Varför har du prestationsångest för?

Det är så hemskt, men jag har ju inte riktigt förstått vikten av min prestationsångest först nu. Jag har ju egentligen alltid lidit av den. Jag har tillexempel aldrig gått på utsatt provdatum i skolan, utan alltid få bett om att göra provet själv senare. Aldrig deltagit på ett enda fystest med rädsla för att inte vara bra nog. Jag vågade inte köra upp eller göra teoriprovet för körkortet, för herregud vad värdelös jag skulle vara om jag inte klarade det på första försöket. Det är hemskt, men jag har ju inte förstått att jag ens lider utav prestationsångest eller hur mycket mitt liv kretsar kring att prestera på topp. Jag har ju bara trott att jag kanske är lite mer nervös än alla andra, att jag måste vara modigare – lite bättre. Eller att det är mitt psyke, att det inte är lika starkt som alla andras. Jag har aldrig kopplat ångesten till prestation. Fastän jag har vetat om att jag hatar att få betyg? Eller att jobba som säljare på provisionsbasis tex?


Jag har alltid sett ner på mig själv och undrat varför killar skulle vilja vara tillsammans med mig? Eller varför Google skulle vilja samarbeta med mig? Mina prestationer har alltid definerat mig som människa. Och enda sedan jag startade min blogg som 12åring har jag fått pekpinnar om min personlighet. Vad som är störande, irriterande. Vad jag gör bra och vad jag är sämst på. Vilken dålig flickvän jag är, hur obrydd, dominant och vild jag verkar vara. Och på allt detta skaffade jag ett jobb som influencer (av alla jäkla jobb!). För det är ju ett jobb som folk inte tror är på riktigt. Jag har fått höra det så många gånger att jag själv inte tror att jag jobbar. Fastän jag har suttit varje dag med mail, blogginlägg och bilder den här veckan till 22.


Jacka Day Birger Et Mikkelsen // Jeans Vero Moda // Skor Scorett (?) // Kashmir Zalando

Det är så många olika faktorer som har spelat in. Att jag alltid är yngst är också ett praktexempel. Jag har alltid känt att jag behöver hävda mig. Att jag är bra FASTÄN jag är yngst. Att jag visst jobbar FASTÄN jag bloggar. Att jag är bra på mitt jobb FASTÄN jag inte tar perfekta bilder. Att jag har koll på livet FASTÄN jag har adhd. Att jag är älskad FASTÄN min pappa inte vill ha kontakt med mig. Jag kan fortsätta i all oändlighet.

Jag ville egentligen bara skriva det. För jag förstår om människor utifrån sett inte förstår. För det är svårt att sätta sig in i att 50 000 (!!!) människor varje månad läser om vad jag gör om dagarna. 50 000 olika åsikter. År efter år. Den 6e november ska jag prata med en psykolog och jag är så otroligt peppad. Det är bara jag som bär ansvaret för min psykiska hälsa. Och det är anledningen till varför jag avföljde 1500 perfekta konton på Instagram nyligen. Det är inte personligt mot någon? Men jag måste fokusera på att må bra.

 

Mina favoritpoddar just nu!


Morgonen började med att jag faktiskt kom upp i tid och stod och sminkade mig en stund medan jag lyssnade på podd. Jag har fått en dille på podcasts igen och mina favoriter just nu är: Relationspodden med Bingo och Katrin. Bröllopspodden samt Vattnet går som handlar om förlossningar. Jag har blivit fullständigt besatt av den. Den är bra för allmänbildningens skull och är inte det minsta äcklig. Bara cool typ. (Ps imorgon släpps ju ett nytt avsnitt utav vår podd EmbraceHer! Och nu finns vi på podcast wohoo prenumerera please!)

Efter det gick jag upp med kaffe till maken (ville jag skriva men jag menade POJKVÄNNEN ååå vad tråkigt det låter). Sminkade klart mig och hoppade på en väldigt försenad buss in till stan. Men som den poddfanatikern man är innebar ju det bara fler avsnitt hehe! För er som undrar så tar det typ 20min in till Slussen om bussen är i tid. Första eventet blev en fin stund med porslinvarumärket Eva Solo. På plats fanns en florist så vi fick lära oss att göra buketter som vi fick ta med oss hem i vaser ifrån Eva Solo. Tack snälla! Höstens stora trend är torkade blommor vilket plånboken jublade över. Resten av dagen har jag suttit med podden och förtidsinspelat ett samarbete som släpps om ett par veckor. Ikväll roddade egentligen Nelly.com en fet Halloweenfest men som jag hoppade av i sista sekund… Jag sa att jag hade ont i magen fastän jag i själva verket hade supersångest. Fan hörrni. Den är tillbaka och jag HATAR det. Men den 6e november har jag tid hos en psykolog för ADHDn (men ändå) vilket känns väldigt skönt. AAAAH varför skäms jag fortfarande över att avboka saker pga min ångest, fastän jag har pratat väldigt öppet om den i sociala medier senaste dagarna…

 

”Är du aldrig nöjd eller tacksam för ditt hus och din inredning?”

Måndag! Och här hemma står jag och myser. Herregud vilken helg! Jag har egentligen bara tagit det lugnt, men jag lyckades också gråta både två och tre gånger på min Instagram Story när jag pratade om sociala medier och hur jag har känt det senaste. Det är svårt att vara sig själv, det är svårt att inte ha några kollegor och ofta tar min prestationsångest över. Jag bryter i princip alltid ihop efter att jag har fotat kampanjbilder för att jag inte tycker att dem håller måttet. Jag fick denna kommentaren igår på Instagram efter att jag hade publicerat bilderna på vardagsrummet: ”Känner du dig aldrig liksom lite bortskämd då du klagar så mycket? Rummet i ert hus är inte tillräckligt bra, och liksom nästan allt annat var bara negativt i detta inlägget. Är inget nånsin bra för dig?”

Och SJÄLVKLART(!) är det det. Det känns som att det enda jag tjatar om hela tiden är hur tacksam jag är. Men jag förstår såklart kommentaren, för hela inlägget lät så negativt! Så började jag fundera kring varför, och kom ganska snabbt fram till att jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tänker. Jag var så rädd (?!) för att andra skulle tro att jag VILLE ha tv-rummet sådär, fastän jag inte känner mig helt nöjd. Och att folk kanske skulle tycka att jag har dålig smak. HERREGUD rädda maj!! För såhär i efterhand, vad spelar det för roll vad folk tycker? Skitsamma om jag och min kille är klara med inredningen, jag trivs ju jättebra och älskar vårt hus. Det är förmodligen såå mycket fler saker i mitt liv där jag undermedvetet inte märker att jag är rädd för vad andra ska tycka. I’ve got something to work on!!

 

Vår nya tv-soffa och tavlor


Soffa – Jotex
Viskos matta – Jotex
Vas – Hemtex
Vass – sjön 
Bord – Mio 
Ljusstakar – Georg Jensen
Tavlor – Desenio
Kuddar – H&M Home, IKEA, sömmerskan

Titta vårt tv-rum! Igår satte vi upp tavlorna (som hänger ojämnt med typ 1cm så det ska fixas imorgon när P kommer hem igen!). Printen är bara tillfälliga och ska bytas ut på sikt, kuddarna också. Vi gillar dem, men inte här.. Soffan är så sjukt stor, vi båda två är ändå närmre 2 meter och kan ligga raklånga i den utan att nudda varandra. Men trots att den är så stor så känns den ändå nätt. Färgen är en blandning mellan grått och grönt skulle jag säga, och vi gillar det jättemycket. Men det är något med detta rummet som bara inte känns VI. Trots att vi är ”klara” så känns det inte klart. Men jag försöker att känna mig nöjd och inte hela tiden blicka framåt och mot bättre bättre bättre. Nu får det faktiskt ta sin tid. Men oavsett vilka möbler vi har så är detta rummet ett av mina favoriter, då det första man möts av när man kommer upp för trappan och det är så himla ljust. Och berget utanför fönstret gör så otroligt mycket. När man ligger i soffan ser man inget grannhus, utan bara himmel och berg. Det är så jädra harmoniskt.

Nåja, så nu ligger jag här i alla fall. Känsostorm på insidan idag. Jag vill prata så mycket om branschen men tankarna krockar i huvudet. Ikväll är jag ensam hemma, och sist jag var det fick jag en sömnparalys (googla ifall du ej har koll på vad det är) så helt ärligt mår jag faktiskt riktigt dåligt. Jag försöker att vara vuxen och skärpa till mig. Men helt ärligt är det svårt för att jag är så rädd. Så töntig men jaja.

 

Avsnitt 2 av Embrace Her

”Vad har präglat tjejerna till att bli dem de är idag? Vem av tjejerna blev anklagade att ha testat kokain på arbetstid? Sanja avslöjar sitt största fuck up i karriären och Ellinor pratar om mobbning och att bli bortvald av en förälder. Man får helt enkelt lära känna tjejerna på ett djupare plan. Förresten, kan ni gissa vem av Sanja och Ellinor som har svårt att släppa in nya vänner?”

Herregud vad kul detta är! Avsnittet är 40 minuter långt och vi kom in snabbare i det där med podd än vad jag trodde att vi skulle göra. Som utlovat delar vi med oss mer utav oss själva denna gången. iTunes strular som sagt, men söker ni på Embrace Her på Spotify eller på Acast.com så hittar ni avsnittet direkt. Eller bara klicka på bilden här ovan! Kom ihåg att berätta efteråt vad ni tyckte. Happy onsdag!

 

Pressvecka och ny kappa ifrån Busnel

Inlägget innehåller affiliate länkar 🙂


Väska Celine // Kofta ny klick! // Elins kofta Busnel // Kashmirtopp Davida // Byxor Zara // Skor Twist & Tango 

Såhär gick jag klädd idag! I min nya kappa ifrån Busnel. Jag ÄLSKAR den och känner mig så himla himla himla fin i den. Det är något med långa plagg och min längd som jag gillar. Långklänningar, långkjolar, långa koftor etc känner jag mig så himla bekväm i. Jag har suktat efter denna i snart två år, och nu äntligen är den MIN! Elin kom hem med en annan färg och enkelknäppt istället för dubbelknäppt som jag har. På axeln bär jag min senaste lilla dyrgrip också, satan vad jag älskar den.

Denna veckan är det pressdagar i Stockholm, vilket innebär att märken och pr-kontor öppnar upp dörrarna för print, oss influencers etc att klämma och känna på kommande sortiment. Jag har tackat nej till det mesta eventsen för att hinna jobba (annars kan man springa runt prick hela dagarna om man känner för det). Det är såklart väldigt väldigt trevligt men man hinner ju inte jobba så mycket. Och jag behöver få klart två kampanjer (Tradera och na-kd) samt skissa på en design. Jag har fått en förfrågan, så just nu skissar jag och så ska vi ta ett möte i veckan och se ifall vi kan komma överens. Spännande! Det händer mycket i mitt jobb just nu, och om jag vill kan jag hoppa på tre olika design-uppdrag. Vi får se vad  det slutar i – jag lovar att meddela er!

Nu ska jag tidsinställa podden på kl 06:00 imorgonbitti. Itunes strular så mycket vilket gör oss så ledsna. Men ni kan lyssna på oss antingen via Acast (hemsida eller app) alternativt Spotify! I let you know när vi finns på podcaster. Jäkla fan.

 

Min helg i bilder – inflyttningsfest på Push


Min fredag började med att min mamma, syster och hennes hund Happy sov över för att jag inte vågade sova själv. Vi åt chark och drack vin tills 00 när jag nästan somnade med ansiktet i brieosten.


Dagen därpå städade vi hela huset (okej mest mamma) medan jag packade inför en kväll i Göteborg. Så jag hoppade på tåget vid 13 och var framme vid 16. Oj juste, detta är Vickans förlovningsring! Jag skickade en bild till P och skrev ”Tråkig”… ”Mycket” fick jag till svar. Inte alls en pik men det är väl gött för honom att veta vad man diggar tänker jag. Ska dock tilläggas att Vickan är född som ryss i ett tidigare liv och älskar allt som har med diamanter, glamour, glitter, paljetter och röda skosulor att göra. En själv framstår alltid som astråkig brevid henne.


Jag sminkade mig på tåget, lämnade mina grejer i Vickan (och Alex) lägenhet innan vi gick de 200 metrarna ner till en salong där alla fick håret fixat.


Sedan studsade vi vidare på kullerstenarna för en fördrink, innan det var dags att göra entré hemma hos värdinnan. Alltså ser ni hur snygga tjejkompisar jag har? Hade jag tagit denna bilden med en systemkamera hade det sett ut som om alla gick på en catwalk. PANGtjejer allihopa!!


Mickan har flyttat tillbaka till Göteborg (</3) och alla var väl egentligen glada för det utom jag. Eller okej, såklart jag är glad för hennes skull, men det är ändå något annat att ha sina vänner fysiskt nära. Även om man inte umgås varje dag, eller för den delen, vecka. Mickan är den jag kan sitta och snacka relationer och feminism om i flera timmar. Hon är den absolut i särklass klokaste tjejen jag vet på det området. Hon öppnade liksom ett fönster jag inte visste fanns. Hela den psykologiska biten, var/hur/om/men yadayada ni veeeet, hon har koll på allt sånt. Vem fan har det liksom? Halleluja för en sådan vän!


Hon visade alla hur man sväljer ner kaviaren med vodkan hö hö. Man var ju inte sen på den bollen.


Swosh sa det!… Sen satte jag i halsen. Ha ha ha.


Vickan <3 Den snällaste, omtänksammaste och mest givmilda människan jag vet. Harregud vad denna kvinnan betyder mycket för mig. Det var alltså hemma hos henne jag sov i helgen + min andra vän jag hittade i Göteborg när jag bodde där.


Mickans lägenhet var håååååll käften fin. Eller ja lägga och lägga – VÅNING säger man ju på ren svenska. Hon hade så många design favoriter som jag seriöst skulle döda för. Avundsjuk deluxe! Hon kommer ha det så bra i Göteborg <3 Okejdå, det är omöjligt att inte vara sinnessjukt glad för hennes skull. Men det vet hon att jag är.


Böbbel!!! Herregud vi drack mer än ett stall fyllt av törsiga karlar.


Vid 01 anlände vi till Push (tror jag?). Det var fullt pådrag men tyvärr såg jag inte en enda människa från när jag bodde här? Vart har alla tagit vägen? Skaffat barn? Flyttat till Stockholm? Vuxit upp? Haallooooo jag saknade er ju!


..Dock inte så himla länge för dessa brudarna såg till att jag tänkte på annat. Typ att ha den bästa kvällen på läänge.


Jag dansade NON-STOP. Eller okej, jag tog två pauser när jag shasade bort (hur stavas det?) hungriga norrmän. Varför kan inte killar ta ett nej? Vi tjejer har det så förbannat mycket roligare utan er? Hejdå!!!


TACK MICKAN för livets kväll!!! Jag hade det så sinnessjukt kul! Och sådant privilegie att vi kunde dansa loss själva där vid vårt bord så att ingen kom bort. Vi höll ihop hela kvällen och i princip alla stannade till stängning. När hände ens det senast? TACK TACK TACK TACK<3


Mina tjejor är bäst ingen protest. Om ni hittar mig så kan jag garantera er att jag hade det där fejset hela kvällen. Fanns ingen hejd på hur mycket jag kunde skratta. Och det var inte ens champagnen som gjorde det – det var dessa kvinnorna! Ha det gött haj!! (varför har jag skrivit på göteborska i detta inlägget? Rädda maj)

 

En kväll på Yasuragi

För två dagar sedan åkte jag till Yasuragi för en spakväll. P åkte till Linköping för älgjakt och jag blev kvar ensam hemma. Jag låg och grät hysteriskt av rädsla för att vara ensam i huset, så det var väldigt skönt att få åka iväg och slippa ligga i soffan med mina tankar. Besöket på Yasuragi (spa/konferens/restaurang koncept ute i Nacka) kom med andra ord väldigt lägligt. Dessutom hade jag haft migrän i två dagar för att jag hade varit så spänd/stressad/ätit så mycket socker.


Jag vill också ha en sån här kruka och kvistar hemma. Tänker att det skulle vara fint i vardagsrummet. Japansk design är fantastisk.


Omklädningsrum.


En av fyra fantastiska restauranger på Yasuragi.

Väl på plats så fick jag uppleva något jag inte kan beskriva. Vissa som yogar säger ibland att dem kan börja gråta ifrån ingenstans för att kroppen slappar av och släpper av allt (typ). Det har aldrig hänt mig… Först nu! Omklädningsrummen är väldigt fina, mörka och fräscha. Och efter min japanska rengöring tog jag ett varmt bad. Efter det hoppade jag in i ”sovbastun” (bara det uttrycket fick mig ju att vilja åka tillbaka igen). Därinne låg två andra kvinnor och jag som vanligtvis ogillar värme och att vara i närheten av nakna kvinnor (dessa var dock inlindade i handdukar) reflekterade inte ens över det. Det var mer fuktigt än sådär skållhett och det doftade lavendel vilket ju gör en sömnig.

Jag la mig på det översta trappsteget och plötsligt rann bara tårarna ifrån ingenstans. Mitt bland andra människor? Det kändes så otroligt befriande.


Ifrån middagen med mitt sällskap. En blandad kompott av jurnalister, Pappapodden och fitnesstjejer. Så mysiga allihopa!! 

Man får inte fota inne på spat och inte ha med sin telefon, därför har jag inga bilder ifrån det. Men lokalen är helt fantastisk och omringas utav granar och tallar. Jag la mig i en stol för att titta lite på dem och på mindre än en minut sov jag som en liten bebis och vaknade lagom till det var dags för middag.



Vi fick provsmaka hela den nya menyn (japansk ofc) som var sååå god. Dessa små knytena (japanska motsvarigheten till dumplings) var så OTROLIGT goda och fyllda med pumpa, ingefära och västerbottenost. Nom nom nom. Hela menyn går att få glutenfri, laktosfri och vegansk om man vill. I en utav deras restauranger serveras bara vegansk mat, allt vin är veganskt osv.

Det var verkligen en upplevelse att äta maten framför en kock som tillagar den. Satesfying liksom? 10 poäng bara det.

I gymnasiet gick kompisar till Yasuragi med sina föräldrar på helgerna. En själv satt på en parkbänk utanför någon idrottshall i Stockholm och väntade på att bli upphämtad från en handbollsmatch. Ha ha skämt å sido. Men sedan dess har verkligen velat åka hit och nu fick jag äntligen det. Jag tänkte gå förbi och äta lunch någon dag. Och någon gång skulle jag ju faktiskt vilka testa att bada i poolerna utomhus eftersom att jag inte hann det nu.

 

Update om min pappa

Just nu sitter jag och inväntar en taxi som ska ta mig till Yasuragi för en middag. Jag har migrän och har haft i ett par timmar, så jag ber redan nu om ursäkt för vad detta inlägget kommer att mynna ut i. Men jag ville i alla fall bara dela med mig av några bilder mitt i nuet. Dessa bilderna togs på min födelsedag förra veckan. Jag väcktes av frukost på sängen och med min favoritfrukost. Superduper fina rosor som fortfarande blomstrar och är fina och ett paket ifrån Celine. Jag blev så chockad. Jag och P köper i princip alltid bara grejer till varandra som är till huset, och jag blev så himla himla glad. Det var en fin väska som ni kommer att få se en del framöver. Vissa år är min födelsedag den bästa dagen på hela året, andra år vill jag bara radera dagen ur kalendern. Mest för att det är som det är med min familj. Mina syskon bor utspritt och det blir påtagligt hur orättvist livet är. Varje gång jag får en present får jag ångest över hur dåligt andra barn runt om i världen har det. Samma känsla på julen också. Dessutom är ju inte min pappa närvarande vilket jag aldrig skriver om här på bloggen längre. Men i år sa han varken grattis eller skickade blommor. Jag svarar i princip alltid när han har skrivit under året, och i år har till och med jag hört av mig. Tackat för saker han skickat, visat bilder på vad vi har tillagat av kött vi har fått mm. Dvs mycket mer kontakt än tidigare år. Därför blev jag väl bara chockad. Och besviken. Den där ständiga besvikelsen.

Många frågar hur jag kunde bryta kontakten med min pappa. Ena delen av en kommer alltid att hoppas och undra. Tänk om han var med nu. Tänk om han är med på bröllopet när jag gifter mig. Tänk om P och han lärde känna varandra. Tänk om, tänk om, tänk om. Men de andra 90% vet att man ALLTID blir besviken. När vi väl hörs lever han inte upp till bilden jag har av att en pappa ska göra. Som en kompis, jovisst. Kanske som en farfar, vem vet. Men inte som en vuxen ansvarstagande pappa. Och så blir jag bara ledsen varenda gång jag inser det. Och beskyller mig själv för att jag har hoppas på för mycket. Sedan blir jag ledsen över att jag inte kan få ha en relation till min pappa som alla andra. Sedan börjar man undra varför? Vad är det för fel på mig osv?

Lång utläggning nu, men i år var i alla fall min födelsedag rätt jobbig. Därför har jag inte skrivit om den först nu. Inte pga pappa, det var bara en liten del. Mest pågrund av jobb som inte blivit som jag har tänkt. Jag grät i princip hela dagen. Och neeej även fast jag är en Influencer var inte min födelsedag perfekt. Även om min kille gjorde allt i sin makt för att få den perfekt. Helvete vad jag älskar honom för det. Han är mitt allt. Familjen jag själv har valt.

Nu är taxin här – puss