Jag är för Guds skull inte deprimerad

Jag måste bara få säga att: JAG MÅR BRA!! Jag är så otroligt lyckligt lottad som är omringad av människor som bryr sig, som skickar pepp och delar historier så att jag ska må bättre de gångerna jag är ledsen. Men jag vill att ni ska veta att jag inte är ledsen hela tiden. Om ens 20% på en hel dag. Jag är verkligen lycklig, men det är som att år av att ha låst ångesten ute nu har kommit ikapp mig. Dessutom blir jag ledsen när människor är så elaka att dem tror att jag har en livkris pga huset och P. Herregud just nu är dem de enda stabila jag har. Det kanske är just det, att huset är det första stället jag känner mig Hemma på, under väldigt väldigt många år. Då kommer ju saker ikapp en. Som när kvinnor blir gravida och dem börjar tänka igenom sin egen barndom och uppväxt.

Elin tror att jag har fått generell ångest, vilket faktiskt skulle kunna stämma. Jag har alltid vetat vad min ångest grundar sig i, men nu vet jag inte det och så försöker jag lokalisera den.

Det jag vill komma till är att: jag mår bra. Bara för att jag gråter över att jag är rädd för att vara ensam hemma (ha ha ha) så är jag inte deprimerad. Jag lovar. Jag ligger inte ens på minussidan. Och visst, vissa dagar kanske är fyllda av mer ångest men jag är verkligen lycklig. Jag vett att man vill placera människor i fack, jag är likadan. ”Ellinor är deppig” men så är det inte fastän jag gråter tre dagar i veckan numera.

Däremot har jag fått mycket prestationsångest de senaste kring allt som är jobbrelaterat. Men helt ärligt så tror jag att det blir så när man går ifrån ett ”vanligt” jobb på byrå med chefer och struktur – till att göra allt själv. Plötsligt ligger min ekonomi i mina händer på något vis också. Ja ni hör ju, jag kan inte lokalisera någonting nu. Det känns som att jag inte riktigt vet vem jag är, då ADHD diagnosen någonstans har sjunkit in. Jag har börjat tänka på varför/om/men kring saker i min uppväxt och vad som hade kunnat vara annorlunda. Helt onödigt egentligen eftersom att man ska blicka framåt, men plötsligt har jag kunnat besvara många frågetecken. Det ska som sagt bli skönt att få träffa en psykolog på måndag på kliniken när vi ska prata om medicinering.

12 kommentarer

  1. Men om man gråter tre dagar i veckan o har sån grov ångest som
    du uppvisat i dina stories på sistone, så är det nog inte så konstigt att undra om det kanske snarare är så att du är deprimerad (inget fel på det) för så ska man ju inte behöva må, o behöver lixom inte ens vara adhd relaterat. Men bra du ska prata med ngn o tror de som undrat endast gjort det av välmening

  2. Känns snarare som att du försöker övertyga dig själv om att du inte är deprimerad osv när du försvarar det på detta sätt

  3. Inte konstigt att folk undrar då du endast uppdaterar på bloggen och instastory när du gråter, är ledsen eller har ångest… dela med dig av den tiden du är glad också, eller istället, så slipper folk undra… saknar faktiskt lite positivitet på dina kanaler.

  4. Hade du inte kunnat anställda en assistent som hjälper till att styra upp administration etc för ditt företag? En mindre sak att tänka på!

  5. Om du är ledsen 20% på en dag så är det 90% av det som vi får se på dig. Du filmar dig själv och lägger ut var och varanann dag när du gråter. Om du inte vill att vi ska spekulera om din hälsa så behöver du heller inte lägga ut för att få bekräftelsen som du verkar behöva. Det kanske är bättre att du går och pratar med någon om ditt mående.

    Detta inlägg kändes bara som att du försöker lura dig själv att du mår bra. Det är inte normalt att gråta flera gånger om dagen 3 dagar i veckan och påstå att ”jag är glad, jag är lycklig” Menar det med all välmening, men det du visar oss läsare är den bilden vi får av dig. Och just nu känns du bara väldigt ostabil och förvirrad.

  6. Jag måste nog hålla med ovanstående litegrann, att det känns som du ”lurar” dig själv att du mår bra. Vad är det som skulle kännas farligt om du nu var deprimerad just nu? Du säger ju själv att du börjar tänka över massa saker, som att vara egenföretagare, adhd-diagnosen, prestationsångst osvosv. Och det är HELT OKEJ! Men jag vet själv hur det är, man försöker intala sig något för man vill kanske inte riktigt acceptera situationen för vad den egentligen är. Du kan ju inte neka att du mår lite dåligt Ellinor, det vore bara dumt.. och vi vet att du inte är dum men det verkar som du tror att det är något fel på att vara deprimerad/ha ångest/liknande. Det är det inte. Det är okej, och alla går igenom såna perioder i livet, vissa mer än andra. Acceptera det, ta mot hjälpen av terapeuten på måndag och sätt dig ner med dig själv och reflektera över vad som EGENTLIGEN händer, inte vad du TROR händer. Vi finns ju här och stöttar dig och vill att du ska må bra, jag hoppas verkligen du vet det<3

  7. Fast i varje inlägg skriver du om något som är jobbigt eller att du är ledsen. Sök hjälp eller försök börja uppskatta de fina sakerna du har i livet.

  8. Känns snarare som att du försöker övertyga dig själv om att du inte är deprimerad osv när du försvarar det på detta sätt

  9. så nu har det kommit till ett inlägg en gång i månaden IGEN

  10. Nej fy vad jag går i gång på ovanstående kommentarer. Precis som att bloggläsare känner en bättre än vad man själv gör. Varför har man ett behov över att spekulera i eller bestämma över någon annans mående? Tacka GUD istället för att du visar upp äkta sidor, oavsett hur många procent av humöret det är hit eller dit. Du är en riktig inspirationskälla och för oss som verkligen backar och hejar på dig är det endast en styrka och uppvisan av mänsklighet när du delar med dig. Hellre känna mycket än ingenting! Stora kramar

  11. Det du beskriver låter som GAD. Jag har GAD, generaliserat ångestsyndrom. Det suger men terapi (kbt) och medicin gjorde susen för mig. Hade förlamande prestationsångest innan behandling. Vid utredningen med psykologen fick jag också veta att jag hade en lätt depression. Kändes så dramatiskt först eftersom jag inte såg mig som en deprimerad person men det var svinskönt sen att acceptera det och behandla det. Inte varit deprimerad sen jag fick GAD-diagnosen tack vare insikt, medicin och kbtverktyg. Aja. Det behöver ju inte vara samma men ville dela min lilla historia. Lycka till med allt<3

  12. Ta ut pstaven!!!!
    Den jäveln tog 1,5 år av mitt liv, fattade inte varför jag hade lite ångest hela tiden förens jag tog ut den. Vissa klarar inte hormoner på det viset.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *