Badrumspepp inför poddsläpp


Hej på er, hoppas allt är bra med er! Jag är så glad över all positiv respons jag fick igår på Instagram Stories angående podden. Vi får se vad detta mynnar ut i, men jag är mest glad över att jag faktiskt vågade. Jag har varit så rädd och orolig, vilket låter töntigt för många. Men jag är rädd för att bli missuppfattad, tagen oseriös, låta tråkig etc. I och med att det är jag som klipper podden också så har jag kunnat ifrågasätta mig själv hela tiden. ”Detta var dåligt BORT!, detta med BORT, och det här också BORT…”. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta heller. Ska jag prata om det (med risk att ni också börjar störa er på samma saker), eller ska jag bara vara tyst om allt? Alltid när jag är nervös så skriker jag typ ut för hela världen hur jag mår. Om jag är dålig på att prata engelska och ska hålla en presentation på engelska, så inleder jag alltid med att dra ett skämt om mitt uttal. Så att ingen efteråt ska kunna säga det till mig. För jag ÄR fullt medveten om hur jag agerar och inte. Tro inget annat. Men det är en strid i hjärnan varje dag att jag inte är perfekt i allt. Reagerar perfekt på saker, tycker perfekt om allt, vill perfekt om allt, tar saker perfekt osv.

Tillbaka till podden… Första avsnittet är ganska kort. En intrukduktion i vad som komma skall. Vi hade egentligen inte alls tänkt att publicera detta, men valde att göra det istället för att vänta till nästa vecka när det kommer ett längre (eller ja normallångt) avsnitt.

Jag och Sanja har pratat om att ha med coola gäster, som inspirerar på ett eller annat sätt. Men som också är i början/mitt i sin karriär. Kan inte ni tänka på ifall ni vill höra dem i poddformat? Eller ha korta intervjuer på Instagram i flödet? Eller ett längre mailutskick varje månad? En kombo av alla kanske med olika gäster? Det tåls att tänka på.

Klockan 17:00 går vi live på Acast hemsida. Sedan behöver iTunes godkänna vårt material (tror jag?) för att inte vem som helst ska kunna släppa vad som helst hos dem. Så sedan kommer det att ta några timmar innan vi är godkända och finns ÖVERALLT DÄR PODDAR FINNS! Bra va! Podden kommer att vara 100% gratis att lyssna på också för er som har frågat det.

 

Imorgon släpps vår nya podd! Embrace her!


IMORGON SLÄPPS VÅR NYA PODCAST: EMBRACE HER!!!! Jag är så peppad men samtidigt nervös. Detta var första gången jag och Sanja poddade ihop någonsin, men jag tycker ändå att vårt samspel var bra. Vårt första avsnitt kommer att heta ”Fått karriären av killen” och Sanja berättar bland annat om hur hon fick sitt jobb som PR-chef på Hästens. Vad pluggade hon? Vem charmade hon? Och vad hade hon gjort innan?

Jag berättar om hur det är att driva ett enmanna-bolag som 17åring och hur jag råkade ut för en skattemiss och fick plötsligt minus på kontot. 2,5år senare så står jag i mitt drömhus som jag köpte tillsammans med min pojkvän.

Varför vi startade podden Embrace Her var för att vi båda saknade en podcast om karriär som drevs utav två tjejer i vår egen ålder. Annars är det mestadels män och som intervjuar personer som redan är framgångsrika entreprenörer eller människor som redan har sålt av sina bolag och är ekonomiskt oberoende. Så vi kommer att prata ifrån ett perspektiv som är PRECIS I BÖRJAN av sin karriär. Hur vi tänker, vad som driver oss, kanske bjuda in gäster som är i början/mitten av att bygga sina imperium. Och att imperium är individuellt för alla. Sanja har en version och jag har en annan. Utöver karriär kommer det att bli mycket livsstil. Relationsnack, vänskaper, pepp, ångest, hälsa och det hetsiga livet i storstan.

In och följ vår Instagram EmbraceHerPodd för att försäkra dig om att inte missa vilken tid samt var avsnittet släpps. Kontot är redan uppdaterat med en del händelser och upplevelser vi har varit med om det senaste, och som har inspirerat oss. Supporta två livrädda tjejer om inte annat. Detta är seriöst alldeles för påfrestande för mina nerver. Jag har gråtit i två dygn av rädsla. EmbraceHerPodd. Please?! Följ! ! ! !

 

Födelsedagsfika med familjen

Inlägget innehåller adlinks :_)




Stickad tröja (min nya favorit) Sparkz här! // Glansiga jeans VeroModa liknande här!

Hipp hipp hurra på min dag! He he! I onsdags firade jag min födelsedag med P, och nu på söndagen firade jag den med min familj. De kom över med fika och sedan satt vi och snackade skit i några timmar. Mina systrar och min mamma fick med sig en del smink som vi testade, och så pratade vi om att jag borde ta upp min ridning igen. Mamma hade nämligen med sig alla mina gamla ridkläder. Jag kunde ha allt förutom en väst som var i storlek 150. Så den ska jag skänka bort imorgon. Jag är sååå glad i alla fall! Nu ska jag ställa mig i kö till en ridskola här i området som vi bor i.

Jag har ju tre syskon, Olivia 21, Vanessa 18, Sebastian 16 och mina systrar hade bakat massa fikabröd vilket är DET BÄSTA JAG VET. Jag stuntar i chips, godis etc etc fika is the shit och har alltid varit för mig. Så mycket som jag har träffat min familj det här året har jag inte gjort på flera år sedan vi köpte huset. Det är så himla mysigt att alla får plats mm tycker jag. Nu ska vi återgå till att kolla på Orange is the new black. Är inne på sista säsongen. Förresten! Vår tid är nu – kommer det att sändas på måndagar den här säsongen? Sådan enorm besvikelse då det sändes på söndagar förra året ha ha! KRAM

 

Saker man måste göra på hösten när man bor i hus


Ny morgonrutin! Att alltid använda min Unlimited Mascara ifrån L’Oréal. Jag visade i ett samarbete på ig-stories med dem hur resultatet blir. Tips tips! Man får långa, böjda, kolsvarta volymfransar! 

Nu är hösten här på riktigt! Vilket innebär att vi måste ta in alla utomhusväxter och klä dem för att de inte ska frysa ihjäl i vinter. Och sedan ska vi täcka poolen och tömma den på vatten så att inte rören fryser sönder. Det är massa grejer kring hus som man inte tänker på att man behöver göra, och som kostar pengar. Vi skulle kunna hyra in någon som tex hjälper oss med poolen och allt arbete runt det. Men det kostar ca 6000kr, vilket det kanske är värt för att lära sig exakt hur man gör så att ingenting blir fel. Men samtidigt klarar ju alla andra det så vi tänker att vi ändå testar själva till en början. Så får någon kompis som kan det där kanske komma över och titta på det sista. Aja nu vet ni mina lördagsbestyr i alla fall. Jag ska klippa i podden också. Jag börjar få kalla fötter och vill spela om hela avsnittet. Sanja suckar och skrattar åt mig, men jag vill verkligen att detta ska kännas bra i magen när vi lanserar i veckan (herregud behöver vi skjuta på det? Jag tror det).

Idag ska jag träffa min älskade vän Emelie ifrån Göteborg. Vi ska äta en vinlunch på Bank Hotell och få lite kvalitétstid tillsammans. Vi har inte hängt ensamma på säkert tre år (!!!). Ni förstår ju! Emelie och Kristoffers bröllop var så sinnessjukt vackert. För ni minns väl att vi var på Mallis i början av sommaren och gick på det? Jag önskade verkligen att Emelie och jag bodde närmre varandra. Vi har växt ikapp på något sätt senaste året. Blir typ blödig när jag tänker på det. Vi är väldigt väldigt lika varandra fast ändå inte. Ni vet hur det är… Dessutom är våra män är kopior utav varandra så vi sitter i samma båt så att säga. En fråga förresten. Det känns generellt som att vi kvinnor snackar en del om MÄN när vi ses. Pratar killar om sina tjejer när dem hänger? Jag har så himla svårt att se detta framför mig även om det kanske är så ha ha? Känns som att dem bara pratar om bilar, båtar, sport, jakt och klockor. Aja nu ska jag rensa på ”innergården”. Känns så konstigt att skriva TOMTEN eller ALTANEN efter som att det inte är något utav det? Det är en liten innergård liksom ha ha.

 

Svar på era kommentarer – är jag en dålig kompis

I förra veckan skrev jag snabbt ihop ett inlägg innan jag åka ner till Linköping för att rodda möhippa. Så jag glömde bort det och tänkte inte så mycket mer på det. När jag klickade mig in på bloggen på söndagskvällen blev jag helt chockad över hur mycket det inlägget hade engagerat er. Vilket jag dock tycker är väldigt bra!! För det handlade om hur man är en bra kompis. Vill ni läsa inlägget för att förstå detta så gör ni det genom att klicka här (alt skrollar ner några inlägg). Jag formulerade mig rätt dumt när jag skrev det och tog inte med alla detaljer, men oavsett så har jag tänkt väldigt mycket på detta och varför jag umgås med ANTINGEN tjejkompisarna ELLER paren. Och ganska snabbt kom jag fram till varför.

Med MINA tjejkompisar så umgås vi hejvilt. Oftast umgås vi bara vi tjejer. Oavsett om man är i ett förhållande eller inte. Och där struntar jag i ifall någon tar med sin kille, eller ifall alla har med sina killar men att singelkompisarna också är med. Där kunde jag verkligen inte ha brytt mig mindre <3

Men sedan ”parhänger” vi ju mycket med P’s gamla killkompisar och deras flickvänner. Som nu såklart har blivit mina vänner också. Det är ett gäng på typ 20 par där man umgås med alla till och från. Vi bjuder varandra på väldigt mycket saker, och då bjuder man tillbaka i form av grejer man själv styr. Vi blir bjudna på bröllop, födelsedagar, jakter, resor, middagar, bruncher, AW’s etc som kostar mycket. Med mina singelkompisar är det inte alls så. Har jag och P större tillställningar tillsammans så blandar vi alltid hans kompisar och mina. Även fast vi hänger med dessa kompisarna mycket, så blir det sällan samma par flera gånger på en månad. Så när man ses har man inte sett varandra på ca en månad för att tiden inte räcker till att hänga med alla för då skulle hela veckorna vara uppbokade. Så när jag hänger med dessa kompisarna pratar vi ofta ikapp om vad som har hänt sedan senast. Och just för att det är P’s kompisar så bjuder jag liksom inte med mina. Och det är inte för att dom är singlar, utan för att det bara är två helt olika gäng.

Och så är det ju i livet. Jag har sjukt många kompisar ifrån olika gäng. Och oftast är dem i olika gäng för att dem är olika som människor. Men tror jag att två personer skulle klaffa så presenterar jag dem alltid för varandra. Gud det är så svårt att prata om detta för att man har så mycket olika vänner som är så olika varandra. Med vissa gäller vissa saker, som inte alls gäller andra gäng mm. Alla tjejer till P’s killkompisar blandar jag också med mina tjejkompisar. Men inte hans killkompisar och mina tjejkompisar. Varför vet jag inte, utan det bara är så hehe.

Jag blir verkligen inte bjuden på alla tillställningar. Ibland bjuder jag in P’s killkompisar och parhänger, ibland mina tjejkompisar som är singlar. Men helt ärligt så blir jag sällan bjuden när singelkompisarna ska hänga. Vilket jag fattar och absolut inte tar illa vid mig!! Men man har ju olika relationer till varandra. Sedan bjuds ju sällan min kille in till tjejhängen, men förväntas ändå av er läsare att alltid bjuda tjejerna? Alltså det finns inga rätt eller fel, men som vi har det idag funkar väldigt bra för oss. Jag vill tro att den bästa vännen är förstående. Jag klarar inte av drama och blir någon sur för att den inte blir bjuden så tycker jag att den personen istället ska fråga om vi kan hänga någon gång eller rodda något själv. Så gör jag och jag tror inte att någon är elak med flit. Det är inte mina kompisar i alla fall. Det blir missförstånd och då får man sköta det snyggt. Min bästis glömde tex bort min födelsedag och jag skulle ALDRIG blir sur över det. Alltså aldrig. Hahaha jag fattade ju att något hade hänt alternativt att hon bara hade glömt vilket också hade varit helt okej!

Jag tror att alla sköter vänskapsrelationer på det bästa sättet dem bara kan. Jag hoppas och tror verkligen att mina kompisar känner att jag bryr mig om dem, och att dem ser att jag har svårt att få ihop det med alla vänner samtidigt. För jag tycker verkligen att det är det. Jag tror att ni också har olika kompisar som inte passar ihop, men det handlar ju inte om ifall dem är i en relation eller inte <3 SÅKLART! Där är vi helt ense!

 

Första podcast avsnittet inspelat!



Igår klev vi nervös in på Acast kontor och sa peppande saker till varandra för att klara av att spela in avsnittet. Det var så otroligt läskigt!!! Men efteråt kändes det ganska skönt för en sekund att ha det överstökat. Efter oss kom Yasmine in och skulle spela in sin podcast: Resan Hit. Med sig hade hon Elaine Eksvärd som gäst. Otroligt goa tjejer. Dem gav oss feedback på vårt podcast namn också. Just namnet är vi ganska nojjiga över så vi får ser om vi har kvar det eller om vi byter. Men vår podd-manager tycker att vi ska behålla det!


Här är hon! Gabbi! Tack för all pepp och hjälp. Till en början kommer JAG att klippa podden… Herregud hur ska detta gå… Men Gabbi stöttar och ger tips. Tur det för jag är den mest otekniska människan på planeten. När jag satt och klippte i podden igår när vi hade kommit hem, så blev jag såååå nervös. Jag tyckte såklart att allt var SKIT och har gråtit en skvätt. Jag VET att jag är självkritisk och jag vet att Sanja kommer att bli ledsen när hon hör detta. Förlåt älskling<3 Men jag hör hur nervös jag är på rösten, hur mycket jag babblar på av ren nervositet etc. Jaaajaaaaa vem fan kan vara bäst första gången?! Efter detta kan vi ju bara bli bättre! När ni har lyssnat kan ju ni ge er feedback också. Vi kanske tycker samma saker är bra och dåliga. Eller inte! Hehe det ska bli spännande att höra er åsikt.


Jag är ändå stolt över att jag var modig nog att genomföra detta. Tänk att jag har velat starta en podd igen sedan 1år tillbaka, men inte vågat. Jag har världens bästa Sanja vid min sida också som peppar och hejar! Jag har fått klippa bort så många ”det där var gryyymt sagt Ellinor!!” haha!! Hon är bäst och jag är så glad över att göra detta med henne, oavsett hur det går.

 

Ännu en sprucken cysta i magen

Jag skulle kunna ha en egen kategori på bloggen som heter ”magen” där jag varje dag uppdaterar er med ur dåligt den mår ha ha. Är det inte magkatarr eller mensvärk så är det gallsten, cystor och definitivt att jag är uppsvullen. Jag räknade ut att jag i förra månaden hade 2 dagar på en månad då det inte gjorde ont alls. Jag har verkligen gett upp till 100% med detta. Det känns som att min mage alltid kommer att må dåligt just för att den har gjort det sedan jag började första klass. Jag minns hur jobbigt det har varit alla gånger jag har jobbat kontor och inte vetat vad jag ska ta mig till. ”Sorry chefen jag har problem med magen och måste gå hem”, det har jag aldrig vågat säga. Utan har i så fall skyllt på andra saker för att det är så pinsamt.

I alla fall. På min födelsedag i onsdags så svullnade den nedre delen av magen upp rejält. Jag har lärt mig att lokalisera vilka smärtor som betyder vad, så jag fattade ganska snabbt att en cysta hade gått sönder. Jag upplever inte att det gör ont när den går sönder, utan snarare när hela buken är fylld utav vätska. Några säger att detta är livsfarligt och kan leda till fertilitet, andra säger att det är helt ofarligt. Det finns ingen forskning kring det här, precis som alla andra kvinnosjukdomar. Så resten av natten fick jag andas mig igenom smärtan, stöna mig ur de värsta kramperna och knapra ipren. På min födelsedag också. Jag åkte inte in till gynakuten utan valde att stanna hemma. Min senaste sjuksköterska var magisk men jag har tappat tilliten till sjukvården ganska mycket. Det har aldrig funnits någon som kan bota mina smärtor. ”Man måste härda ut det” och sedan har jag fått asstarka mediciner. Jag vill inte ha mediciner, jag vill bli kvitt smärtan. Ge mig en diet, ett träningsprogram eller vad som helst och jag gör det. Det är ohållbart att ha så ont som jag har hela tiden.

Jag är helt övertygad om att jag har fått cystor pga min p-stav så nu ska jag gå och ta ut den. Tydligen används den som ”botemedel” för cystor för att man slutar blöda. Men jag har ju haft mens i två år i sträck så jag tror att den har gett mig motsatt effekt.

Och jag VET att detta är väldigt privat och att jag kanske inte ska skriva ut allt sånt här. Men ibland blir jag så jävla trött på hur begränsad jag är i mitt liv. I klädval, alltid en extra-outfit som är slapp nerpackad, tänka på kost, alkoholintag, ha nära till en toalett och psyket att andas igenom kramper i möten eller långa middagar. Hur ofta tillställningar blir förstörda för mig för att jag har ont och måste åka hem. Alla saker jag undviker för att jag har ont eller för att jag kanske kommer att få ont. Det är egentligen ett helvete även om jag ser på det så positivt jag bara kan. AAAH förlåt för deppigt inlägg men ni som har det likadant, både med magen eller med vilka sjukdomar som helst vet hur frustrerande det kan vara.

 

Jag fyller 23år!

Hipp hipp hurra för idag är min födelsedag! 23år! Ingen ålder alls så jag har ingen ångest. Jag väcktes imorse av rosor, ljus och en väldigt fin present. Jag blev så chockad för jag trodde att jag redan hade fått min present i förra veckan hehe. Idag jobbar jag hemifrån och förbereder morgondagens poddavsnitt som ska spelas in!!!!! Jag är så nervös men jag tror att det kommer bli bra. Blir det inte bra så gör vi ju bara om.

Igår hände en grej i jobbet som gjorde att jag låg helt sänkt och grät i flera timmar. Helt ärligt så började faktiskt den här morgonen med att jag grät över samma sak också. Jag gråter seriöst aldrig över jobb, max 1minut sen borstar jag av det. Förutom när jag sa upp mig ifrån Relatable för då grät jag också i flera dagar haha. Jag är generellt sätt inte ens en människa som gråter om det inte är något fint som händer. Så jag funderar på om vi ska prata om misslyckanden inom karriär/privat i första avsnittet så att jag får prata av mig. Eller ska första avsnittet bara vara PEPP? Hm. När detta är klart ska jag både till Värmdö och Nacka forum för att göra research inför en grej. Och ikväll har jag önskat att få äta på restaurang J i Nacka. Min favorit av alla restauranger i Stockholm. Nu ska jag ha en fantastisk dag och njuta av att bli uppvaktad!

PS. Visste ni att dessa människorna också fyller år idag? 
Zlatan
Martin Stenmark
Gwen Stefani
Ashlee Simpson
”Den flygande köttbullen” aka Ljubomir Vranjes handbollspelare
Johanna Ahlm handbollspelare

 

Att bli vuxen snabbt

Jag drömmer väldigt ofta om att jag bara skriker. Jag skriker och skriker och skriker tills rösten spricker. Min puls är snabbare än vanligt och jag undrar om det är nu jag ska dö. Jag ser inget för att alla tårar skymmer sikten. Panikångesten har nått sin topp.

Och det här drömde jag inatt också. Hur jag låg ihopkurad på golvet i vår hall och kippade efter luft. Jag drömde att P hade lämnat mig för någon annan och dragit. När jag sedan vaknade av ett ryck började jag gråta på riktigt och P fick hålla om mig.

Att bli bedragen som jag har blivit lämnar inga glada minnen efter sig. Ingen man tänker tillbaka på och saknar. Det enda som blir kvar är det där svarta tomma hålet inuti en som äter upp allt fint, snällt och vackert människor har att säga om en. Det där svarta hålet som hela tiden trycker ner mig på jorden och aldrig vill att jag ska känna mig bra nog. Dessutom vet jag ju, att enligt statistik så kommer P och jag inte att leva ihop för resten av våra liv. Jag vet att det är destruktivt att säga så, men jag tycker att det är naivt att leva i en tro på att äktenskap varar för alltid utan vidare ansträngning eller motgångar. Vi kommer att få det kämpigt en dag.

Imorse när P pussade på mina blöta kinder och jag frågade varför jag aldrig känner att jag duger, så svarade han något som jag aldrig har reflekterat kring. Han undrade ifall det inte berodde på att jag har utvecklats som människa väldigt mycket – på väldigt kort tid. Och det kanske stämmer? För på 2,5år har jag gått ifrån att ligga minus på kontot till att kunna spara ihop till en lägenhet och sedan ett hus i Stockholm året därpå. Jag får otroligt mycket positiv feedback ifrån kunder och många föreläsningsförfrågningar. Dessutom står jag med benen mellan två olika vägar, där båda kommer att kräva väldigt mycket av mig. Så pass mycket att jag inte vet om jag klarar av det.

Det kanske inte är konstigt att jag har dålig självkänsla då? Alldeles nyss klarade jag inte av att ens ta hand om mig själv? Jag söp skallen av mig varje kväll och låtsades som att det inte fanns någon morgondag fram tills att jag träffade P. Och plötsligt har jag fonder att hålla koll på, viktiga försäkringar att sortera på kontoret, större läskigare avtal att läsa igenom, ett hus som ska tas hand om och betalas för varje månad. Dessutom har jag ingen fast lön längre. Det kanske inte är konstigt att jag blir rädd. Rädd för att misslyckas, för att leva upp till förväntningarna och kraven jag har på mig. Rädd för att inte vara den där personen jag utger mig för att vara. Jag gick från ungdom till vuxen över en natt. Och jag klagar inte över det. Men det gick snabbt. Och det kanske inte är konstigt att jag känner såhär.

 

Tävling med Loreal X Isabel Marant och prestationsångest inför morgondagens events


L’Oréal X Isabel Marant kollektionen är nu lanserad! Den innehåller 7 läppstift, ögonskugga för skuggning, highlighter och ett läppglans. 

Hej vänner! Hoppas ni har haft en fantastisk måndag so far! Jag var ju iväg på möhippa hela helgen i Linköping. Och igårkväll så hade vi snaps-söndag och sov över i Linköping tills imorse. Jag gillar ändå att bila upp till Stockholm tidigt på morgonen istället för att åka sent på kvällen. Men samtidigt förstörs hela min ro när jag ruckar på rutiner. Antar att det är någon adhd-grej. När jag inte gör saker på exakt samma sätt på exakt samma tid som dagen innan blir det konstigt i huvudet och jag kommer av mig helt. Våra kvällar tillsammans är heliga. Först äta, plocka in disk, gå upp till soffan med te, kolla serier 1.5h, sedan plocka ihop medan P fixar sig. Sedan skönhetsrutin, lite mer serie och sedan ska vi sova på exakt samma sätt. Täcket på samma sätt, kuddarna på samma sätt etc. Jag blir helt tokig annars. Minsta lilla grej som kommer emellan detta gör mig stressad haha!! Herregud…  Man är ju knäpp på riktigt.

Jag har varit helt glädjefylld och helt ärligt ganska upptagen hela helgen, så jag har inte hunnit komma tillbaka efter en dag på resande fot + några timmar på stan när vi uträttade ärenden. Jag har snabbt läst igenom mitt kommentarsfält och tänkte svara på allt imorgon. Jag presenterade vinnaren av hela L’Oréal X Isabel Marant kollektionen idag på Instagram stories. Tack tack tack för alla nomineringar och skönhetstips.

Imorgon är jag bjuden på frukostboxning med Jessica Almenäs och vid lunch lanserar Thomas Sekelius en franskollektion som jag är inbjuden till. Jag skriver sällan ut sådant här även fast det händer väldigt ofta: men jag kommer förmodligen att avboka båda två. Jag är supernervös för jag undrar hur det ska gå ihop med dusch efter träningen, hur hårt passet kommer att vara mm. Prestationsångest. Hur ska jag kunna göra mig fräsch och fin inför lunchen? Och sedan måste jag hem och plåta samarbete. Åååh jag vill så jävla jävla gärna gå på båda sakerna imorgon. Hoppas hoppas jag samlar mod till mig och bara gör det. Jag är ju så glad över att bli inbjuden <3