Det är med att banta online


Text tagen ur Sandra Beijers blogg (hittar tyvärr inte exakta inlägget). 

Precis sådär är det. Isabella Löwengrip la för flera år sedan en bild på sig själv på stranden där hon skrev att hon älskar hennes mage fastän den inte är platt. Jag kommer såväl ihåg hur SKÖNT det var att läsa det. Jag hade aldrig hört någon säga det förut. För även om jag alltid har varit rätt smal så spökar ju komplexen där i bakhuvudet ändå, speciellt i jobbiga perioder i livet. Och jag har insett att det finns sååå många fler kroppar än den där ”Americas Next Top Modell kroppen” som jag alltid drömde om. En gång spottade jag ur mig i all hast precis när jag hade träffat P, att min kropp inte såg ut som den en gång har gjort… Han såg så himla ställd och frågande ut. ”Men Ellinor, en kvinna har former. Det är det som är en kvinna. För några år sedan var du en liten flicka, därför såg du ut sådär. För min del så spelar det ingen roll om du är tränad eller inte. Du är jättefin som du är.” 

… Och då blev jag genast påmind om att det bara är ens egna hjärna som spökar. Man är så jäkla fin som man är, och hur ens kropp än ser ut så är det ju så kroppen SKA SE UT. Inför sommaren 2015 skrev jag en hel krönika om fettförakt som hamnade på förstasidan av Metro. Den handlade om precis det där, kroppshetsen innan sommaren. För någonstans kommer alltid kommentarer som att ”unna sig någonting” undan, för att man skyller på att man är ”hälsosam”. Men jag tycker inte att det är hälsosamt på något sätt att ha hjärnspöken. Jag tycker verkligen inte det. Och jag tycker att det är ännu mindre hälsosamt att behöva skriva om sitt bantande för hela cyberspace.

Har jag minst 10 tjejkompisar som lider utav ätstörningar av olika slag. Och jag vill inte ens tänka på om någon i deras närhet skulle kasta ur sig såna klumpiga kommentarer. Det enda jag vill är att dom ska få bli friska. Så snälla tänk er för, speciellt såhär inför semestertider.

4 kommentarer

  1. Jag håller med dig på alla sätt och ifrågasätter inte alls budskapet i texten. Men det framstår lite som att du upplever Isabella Löwengrip som en förebild på det sättet att hon strider mot idealet – det gjorde hon, men det tycker jag inte hon gör längre. Snarare tvärtom. Och jag förstår tanken av att lyfta hennes inlägg där och då, jag minns såväl när hon skrev det och hur underbart det var att läsa. Men jag upplever att hon idag snarare är en person man ska akta sig för att nämna i samma sammanhang som t.ex. Sandra Beijer. Det här är inte alls menat som en negativ kommentar gentemot dig, jag tycker du är grym som tar upp det här, men jag blir någonstans provocerad av att (dagens) Isabella ska lyftas lika högt som andra som faktiskt förtjänar det. Bara en tanke.

    1. Jag håller helt med dig!

      1. Ellinor Löfgren

        <3 !

    2. Ellinor Löfgren

      Gud! Verkligen på tal om att alla tolkar olika saker. Jag har verkligen inte alls reflekterat över Isabellas inlägg de senaste året. Inte ens anmärkt det när jag har scrollat runt på hennes blogg. Kanske lagt i bakhuvudet att det vore härligt att få in träningen i mitt hektiska liv. Hmmm så alla tolkar ju verkligen allt olika <3 Förstår att detta inte var en kommentar riktad mot mig alls. Och hade det varit så att jag hade triggat någon att äta mindre så hade ni gärna fått smälla mig på fingrarna.

      Jag minns för ett år sedan när jag nervöst (för första gången på ett år) la upp en bikinibild på mig själv och fick 10 dumma kommentarer om att jag hetsade och triggade igång ätstörningar, genom att, bara vara -jag-. Det gjorde mig ganska ledsen för det var självklart inte min mening. Sedan försöker jag medvetet att inte bomba er med biknibilden även om jag skulle kunna. Helt enkelt för att jag vill att ni ska ha respekt för mig och den jag ÄR och inte bara se en kropp. <3

      Nu blev det ett ivägsvävande svar. Men men! <3 Tack för kommentaren! <3

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *