Misslyckanden, jobb och erkännande

Hej kompisar! Fan vad jag saknar er. Idag är första gången jag öppnar upp bloggen på en månad utan att ha hjärtat i halsgropen. Egentligen borde jag ha det pga två deadlines imorgon, men vanligtvis slutar jag som tidigast 22. Ikväll slutade jag 20. Jag tror att alla digitala mediabyråer har mer än någonsin att göra just nu, det känns så, så det är inte bara vi.

I förra veckan jobbade jag 85 timmar. Veckan innan det 70. Veckan innan det 60. Jag säger inte det för att skryta, för det är inte coolt att jobba mycket. Utan bara för att få förståelse kring varför jag har varit off. Alla dem timmarna var på 1 jobb. Jag har ju egentligen ett till.

Även om det finns fler timmar på dygnet så räcker inte energin. Det är omöjligt att brinna för så många saker samtidigt. Igår skulle jag ha hoppat på ytterligare ett projkekt i jobbet, mitt största hittills. Kanske förestagets största. Men jag tackade snällt nej.

Det känns fortfarande vemodigt. Jag är född i att vilja vara bäst och prestera på topp. Men ju fler timmar jag har jobbat de senaste två månaderna, desto mer inser jag att prio 1 i livet är ens privatliv. Mina vänner, familj. Jag har inte funnits där för någon trots allt som har hänt det senaste. Att jobba många timmar är egentligen inte det jobbiga, utan det jobbiga är att inte vara närvarande för dem som behöver mig.

Och att inte kunna vara närvarande för dem jag vill. Som tillexempel er. Eller min privata mail, eller DM på Instagram. Det är hundratals och åter hundratals av mail med era frågor, roliga inbjudningar, viktiga events, möten, samarbetspartners, ja alla möjliga. Som alltid har varit min passion att svara på. Mitt jobb att svara på.

Snart går vi in på semestertider (juni!) och förhoppningsvis kommer det att lugna ner sig. Snart flyttar vi och jag har varit så himla frånvarande, så jag hoppas att det kan bli ändring på det också. Jag saknar att umgås med min man. Men snaaart snart snart. Körkort behöver jag ju ha också så jag kan ta mig in till stan haha!

Åh. Bara jag börjar skriva av mig här så vänder min energi. Jag finner ro i själen. Det är så viktigt för mig att få skriva av mig till er. Det var ju därför jag startade den här dagboken online från första början. Tack som fan för att ni fattar att livet är fyllt av större och mindre vågor. Även mitt.

14 kommentarer

  1. Du är så duktig på att. uttrycka dig i text Ellinor! Försök att inte stressa för mycket med jobbet och glöm inte att din egen hälsa alltid ska gå först, även om det ibland kan vara svårt att tänka så när man vill prestera och vara duktig <3

  2. Ja oss vill du inte vara utan.Keep up the good work!
    En sak till,överväg på allvar ifall du skall slutföra ADHDutredning.Det är inte bra att bli klassad som ADHDsjuk vid tex körkortsinnehav.Många ångrar sig bittert att de genomgick en utredning och sedan fick en diagnos.En del begär att få diagnosen friskförklarad men det finns inte utarbetade rutiner för sånt.En gång sjukförklarad nästan alltid sjukförklarad.Tänk igenom ditt val noga.

    1. Jag känner många (inklusive mig själv) som har en ADHD- eller ADD-diagnos som inte behövde göra något speciellt vid körkortstagningen. Varför sprida massa negativ och felaktig information? Att ha en diagnos är inte något negativt. Surprise surprise – men alla med ADHD hade ADHD även INNAN de fick en diagnos. Men med en diagnos kan man få hjälp med sina problem som man inte kan få utan en diagnos. Sluta skrämma upp folk i onödan.

      1. Jag anser att ADHD är en ren hittepådiagnos som vetenskapen tar till när ungdomar oförklarligt mår dåligt.Jag har hört alltför många säga att de älskar sin diagnos för då kan omgivningen inte ställa krav.Man vill inte bli friskförklarad.En missbrukare spelade sjuk för att få gratis amfetamin så jo,det är en diagnos för hopplösa latmaskar.Det är ett problem i yrkeslivet,många dörrar stängs för sk.sjuka.

        https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/foraldrar-angrar-sina-barns-diagnoser

      2. Armen: Du kan anse det hur mycket du vill, men ADHD är ett verkligt tillstånd som beror på att hjärnan fungerar på ett annat sätt än hos de utan ADHD. Amfetaminliknande preparat ges för att öka dopaminsignaleringen i hjärnan, som tenderar att vara nedsatt hos de med ADHD. Det är problematiskt med åsikter som dina eftersom de ökar stigmat kring ADHD ännu mer, särskilt när de inte ens är baserade på vetenskap. Givetvis är det viktigt med en konstant diskussion kring all vård och hur den t.ex. utnyttjas, men det gäller för exakt alla tillstånd, det är inte bara när det gäller ADHD som det går att hitta dåliga exempel såsom de du beskrivit ovan. Jag vill verkligen inte vara otrevlig mot dig, men det är tröttsamt att se hur åsikter som dina frodas och trycker ner de som faktiskt behöver få en diagnos för att de ska kunna må så bra som möjligt.

  3. Jag vill bara säga att du är otroligt inspererande och tycker du ska göra det som känns bästa för hjärnan och kroppen! Tror de flesta som läser din blogg och har gjort det i några år förstår dig och stöttar dig oavsett. Men det sagt så tror jag vi läsare klarar oss, även fast vi givetvis älskar att läsa din blogg 💙 Ta hand om dig!

  4. Att ens privatliv verkligen är det som betyder mest är så sant, glöm aldrig att du kommit till den insikten! Du är grym, men ibland är det svårt att hitta balansen men den kommer tillbaka. Kram!!

  5. Anna Henriks

    Jag har, precis som du, fått en väldigt svullen mage. Där i mitten under revbenen som du visade på instastory. Har haft magkatarr och ätit omeprazolkurer som inte hjälper. Har du fått någon hjälp eller hittat något som hjälper? Uppskattar alla tips!

  6. Fattar till 100% att livet är fyllt av stora och små vågor. Precis som du har jag alltid strävat efter att vara bäst och prestera på topp! Vilket många gånger kan vara en av våra bästa egenskaper, men ibland även vår värsta!

    Älskar egentligen att jobba, brinner för att utvecklas och nå nya mål. Men som du insåg jag att det viktigaste i livet är inte jobbet, utan ens nära och kära. Tyvärr insåg jag detta alldeles försent, efter att ha jobbat +220/månaden, prioriterat bort det viktiga i livet och därefter åkte på stress, ångest och en depression. Önskar att jag hade bromsat i tid när de första varningssignalerna kom.

    Var försiktig bara, vet hur lätt det är att man tappar fokuset på det viktiga och bara kör på trots att man vet att det egentligen inte är hälsosamt… Kram ♡

  7. Lisa,det finns absolut inga entydiga vetenskapliga belägg för det du påstår.Vetenskapen är kluven och många läkare menar att det handlar om omognad och föräldrar som inte satt tydliga gränser och skämt bort sitt barn.Min inställning är inte problematisk men vad som är problematiskt är att läkare på lösa grunder sjukförklarar barn och ungdomar.Återigen,ADHD kan inte vetenskapligt bevisas.Det hela påminner om kvacksalveri.

  8. Snälla Ellinor kan du inte blocka denna ”Armen” från att kommentera så man slipper se dennes skeva åsikter. Visst, vi har rätt till att uttrycka våra åsikter i Sverige, men att sitta och skriva att ADHD är en hittepå-diagnos, dessutom under ett inlägg som handlar om att just du går en ADHD-undersökning, är enligt mig bara elakt och förolämpande. Ingen ska behöva känna att ens psykiska svårigheter är påhitt. Det är så riktigt som det bara kan bli, och det är som Lisa säger – uttalanden som Armens gör bara att det blir svårare att bryta stigmat kring ADHD – något som jag tycker att du Ellinor, till skillnad från Armen, gör ett jättebra jobb med, heja dig!

    1. Elin,visa att jag har helt fel genom att plocka fram bevis för att ADHD vetenskapligt kan bevisas.Du kan inte för det finns inte bevis för det.Jag tycker verkligen att det är på tiden att man slutar med att ge barn och ungdomar ett livslångt beroende av starka narkotiska läkemedel på obefintliga grunder.Visst kan det vara bekvämt med en diagnos för då kan du ju skylla mycket på den,vem kan ställa krav på en så kallat sjuk människa?

      1. RIktigt obehaglig propaganda du sprider nu. Jag har vettigare saker för mig än att sitta och googla fram ”bevis”, men jag kan säga att jag har en ADHD-diagnos som kräver medicin och jag kunde inte fungera varken socialt eller i jobb-/skolsammanhang förrän jag fick hjälp av medicinen. Den har räddat mitt liv. Och jag är definitivt inte den enda. Om du väljer att vara ignorant och tro att ADHD är fake, be my guest – MEN sitt inte och skriv dina befängda åsikter på Ellinors inlägg när hon går igenom en ADHD-utredning. Det är redan tillräckligt mycket negativ publicitet kring ADHD och Ellinor hjälper till att bryta stigman kring diagnosen. Så VARFÖR ska du sitta och trycka ner henne (som du ändå verkar se upp till med tanke på att du kommenterar hennes inlägg var och varannan dag) och hennes följare som har denna diagnos. Sen kan du även se över vem du riktar denna kritik mot, du nämner att det ger ”barn och ungdomar” ett livslångt beroende av starka narkotiska läkemedel? Är Ellinor ett barn för dig? Eller en ungdom? Nej, hon är en vuxen människa, och jag (som också är en vuxen människa) kan berätta för dig att medicinen jag går på skulle jag kunna sluta med imorgon utan att få några som helst abstinensbesvär. Skulle du kunna sluta dricka din vanliga kopp kaffe på morgonen utan att få minst huvudvärk och känna dig trött och hängig? Jag skulle faktiskt inte tro det. Uppenbarligen har du stora problem när du väljer att spy galla över en person som du ändå verkar gilla. Hade Ellinor skrivit ett inlägg i stil med att hon bad om folks åsikter kring diagnosen så hade jag säkert tyckt att din kritik var välkommen som en del av diskussionen. MEN, att sitta och basically förminska Ellinor och hennes svårigheter och känslor tycker jag är så sjukt absurt bara. Har du inget bättre för dig än att sitta och kommentera alla Ellinors inlägg där du ibland är helt på hennes sida och höjer henne till skyarna och sen i nästa andetag förminska henne och trycka ner hennes livsval? Snälla skaffa dig en annan hobby, för allas skull.

  9. Elin,narkotiska preparat är en kortsiktig lösning med livslånga problem.Jag tycker att det är viktigt att människor får allsidig information.Jag tycker att det vore tråkigt ifall en sådan fin människa drogs ner i ADHD träsket med medicinering som utvecklas till ett livslångt beroende och som kan vara inkörsport till missbruk.
    Du agiterar som den värsta missbrukare”nää jag är inte beroende och kan sluta när jag vill” det har man ju hört förr:)

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *