sedan ha mindre tavlor runt om datorn som hänger på väggen? Vad tror ni?


Denna serien med handtag har vi alltså nu i hela huset. Dem heter ”helix” och gjorde hela känslan på huset så mycket mer modern och lyxig än dem vi hade innan. Köpa hos BeslagDesign.

Gillade ni det här inlägget? Då kommer ni nog att gilla dessa också:
– Renovering av vårt sovrum före/efter
– Före/efter nya läshörnan i huset + mina 11 bästa tips när du gör en tavelvägg

– Min walk in closet är färdig!

 

Prestationsångest som äter upp mig

Tror jag är inne på 40e inlägget sen nyår nu. Skriver, suddar. Skriver, suddar. Påbörjar ett nytt. Suddar.

Har sån jävlig prestationsångest just nu. Vill så mycket. För mycket. Ingenting jag producerar lever upp till förväntningarna. Suddar suddar.

Det går inte att skriva. Jag är helt låst kreativt. Jag är så otroligt tacksam för allt fint som skrivs till mig. Men runt nyår kände jag mig så pass lovordad ifrån alla håll och kanter att allting vände. Från att det kändes magiskt till att det blev en fälla. Vartenda litet ord blev ju faktiskt läst utav någon? Varenda liten bild scrollar någon förbi? Granskar? Och förhoppningsvis läggs på minnet om den är bra nog… Alla minuter extra som jag lägger ner på inläggen för att bygga en hel story, alla som minuterna som ingen har sett. Dom har ni börjat uppmärksamma nu. Då vill jag ju göra det ännu bättre! Och mina kunder ger mig massor av cred för att mitt arbete sticker ut i mängden och ger resultat. Och då vill jag inte sänka min nivå.

Det är vad det är. Jag lever verkligen för det här. Brinner för branschen. För att göra skillnad. För att utvecklas. Och bakom kulisserna finns kreativiteten kvar. Den läggs på planeringen, samarbetena, strategierna, mötena, smyckeskollektionen, rapporterna och säljpitcharna. Men sen finns inte orken kvar till bloggen.

Min älskade älskade blogg. Jag kan ju skriva. Brinner för skrivandet. Storyn. Det handlar inte om att dela med mig utav mitt liv, utan att arbeta och laborera med kommunikationen. Och kanske är det också därför bloggen alltid blir drabbad först – i mina såna här svackor av prestationsångest. För det är här jag kan leverera, SKA leverera.

Det är mycket som skaver inuti just nu. Men jag kan inte riktigt få ner allt i skrift. 40 opublicerade blogginlägg senare som sagt…

Nu är klockan 23 och jag åt precis middag. Urpumpad. Trängd. Och ångestfull. Det som stressar mig är inte situationen just nu. Utan snarare hur jag ska ta mig ur det här. För det är ingen annan än jag själv som har satt mig i den här båten. Inte ni, ingen kund, utan bara jag. Mitt huvud. Prestationsångesten. Att jag inte bara kan släppa saker när dom är okej. Att okej aldrig kan räcka för mig. Utan istället måste det alltid vara nytt nytt nytt. Ännu mer kreativt… Och just nu har jag hamnat i en sits där jag har kämpat så hårt under året för att skapa content där ni i vartenda litet inlägg jag publicerar, ska veta att det är JAG som jag gjort det. Oavsett om ni har en bindel för ögonen eller inte. Och det har slutat i att jag har gett lite utav MIG. Så nu finns det inte så mycket kvar att ge. Varken ork eller energimässigt. Så känns det.

Som ni vet har min höst varit kantad utav extremt mycket jobb. Och jag har utan vidare fundering trott att det är för att jag har haft så kul. Men det har varit precis tvärtom. Jag har ju jobbat så mycket för att jag har ångest. Hade jag inte varit en sån perfektionist hade jag nog kunnat jobba 1/3e del mindre.

Aja jag orkar inte älta. Måste bara få ur mig det här. Det tar sån jävla energi av att ha allt samlat inuti mig. Ibland önskar man ju bara att man var ett barn igen. Och att någon vuxen kunde komma in och berätta för en vad man ska göra.

 

Typisk outfit en måndag

Hallo gänget! Jag går i princip alltid runt såhär här hemma. Aningen i mina glansiga yoga-set ifrån Filippa K Sportswear, mina kashmirset eller detta ribbade setet ifrån Amin Sportswear. Jag älskar det verkligen! Jag har nog aldrig ägt ett sånt här träningslinne innan (har alltid köpt med bh inuti, eller att den är knuten i ryggen. Men den här är ju verkligen perfekt att ha här hemma. Eller på padeln med för den delen.


Träningskläder Aimn. Kashmirtröja h&m.

Vi var på söndagsmiddag igår hos våra gamla vänner (& numera föräldrar och grannar) Stork och Felicia. Det blev rätt sent, så för att kickstarta veckan så gick både jag, P och Bruno ut på en långpromenad imorse. Sedan dess har jag:

– Suttit med skisserna till Safira (tagit bort massor utav förslag och börjat om med skisserna).
– Skickat ut mitt mediakit till två företag.
– Gjort en skiss på hur jag vill göra om vårt badrum (ni ska få se)
– Bokat städerskan inför en inspelning här hemma.
– Sammanfattat alla era frågor ni ville ställa barnmorskan som jag ska träffa imorgon.
– Börjat kika på en order av nya tavlor inför inspelningen.
– Haft ett telefonmöte.
– Tackat ja till ett ambassadörsskap med Amex! 

… Och nu ska jag gå ut med Bruno igen, och skriva på en rapport. Förhoppningsvis blogga också. Men helt ärligt så är fortfarande inte med i hjärnan sedan ledigheten. Jag har verkligen en miljon olika saker att blogga om. Men det är en sån typisk ADHD-grej, att jag har absolut ingen aning om vart jag ska börja. Så jag börjar med alltihopa samtidigt och så blir det bara pannkaka utav allihopa istället. Ni får ha tålamod med mig efter varje ledighet och semester ju. Men det är sedan gammalt. Det vet ni oldies här inne!

 

Årets första outfit och problem med Bruno

Inlägget innehåller adlinks.


Kappa & liknande här | Skinnbyxa slutsåld liknande här | Väska (ny favorit!)| Boots (äntligen mina!) finns även i beige | Smycken Safira 

Såhär såg Kotten och jag ut när vi strosade runt på stan idag! Eller ja, rände runt på möten snarare. Jag skulle ha mött upp min kille, men han var tvungen att hoppa in i ett möte. Då blev det krisigt med fotograf. Så denna bilden är faktiskt tagen av en helt random tjej på gatan.

Tänk va, jag har jobbat med det här i 6år på heltid och jag har aldrig vågat fråga någon om det tidigare. Men någon gång måste ju vara den första! Hon var supertrevlig också och ville veta vad jag hette på Instagram. Så förhoppningsvis har jag en ny följare nu hehehe.


Skinn på skinn! Och mycket smycken – alltid mycket smycken!

Herregud vilken go kombo. Jag ÄLSKAR min garderob just nu. Efter att jag investerade i de nya bootsen ni såg här över och den lilla clutchen (kopia av Bottegas sviiindyra) så kändes min garderob helt komplett. Även letat efter en sån här beige kappa, så köpte den i nya butiken på Drottninggatan. Men som ni ser via länken så verkar den ha ett midjeband. Vilket inte min hade när jag köpte den, buhu… Jaja.


Alltså kolla på honom! Min lilla Kotte-Knoppe! I nästa vecka ska han kastreras, och just nu tycker jag att det känns rätt jobbigt. Menmen. Det kommer gå toppen. Senaste dagarna har han flippat ur fullständigt, så jag vet inte om han kom in i puberteten nu. Men han har plötsligt blivit rädd för saker, ska markera revir och är LIVRÄDD för att man ska röra hans tassar. Allt löser sig såklart, men det är jobbigt att se att han inte finner ro.

Nu ska jag återgå till mailandet – puss på er!

 

Guess whos’ back?! Såhär funkar en semester för en influencer:

Nu är det här lugnet över mina vänner – och jag brassar rakt in i jobbet!


Nejmen HALLÅ mina goa! Hur mår ni? Har ni också er första jobbdag idag? Från den 25e december har jag HELT tagit semester (absolut något mail och blogginlägg hit och dit men det gills inte) vilket har varit så extremt välbehövligt för mig. När jag tog ledigt så hade jag konstant ökad puls, ett tryck över bröstet, sömnsvårigheter, försämrat minne och allmänt nere. Det är som bortblåst nu!

För första gången på säkert 2,5år är det mina första semesterdagar där jag INTE är stressad över jobb, eller TÄNKER i jobb. Alltså: har jag ätit en middag med kompisar så har jag BARA ätit en middag med kompisar. Inte fotat bilder och tänkt på hur jag ska skriva om det i ett blogginlägg sen. Skrivit upp reflektioner vi har gjort eller vad vi pratade om. Jag har bara varit i nuet och njutit utav det.


För gränserna suddas ju lätt ut i mitt jobb. För hela mitt liv ska ju på ett eller annat liv dokumenteras, mitt liv ÄR mitt jobb. En ”vanlig” semester för någon annan (typ en vecka i fjällen) innebär extra jobb för mig. Dels måste jag jobba undan all admin innan resan så jag slipper sitta med mail, avtal, strategier eller rapporter där och då. Helst måste jag tidsinställa inlägg innan också, och så måste jag se till att förbereda med klädlån så ni blir inspirerade utav mina bilder. Så att ni inte ser samma tröja en 10e gång.

Jag köper sällan nytt, utan lånar mycket istället. Men jag har märkt att det är en viktig del, annars försvinner ändå mitt content i ett hav av alla andra hundratals bilder ni konsumerar den dagen. Jag måste hela tiden inspirera. I alla fall…


Så på semestrar är jag i alla fall oftast extra stressad. För det finns alltid content att fota. Mer att visa. Hålla uppe både er nyfikenhet men också siffrorna. NI är ju siffrorna, men allt ni gör på mina kanaler också. Och det är ju dem som kunder sedan köper. Ja ni hajjar.

En annan grej som har varit annorlunda de här lediga dagarna tillskillnad ifrån många andra, är att jag inte har fått några mail den här julen. Som om klimatet generellt sätt har förändrats, och att många resonerar precis som jag. Att man inte vill jobba ALLS på sina lediga dagar. Vilket såklart har dämpat min stress oerhört. Tack alla mina fina kunder för det <3


På tal om kunde så tänkte jag dra vinnarna ur min tävling med Estée Lauder idag! Där 5st utav er vinner 2 flaskor utav mitt älskade favoritserum – Advanced Night Repair Serum. Så missa inte det mina vänner! Det var ju trots allt närmre 1500 deltagare. GOSH!!!! Jag är så extremt tacksam för det ska ni veta. Ni är bäst!

 

Nytt år – nytt liv?!

Jag har gått och blivit beroende utav padel! Herregud vad roligt det är. Har ni testat? Jag har spelat från och till det senaste året, men bara nu under januari har jag redan hunnit med 8 timmar på planen?! Vad händer!

Tröja 8848 | Linne Aim’n | Tights Filippa K

Vi har ju padelgrupp, vi kompisar, där vi har sjukt kul ihop – men vi utmanar också verkligen varandra. För en tjej som mig, där det ALLTID har handlat om prestation och att vara BÄST, så känns det helt underbart att bara ha KUL när man sportar. Och jag blir faktiskt superstolt över mig själv att det ens går.

Dom andra har signat upp sig på maratonlopp också men där sa jag snällt tack men nej tack! Nu när jag skriver detta kan jag i och för sig tänka mig att springa med dom, men banga loppet sen?

Padel är en riktigt rolig aktivitet att göra tillsammans, istället för att gå ut och dricka vin på stan som vi alltid gjorde förr. Vi alla känns rätt trötta på det. Men när vårsolen är här blir det nog andra bullar hahaha!

Det här ”lovet” har varit sååå bra för mig. Jag har BARA gjort det jag tycker är kul, och verkligen hittat tillbaka till det som ger mig lugn. Det vill säga: långa varma bad och långpromenader. Det är ju två saker jag alltid har älskat, men jag har inte fattat hur viktigt det är för mitt välmående. Det är MIN YOGA.

Hahaha det här låter exakt som ett klassiskt ”nytt år, nytt liv”-inlägg. Men så är det såklart inte.

 

Gott nytt år!

Hej gänget! Hur mår ni? Hur var ert nyårsfirande?

Jag hade en GRYM kväll och så löjligt roligt nere hos bästis i Linköping. Vi var 12pers som alla sov över, och det var både padelturnering, musikquiz, fantastisk mat och allmänt götta. 10 av 10 för hur ett nyårsfirande ska vara faktiskt. Kameran var med så jag ska ta tag i redigeringen så fort jag sätter mig vid en dator nästa gång…

Igår var jag bakis (blir sällan illamående vilket inte skedde igår heller, men extremt trött). Så jag tror att både jag och P sov i 20h hahaha. Idag däremot så kollar vi på Wallander-marathon medan vi äter grönkålssoppa och fröknäcke. Vid klockan 18 har vi paddelgänget med gänget så nu måste jag börja fixa mig. Pöss!!

 

Har ni det också tråkigt i mellandagarna?

Halli hallå mina goa glada underbara! Mår ni bra? Vad pysslar ni med nu i mellandagarna? Helt ärligt så gör jag ABSOLUT INGENTING. I tre dagar har vi typ legat på soffan och kollat 100 avsnitt serier (kollar om Johan Falk just pga finns inga nya bra svenska serier?!).


Världens finaste ljuslykta ifrån Gotland och MariaForm <3 Vill ha typ 10 till och bygga en liten by.

I alla fall, två kvällar har vi ätit med kompisar och bara myst. Sen idag plockade vi ner granen för att slippa ett barr-kaos direkt när vi kommer hem ifrån Linköping.


För vi ska alltså, som vanligt, fira nyår med Carro och Andreas (med flera). Jag tror att det är fjärde året i rad nu. Innan jag kom in i bilden så hade P och dem en pakt där dom alltid åkte till ett land i Europa och bara söp ner sig på nyår. Så det hakade jag på första två åren (Budapest & Prag). Men förra året bröt vi traditionen och firade i vårt hus. Och i år firar vi i deras.

Nu ska jag plocka ihop julkulorna, påbörja en rapport till kund om vårt samarbete under året och sedan packa. Vi åker ner redan ikväll och äter middag nämligen.

 

Jag har lanserat ett eget kaffe! ADHD-kaffet som är till förmån för Hjärnfonden

i samarbete med beans and brains.

Detta är något av det största, men absolut viktigaste jag någonsin har gjort. Allt annat känns så oviktigt i jämförelse med detta… För jag har…


 Jag har lanserat mitt alldeles egna, ljuvliga kaffe – tillsammans med kaffebolaget Beans And Brains! Hahaha nejmen det här är så sjukt!! Jag skrikgråter typ. Det är inte bara världens godaste kaffe, det är för någonting gott också! Gud jag vet inte vart jag ska börja. Jag skakar i hela kroppen när jag skriver det här.

Känner ni att ni inte vill ha någon background info eller någonting, utan bara vill beställa hem kaffet direkt så klickar ni häääär.


Men för er som vill läsa hela historien så kommer den nu…

Alltsammans började med att jag lärde känna Ditte och David, som _på riktigt_ är världens genomfinaste människor. Ditte är influencer precis som mig, och har skrivit mycket om sin dotter Della som har en hjärnskada.


Ditte och hennes dotter Della<3

Och hennes man David har jobbat med kaffe i hela sitt liv, och är nog den största kaffenörden jag träffat hehe 🙂 Så tillsammans startade dom Beans And Brains (hur smart namn?). Ett kaffemärke där 10kr/per paket går direkt till Hjärnfonden.

Detta är alltså det vi har pysslat med den här hösten, att ta fram en helt egen rost som bara är min. Och det var det jag hintade om i det här blogginlägget – där jag skrev om att min kille har fått en stroke.


David och Ditte <3 Grundarna bakom Beans and Brains.

Jag fick träffa Hjärnfonden, och insåg ganska snabbt hur lite jag visste om deras arbete. Jag trodde att dem enbart var inriktade på hjärnskador likt Dellas. Men så är det verkligen inte!! Dom forskar på ALLT som berör hjärnan. Alltså: alla NPF-diagnoser (ADHD, autism),  beroendesjukdomar som alkoholism, psykisk ohälsa, alzheimers, stroke, ALS, stress, ätstörningar och epilepsi.


Det vill säga: vi alla känner någon som har blivit drabbad, eller är drabbade själva. Forskningen kring att få en stroke i ung ålder (som min kille fick) har gått jättemycket framåt de senaste åren vilket är fantastiskt. Men min kille hade faktiskt kunnat slippa en halvkroppsförlamning och allt annat en stroke innebär, om läkare visste det man vet idag.


DÄRFÖR är Hjärnfonden så viktig för mig. För utan deras arbete är det inte säkert att P hade blivit så pass frisk som han är idag.

Men en annan anledning till varför det här är extra viktigt, och framförallt känsligt för mig, är för att dom forskar på ADHDn såklart. Jag har hela livet känt att något är ”fel” på mig, och det är på ett sätt en sorg att jag aldrig fick hjälp tidigare. För herregud vad mitt liv hade kunnat sätt annorlunda ut idag, på ett bra sätt.


Men flickor överlag med ADHD får oftast hjälp senare i livet, för att det helt enkelt finns för lite kunskap. Både bland vuxna och lärare, men också inom sjukvården. För ADHD visar sig inte på samma sätt för alla, och tillskillnad ifrån pojkar så utspelar sig svårigheterna ofta på ett annat sätt hos flickor.

Jag har ändå en lillebror med ADHD, men trots det har jag inte fattat att jag skulle ha samma diagnos. För den är så olika för oss.


Så även fast det står ”Ellinor” på paketet just nu, så är tanken att det ska stå ”ADHD-KAFFE” istället (men det kommer i så fall i nästa leverans så det gäller att vi hjälps åt att göra det möjligt!!!).

Så det här kaffet är tillägnat alla oss med en ADHD-diagnos! Och alla dom som lever runt oss med en diagnosen! För herregud vad vi alla KÄMPAR bakom kulisserna för att hålla ihop livet.


Precis som för många andra med min ADHD-diagnos så har jag också blivit utsatt för mobbning, djupa depressioner och har haft ett enormt självhat. Och kan jag hjälpa EN person att slippa det tack vare försäljning utav KAFFE så gör jag det gladerligen.

Eller såhär. Jag ägnar gärna resten utav mitt liv för att någon ska slippa uppleva det.


Nu vet ni varför jag gör det här, och varför det är så viktigt för mig. Så nu tänkte jag att ni ska få lite mer info om själva kaffet. För det är ju som sagt det godaste kaffet jag någonsin druckit <3


Kaffeprovning hemma! 


Mitt namn sattes inte bara på vilket random kaffepaket som helst. Utan jag har verkligen fått prova mig fram till vilken exakt rost jag ville ha.


Och det slutade upp i denna kombinationen: 
– Mörkrost
– Ljus kakao
– Vindruva
– Toner av nöt 

… Den PERFEKTA kombon i mina ögon såklart! Kaffet är malet, men ju fler paket som säljs så kan Beans And Brains börja sälja enbart kaffebönor i framtiden också.


Alltså SER det inte ljuvligt gott ut?!

VART KAN MAN KÖPA ADHD-KAFFET?
Här. Vill ni köpa mitt kaffe så kan ni än så länge göra det på Breans And Brains hemsida. Målet är såklart att det ska finnas i alla matvarubutiker (och än så länge finns det i några få utvalda där konsumenterna själva har bett butikerna att ta in kaffet).


PRENUMERERA OCH FÅ HEM ADHD-KAFFET:
Antingen beställer du hem 1kg (a la 4påsar 250gram) som är minsta ordern, eller så påbörjar du en prenumeration. Då får du hem kaffet en gång i månaden (eller hur ofta du vill). Och då bjuder Beans And Brains på leveransen. Målet vi tillsammans har är att 3500 personer i Sverige ska börja prenumerera. Jag är en person, så 3489st utav er alltså!!!


VARFÖR SÄLJS PÅSARNA I 250G? 
Ju mindre påsar och desto bättre förslutna dem är – desto länge håller smaken. Det är enbart därför 🙂 Påsarna återvinns efteråt också, bra va!


VARFÖR KÖPA MITT ADHD-KAFFET?

Jag personligen handlar ju gärna så lokalt det bara går, och lägger mer än gärna en liten extra slant till en småföretagare. Än att lägga alla pengar på ett globalt jumbo-företag där någon dunderrik gubbe blir ännu rikare. Så lite av den anledningen, men såklart också för att det är SINNESGOTT, VIKTIGT för forskningen och berör ALLA.


VÄRLDENS BÄSTA GE-BORT-PRESENT!
Dessutom har du alltid kaffe hemma, men också alltid något att ta med till kompisarna, grannarna eller familjen när du går iväg på middag. För förlåt, men hur passé är det inte med att ge bort en flaska vin? Tråkigt och dessutom har ju ni och jag en pakt året ut! Att INTE ge bort vin, just för att minska den alkoholhets som finns.


VAD KOSTAR ADHD-KAFFET?
1kg kostar 195kr. Innan köpte vi Zoega Skånerost som kostar 79kr/per 450gram. Dvs 158kr för två paket Skånerost (men då får du fortfarande inte 1kg utan 900gram).

Det är en väldigt liten extra peng för att rädda liv, stötta forskningen, få hem kaffet i brevlådan, dricka livets goaste kaffe och dessutom ha en perfekt ge-bort-present hemma.

Klicka här för att köpa ditt första paket.

Bruno hälsar att han tycker det är asviktigt att stötta hjärnforskningen, så hans husse och matte kan fortsätta att få hjälp.


BESTÄLL SOM FÖRETAG!
Ansvarar du för kaffeinköpet på din arbetsplats? Då är det för mig SJÄLVKLART att ert företag ska göra ett statement och stötta hjärnforskningen. För på ett eller annat sätt så drabbas alla anställda någon gång utav de diagnoser och sjukdomar som Hjärnfonden stöttar.

(Minns ni? Beroendesjukdomar som alkoholism, om någon går in i väggen (stress), ADHD, autism, alzheimers, psykisk ohälsa, stroke, ALS, stress, ätstörningar och epilepsi). 


HJÄLP MIG ATT HJÄLPA ANDRA!

Jag ber aldrig mina vänner eller min familj om hjälp. Men nu gör jag det. Så alla jag känner, snälla snälla snälla, det här är så otroligt viktigt för mig. Min ADHD-diagnos förändrade mitt liv. P förändrade mitt liv. Och utan Hjärnfonden så hade varken han eller jag fått hjälp.


Livets kaffebryggade – en Wilfa. Mycket godare än kaffet ifrån en Moccamaster. Finns också att köpa hos Beans And Brains.

Alla jag känner dricker kaffe, så kan ni inte bara dricka det kaffet som är godast – men som också är för någonting gott? Testa i alla fall, och gillar ni det inte så skit i det då eller beställ någon utav de andra smakerna Beans And Brains säljer.

Men mitt ADHD-kaffe finns att beställa här. Och jag vore på riktigt, så evigt tacksam om ni stöttade det här projektet.

 

Ingen bra dag idag

Att vakna till ljuset idag var helt magiskt!! Både sol och snö, herrejistanes så härligt…

Men sen har tankarna snurrat mycket. Det jobbiga med en blogg ibland är ju att folk faktiskt läser haha. För då kan man ju inte vara helt ärlig med varför man mår dåligt ibland. Vänner, bekanta, kunder och familj – allt det där som finns i ens närhet – kan ju faktiskt vara det som får en att må dåligt. Som gör att man grubblar. Som tar mycket energi från en. Relationer är svårt, för dom är ju aldrig svarta eller vita. Dom är så oerhört nyanserade. Känsliga. Och det är svårt många gånger tycker jag. Och det är ju också därför jag väldigt sällan släpper någon inpå djupet. Men jag måste ändra på det.

Nu ska vi fortsätta kolla på Wallander – puss på er!