Att vara skådespelerska för en dag

Idag har jag gjort något så himla coolt! Nämligen agerat skådespelerska för en dag. Hemtex och jag möttes upp 07 idag i en utav deras butiker på Kungsgatan i Göteborg och sedan dess har vi kört NON-STOP. Och helt ärligt har jag sådan sjuk respekt för skådespelare efter detta. Det är så OTROLIGT svårt att komma ihåg repliker, vart man ska titta och i vilken kamera, vilket håll man ska gå åt, vilken tidpunkt man ska göra vissa gester, uttala vissa ord och dessutom ha ett stort team bakom kameran som förväntar sig att man ska leverera. Det tar såå mycket på energin vill jag lova..!

Jag körde en ”på spåret” lek på instagram ifall ni kunde gissa vart jag befann mig när jag var i Hemtex-butiken. Detta var mina frågor:
1. Företaget har 136 butiker i Sverige (ca 20% som svarade rätt här)
2. De är kända för att göra fint i ens hem (ca 30% som svarade rätt här)
3. Men mest kända är dem för sina påslakan, täcken och kuddar (ca 50% svarade rätt här)

Kul ju!! Jag kan tänka mig att köra fler ”På spåret”-grejer. Detta är inget samarbete utan dem tyckte bara att jag pratade naturligt och bra in i mina egna sociala medier.


Detta var första scenen i mini-filmen på 2minuter som vi producerade. Den ska användas internt hos Hemtex för att visa hela kundresan. Från beställning till leverans! Så intressant och kul resa som dem har framför sig. Men det känns skönt för mig att den inte ska spelas upp för någon annan. Jag kanske kanske kanske publicerar den här när jag har sett resultatet. Men troligen inte hehe!!! 


Får micen fixad.

Ibland när jag berättar för mamma om vad jag gör i jobbet så inser jag vad jag faktiskt säger. Och då känner jag mig så himla modig. Jag hoppar på uppdrag utan att känna efter, och på något höger så löser jag det tillslut. Jag som har haft både talfobi och scenskräck sedan högstadiet.

Här är 5 saker jag ALDRIG trodde att jag skulle tacka JA till, men som jag har genomfört det senaste halvåret:

1. Suttit i tre olika paneldebatter och diskuterat influencer marketing tsm med högt uppsatta personer på globala bolag. Människor som jag ser upp till och som jag dessutom SA EMOT. Hur vågade jag ens det?

2. Moderator och stylist för en modevisning i Gallerian Arkaden. Jag spydde innan av nervositet, men jag gjorde det!

3. Hållit i en föreläsning på ENGELSKA om livet som influencer och hur man analyserar och använder statistik som grundnyckeln till framgång… Hos GOOGLE… För hör och häpna… Handelsstudenter. VEM ÄR JAG?!

4. Och idag hoppade jag in framför kameran som skådespelare och läste ur manus, med kameror överallt och ett helt team som väntade på att jag skulle leverera.

5. Modellat i en studio där jag skulle posera i skidkläder. Läskigt med tanke på att den riktiga modellen bredvid mig var aningen mer rutinerad.

 

Skitdag jäkla prestationsångest

Riktigt riktigt dålig dag idag. På alla sätt och vis faktiskt. Ni som följer mig på Instagram Stories vet att jag pratade om prestationsångest, och det är det allt bottnar i idag. Otillräcklig. Dålig. Oduglig. Sämst. Meningslös.

Packat fram tills nu för imorgon åker jag till Göteborg för Way Out West samt en filminspelning för Hemtex. Den ska användas internt tack gode Gud. Jag är ju ingen skådespelare egentligen hehe. Aja. Hörs imorgon när jag sitter på tåget, nu ska jag borra in huvudet i min man och få en kram.

 

TACK för stödet kring ADHDn

Jag ville egentligen bara publicera ett inlägg och tacka för er uppbackning när det kommer till ADHDn<3 Inlägget kanske lät dystert och negativt, men självklart besitter jag en inre superpower också. Det är nog tack vare att jag är som jag är (allt går i 110/jag är modig/accepterar inga förluser/envis) som jag lever det livet jag gör idag.

Men många tror att det BARA är en superkraft och så är det ju tyvärr inte. Jag är ofta väldigt besviken på mig själv som inte ”bara klarar av det där alla andra gör”. Jag kämpar verkligen med att passa in och att hålla mig själv och min vardag i sikt. Människor med adhd får inte in rutiner på samma sätt som alla andra. Även fast man har tagit bussen klockan 08:15 i flera år, så kanske det blir en rutin för någon. Men jag måste alltid kolla med någon på morgonen när bussen går och vilken tid jag ska gå hemifrån, vilken tid jag ska klä på mig och när jag behöver gå upp på morgonen. Jag har svårt att avgöra hur lång tid saker tar att göra, fastän jag har gjort det 100 gånger. Jag vet fortfarande inte om det tar 25 eller 5 minuter för mig att sminka mig? Eller om jag ska sminka mig eller äta frukost först. Och jag har svårt att göra saker snabbt. Om någon annan blir stressad ökar dem tempot. Jag snarare kommer av mig, saktar ner och skippar 90% av det jag ska göra istället. Frustrerande för mig men mest människor omkring mig. ”Vad fan gör du? Jag sa ju att vi skulle åka om 10 minuter? Varför har du hoppat in i duschen?” ”Ja för det hinner jag väl? Eller hur lång tid duschar man?” haha ni förstår. Varje dag om och om igen.

Eftersom att jag mest har problem med såna här saker, och kanske inte aggressioner, utbrott, svårt att ha relationer mm som många andra adhd- människor har, så tänker jag att tabletter borde vara väldigt bra för mig? KBT och sådant kan vara bra för självförtroendet, men för mitt FAKTISKA LIV har jag svårt att se att det skulle göra någon skillnad? Jag fick beröm av min utredare/psykolog för att jag ifrån så tidig ålder har lämnat över saker jag är dålig på till andra. Det är därför det har varit ”dolt” i så många år att jag har adhd, för jag har ganska sällan hamnat i situationer där andra utifrån blir påverkade av mitt kaos. SÅÅÅÅ min fråga är (och jag vet att detta är individuellt) men alla ni som har ADHD, tar ni medicin? Vilken i så fall? Vad har den gett er för bieffekter? Tycker ni att samtalsterapi har varit givande? På vilket sätt i så fall? 

Jag är så peppad på att bli Ellinor 2.0 och kunna vända mina svagheter till styrkor. Bli en ännu bättre version av mig själv. Stötta upp där jag fortfarande halkar efter. Och boosta mig själv till att fortsätta hålla på med det som jag gör bra. För på just de punkterna är man ju lite snabbare än alla andra hehe. Jag gör detta för mig själv i första hand, men för att underlätta för mina nära och kära/i jobbet också. Ni som är närstående kanske vet hur irriterande många saker kan vara haha.

 

5 saker människor måste sluta säga till mig

Hej kompisar! Idag tänkte jag dela med mig av ett lite speciellt inlägg haha. Jag möts nämligen ganska ofta utav dessa frågorna (som jag börjar känna mig så matt av). Och jag tänkte att om jag skriver ut dem här kanske jag räddar någon ifrån att säga dem framöver. Jag blir inte arg eller ledsen när sakerna tas upp, utan det är bara tröttsamt att mötas av fördomar. Sedan beror det såklart på tonen när man ställer frågan eller om jag är nära vän med den som frågar. Men det vet jag att ni förstår<3 

”Gud vad vuxet att köpa hus i din ålder, hur känns det? Kändes det inte lite tidigt?”
Svar: Denna frågan blir jag så paff över varje gång jag får den. Jag vet inte hur det känns att inte vilja bo i hus? Eller att vara rädd för att flytta ut till hus? Det har varit självklart för mig. Visst hände det några år tidigare än vad jag hade tänkt, men det kändes rätt och då fick det bli så. Ångrar vi oss så flyttar vi in till stan igen, det är inget misslyckande som folk verkar tro? Det har inte varit en stor grej för mig att flytta till hus, men hade det varit det och känts för övermäktigt hade det såklart inte hänt. Däremot är det en ASSTOR grej för mig att förlova sig eller köpa hund tillsammans. Människor måste acceptera att vi alla är olika, har gått igenom olika, vill olika. För hur märkligt hade det inte varit om jag sa ”känns det inte lite gammalt att bo kvar i lägenhet i din ålder?” till någon haha… Nu tycker jag visserligen inte det och alla får göra som dem vill.

”Vad jobbar din kille med egentligen? Ahaaa fastigheter, då förstår jag hur ni kunde flytta ut till ert hus”
Svar: Min kille och jag betalar more or less 50/50 av allt vi gör, utom enstaka middagar som han bjuder på<3 Jag förstår inte varför människor tar för givet att min kille betalar allt? Huset är 40% mitt och 60% hans. Jag är 22år och är superstolt över det såklart. Det hade varit så mycket finare om någon kunde säga ”Bra jobbat Ellinor! Fan vad kul för er!”. Det gör såklart de närmsta men dem skulle aldrig säga en sån här sak heller. Det är alltid människor jag inte känner som råkar kasta ur sig detta. Jag tror inte dem menar illa, men det har blivit tröttsamt att höra. Och om det hade varit så att min kille betalade allt så hade det ju inte varit något fel i det?

”Åå när är det er tur då? Hur mycket längtar du inte efter ringen?”
Svar: Jag är inte redo för att gifta mig och vill inte göra det på ett par år. Hör och häpna! Jag tycker det är ASKUL att våra kompisar gifter sig för då kan jag vara med i hela deras process och själv ta reda på vad jag vill. Just nu lutar det åt ett liiiitet bröllop med påkostad mat och upplevelse. Men det lär ju ändras 100 gånger om. I förra veckan tänkte jag att ett midsommartema skulle vara kul hahaha. Jag ÄLSKAR bröllop och allt runt det, men jag är inte redo för att ta det steget ännu.

”Du måste ju vara så himla lycklig som har ALLT?”
Svar: Det känns som att jag hela tiden berättar för folk hur tacksam och lycklig jag är, för jag är verkligen det. Jag vet hur det är att ha noll, leva på bidrag och inte kunna få ett jobb eller leva det livet man drömmer om. Jag är lycklig varenda dag för min situation och livet jag lever. Men sedan kan man vara ledsen för andra saker. Relationer tar mer plats energimässigt än alla prylar i världen. Synen på sig själv också. Människor är mer än sina materiella saker. Vad ska man svara på detta ”eeee eee joo jag är lycklig men eee jo äsch ja klart jag är glad”.

”Du är så ung! När jag var i din ålder stod jag på bardiskarna och dansade tills klubbarna stängde.”
Svar: Jaha… Detta säger folk i välmening egentligen tror jag, men det känns så himla stöddigt att säga så? Som att jag egentligen borde syssla med det istället, jag som är så liten, åå söta lilla plutte tjejen, vad gör jag här när jag borde stå på bardiskar… Såhär är det: hade jag velat det så hade jag gjort det. Men nu står jag här och känner inte alls något sug. Det kanske kommer framöver och då får jag göra det då istället. Ibland vill jag bara svara något drygt när någon säger såhär till mig men äsch, vad vinner man på det?

 

Nya barstolar till köksön

Mer inredningssnack! Jag tänkte visa er lite bilder ifrån köket, som är centrumet för hela huset. Härifrån ser man allt. Vilka som hänger i solstolarna utomhus, badar i poolen eller hänger på ovanvåningen. Och kökets hjärta är SÅKLART köksön.


… Jag som alltid har drömt om en köksö! Såhär ser köket ut i sin stora helhet. Och ut till höger är uteplats, matplats, vardagsrum och trapp upp till ovanvåningen.



När jag ändå visar köket vill jag passa på att visa er våra nya barstolar. Jag frågade ju er vad ni tyckte om dem innan jag slog till, och 94% av er (via Instagramstories) svarade KÖÖÖP. Sagt och gjort! 


Det är handgjorda stolar ifrån Sverige som går att använda ute och inne. Man får välja färger + tyg själv, och vi valde som ni ser svart/svart och mocka i tyget för att få den där lyxiga touchen. Men det fanns tyg för utomhusbruk också. Ööönskar att jag hade en utomhusbar för då hade jag beställt dessa stolarna dit!


Vårt kök är ju ganska spaceat med vår graffittivägg (jag har tröttnat på den redan), så vi behövde stilrena stolar som inte stack ut för mycket färgmässigt, men som ändå var en statement-möbel.

Jag trodde först att dem mest var design och att komforten skulle halka efter. Men jag letade i över två månader efter snygga barstolar och gav tillslut upp, tills jag hittade ByCrea. Så då tänkte jag ”skitsamma om de inte är assköna, dom är ju snorfeta i alla fall”. Men sedan la jag en beställning och blev seriöst chockad över hur bekväma de var när vi fick hem dem. Trodde ryggstödet skulle vara mindre skönt, men icke sa nicke! Stolen är superbalanserad och man vickar ingenting alls som man ofta gör på barstolar annars. Vilket betyder att man sitter rakryggad utan att känna behovet av att luta sig bakåt. Ingen är mer nöjd än jag!! Man hade ju inte pallat få ont i ryggen av sina nya stolar haha. Alla som kommer hem hit berömmer dem också, vilket såklart känns bra.


Något som känns ännu bättre är att grundaren är en superdriven och go tjej. Jag stöttar mer än gärna bolag ifrån Sverige istället för att frakta hem eller köpa ifrån en stor kedja. P blev helt chockad över vilket lyft dessa gjorde för vårt kök, och jag ser fram emot att fortsätta äta min frukost här varje morgon. En av dagens bästa stunder. Vad tycker ni? Hur fint blev det inte i vårt kök?!’

För er som gillar stilen men kanske inte har en kökö hemma, så har ByCrea superfeta sängbord, matsalsstolar mm. Tipstips! 

 

Jag har adhd

Hej! Detta är det läskigaste blogginlägget jag har publicerat tror jag. Det riktigt vrider sig i magen av nervositet och hur ni kommer att reagera. För alla människor bemöter en verkligen inte trevligt när det kommer fram att man får igenom en utredning mm. Och för egen del så känns det så konstigt att skriva denna rubriken, men utredningen blev klar för fyra månader sedan nere i Linköping hos Capio Psykiatri. Och jag har adhd(?). Det känns konstigt på alla sätt och vis att skriva ut. Egentligen bryr jag mig inte speciellt mycket, jag är ju precis samma person som innan utredningen. Men när jag fick svaren var jag ändå tvungen att smälta dem ett par veckor innan jag berättade för någon.

Jag har haft en bild av hur man är som människa när man har adhd och jag har inte riktigt kunnat identifiera mig med den typen av människa. Jag är inte superhyper hela tiden, och jag sticker inte ut som gapig eller högljudd. Jag skulle inte säga att jag får ordentliga utbrott heller. Så som i alla fall jag har tänkt att man är när man har adhd. Utan mina största ”problem” har främst varit uppmärksamheten, rastlösheten och otåligheten. Där fyller jag i 9 av 9 kriterier för adhd. Likaså med tålamodet och prioriteringar. Blir ledsen när jag skriver ut det, för det är tre saker jag kämpar med varje dag för att få ihop. Och det är inga egenskaper framtida chefer med mera uppskattar speciellt mycket.

När utredaren berättade för mig att det INTE ÄR NORMALT att ha det som jag har det i min vardag ville jag bara tokgråta och skrika av lycka på samma gång. Jag har inte bara inbillat mig. Jag är inte lat. Jag kan bara inte kontrollera hjärnan. När man har adhd är man inte hyper hela tiden som många tror. Det är bara att man själv inte kan kontrollera när man ska portionera ut energi eller inte. Så ofta har jag energirus när jag som minst vill ha det. Och är dödstrött när jag borde vara superpepp. Jag lär mig varje dag om mig själv numera, vilket känns superskönt. Det har varit asjobbigt att gå runt och hela tiden känna sig misslyckad för att ALLA saker hela tiden blir projekt. Man börjar från noll varje morgon. Vilken ordning borstar man tänderna? Äter man frukost? Bestämmer kläder? Klär på sig?

Jag har ju väldiga problem med rutiner. Finns dem inte blir allt kaos. Följs dem inte blir jag tokig. Jag anstränger mig så mycket för att få allt att gå ihop. Och glömmer jag att stänga ytterdörren när jag går hemifrån (alltså inte glömt låsa utan dörren står öppen) så tro mig, jag skrattar inte bara bort det utan gråter på insidan för att jag inte bara kan vara som alla andra. Andra människor kanske råkar ut för en fullständig kaosdag en gång varannan vecka? En gång i månaden? För mig händer såna där saker flera gånger om dagen. Vilket såklart är otroligt frustrerande.

Varför jag ens gjorde utredningen var helt ärligt för att kunna behålla min pojkvän, mina vänner, mitt jobb etc. Utan uppbackning ifrån mina nära hade jag inte kunnat ta hand om mig själv. Det låter helt jävla sjukt att skriva men så är det.

Jag tycker hela grejen med att ha en diagnos är jobbigt. För jag VILL INTE ha en diagnos egentligen. Folk verkar ju tro det numera, att det är mode att få diagnoser, och helst adhd. Men det är inte ett dugg härligt, utan mest jobbigt. Kanske för att jag aldrig riktigt har accepterat hur jag ÄR heller. Aldrig släppt ut det där jag känner på insidan.

Nu ska jag påbörja en behandling. Jag är inte anmäld eller så, men ska ta tag i det efter sommaren. Jag ville bara landa i hur jag verkligen kände kring allt det här innan jag börjar prata med en psykolog, evt får medicin etc. Men ja… Nu är det ute, jag har adhd och snälla var snälla i kommentarsfältet pga detta är så jäkla känsligt för mig just nu.

 

Byggt trappsteg ut till uteplatsen

Det är så otroligt kul att ni är så många som vill följa vår hus-resa! Det känns väldigt fint och ärofyllt! Och tacksamt eftersom att jag är här varje dag och vi gör förändringar i princip varje dag också hehe. Nu tänkte jag visa vårt senaste tillskott… En trappa ifrån huset ner till uteplatsen!


Solstolar Hillerstorp // Vita lysande bollar Folkpool // Korgkruka Plantagen

Kvällssolen här är helt magisk. Det svarta huset där över är våra grannar, men de hänger aldrig ”mot oss” utan alltid på andra sidan deras hus. Jag har faktiskt aldrig sett dom eller hunnit hälsa ens en gång. Alla våra grannar hänger på ”fel” sida av deras hus så vi varken ser eller hör dem. Skönt att slippa det men ändå ha närheten till varandra ifall något skulle hända tänker jag. Nåja! Vi har försökt att matcha alla våra utemöbler och köra dem i samma serie. Så matbordet och dessa solstolarna är ifrån Hillerstorp, och serien heter ARLÖV. Vi är otroligt nöjda på alla vis. Vi var först inne på de helsvarta pga asfett!! Men jag tror att det blev en finare kontrast med vitt. Plus att man nog hade bränt stjärten i de svarta hehe.

Idag började P bygga på trappsteget ut ifrån huset till altanen också! Det blev så jäääkla bra!! Jag har flyttat ihop i hus med den bästa killen någonsin, det ska Gudarna veta. Min kille är på riktigt den händigaste människan jag har träffat i prick hela mitt liv. Väldigt härlig grej. Vi hade först tänkt anlita byggare, men P ville testa det som en kul grej. Det är så ojämnt underlag, men han löste allt på totti på 5 timmar. Snabbt och billigt!! Trät är likadant som han även byggde ihop vid poolen och rabatten. Vet inte om jag har visat före och efterbilder på det? Jag har det i mobilen i alla fall så det får bli ett inlägg senare. 


Härifrån ser ni hur det se ut ifrån poolen. Hortensian kan inte stå där pga solen, så imorgon åker vi och köper bla lavendel och lite andra högre blommor. Men trappsteget gav en mycket varmare känsla och som att huset blev ”klart”. Det såg liksom inte halvfärdigt ut innan. Planken kommer att blekas superfint. Det har det gjort på de andra ställena vi har byggt. Ååååh längtar efter att pynta detta trappsteget med växter, örter och lyktor!!


Såhär blev resultatet! Vi är sååå nöjda! Jag är sugen på att flytta ut matbordet en bit. Det är en väldigt stor yta att röra sig på och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den? Kanske någon till växt?? Men sen då? Njae får testa att flytta ut matbordet för detta såg supertomt ut… I alla fall på bild. Jag har aldrig reagerat på det i verkligheten.

… Nästa projekt är uteduschen! Den tar vi tag i imorgon. Vi ska köra ett varv på Plantagen och deras sista sommarrea, likaså Blomsterlandet. Och en snabbis till IKEA för svarta stora + små lyktor. Och sist men inte minst Bauhaus för vita stenar. Vi ska fylla i rabatten med det bakom solsängarna och runt uteduschen. Längtar efter att både se och visa er resultatet!! Under kategorin ”hus” hittar ni allt jag har skrivit om huset.

Relaterade inlägg om huset:
– Priolista till huset, detta ska vi köpa! 
– Innan och efter nya uteköket!
– Nya tavlor till huset

 

Tjäna pengar på dina åsikter!

I samarbete med Åsiktstorget.se

Nu kommer jag att tipsa om en väldigt rolig grej för alla er därute som TYCKER mycket saker! 🙂 För det finns faktiskt en tjänst där man kan tjäna pengar på att HA ÅSIKTER. Hur sjukt?

Men ganska logiskt när man tänker efter. Företag vill utveckla sina varor och tjänster och behöver verkligen på ärliga svar. Då ställer dem frågorna hos Åsiktstorget.se där jag eller du sedan svarar ärligt genom att kryssa i ja eller nej alternativ.


Här ligger jag och svarar på frågor innan jag ska gå och lägga mig. Man kan svara på dem i sängen, på toaletten, på bussen mm. Inför varje onlineundersökning står det hur lång tid den kommer att ta, så man vet det. Denna tjänsten är ju perfekt för den som har åsikter om saker och ting (typ jag), en student eller någon som är mammaledig. När man har lite extra tid över varför inte tjäna pengar samtidigt?


När man har svarat på en undersökning så får man poäng. De här poängen omvandlas sen till rena pengar eller till presentkort på tillexempel Åhlens, Stadium, CDON.com mfl. Samtidigt som man själv tjänar pengar, skänker också Åsiktstorget en slant till utvalda välgörenhetsorganisationer. Hur nice?

För pengarna man tjänar kan man ju ta ut en extra semesterdag(!), köpa inredning, en kaffe påväg till skolan eller vad som helst. Jag älskar konceptet att man tjänar pengar på sina åsikter, samtidigt som man bidrar till välgörenhet.


Här svarade jag på frågor samtidigt som jag sminkade mig. Det var jäkligt trevlig. Tjäna pengar när jag egentligen inte gör någonting vettigt! Men nog om pengatjatet. Det coolaste tycker faktiskt jag är att man kan vara med och påverka hur företag ska utveckla produkter som man själv använder? Det är ju asfett. Jag skulle säga att detta är det bästa sättet att låta företag få veta vad du tycker om deras produkter eller tjänster. 


I badrummet får man ju faktiskt lite extratid att tänka. När man sitter på toaletten tillexempel.
– Check!
– Check! 
– Check!
… Åsikterna förmedlade och pengarna intjänade!


Allt man behöver göra är att starta ett medlemskap hos Åsiktstorget.se. Det gör man genom att klicka här. Har ni några frågor så ställ dem i kommentarsfältet så ska jag svara så gott jag kan, eller be Åsiktstorget att svara.

Man behöver vara 18år för att kunna vara medlem och det är helt gratis att gå med.

 

Innan och efter nya uteköket

Äntligen var det dags att kunna visa upp vårt utekök! Vi är inte helt klara än med piff, men vi har kommit en bra bit på vägen i alla fall.


Innan vi flyttade in i huset så var denna ytan ganska outnyttjad, så vi bestämde oss ganska snabbt för att vi ville göra något med den. Vi hade först tänkt att bygga ett platsbyggt utekök, men med tanke på kostnaderna av det projektet + att det skulle ta lite tid så fick vi tips om dessa istället. Uteköksmoduler ifrån Hillerstorp. Dem fanns i flera färger och både i trä och metall. Vi valde den mörkgråa färgen i trä. Vi tyckte att det passade bäst till vårt hus. Haha vår husvägg ser helt sne ut på denna bilden, jag måste ha stått i någon konstig vinkel. 


// INNAN VI FLYTTADE IN //

Såhär såg det ut innan vi flyttade in. Det vi har gjort är att putsa en ny sockel nertill på huset som ni ser. Den var helt sprucken. Samt målat den mörkgrå. Sedan har jag rensat ogräs och P har installerat spottar som han fäst med jämna mellanrum bland de vita stenarna. De lyser upp så fint på berget på kvällen. Sedan gick vi loss och rensade bort en del träd bakom uteköket. Där ska vi dock rensa mer! Eventuellt ska vi bygga upp någon form av staket/vägg där bakom också för att minimera insynen till vår tomt (den är visserligen nästintill obefintlig men men).


// EFTER // 

Hur fint har det inte blivit här då!! Det vi har kvar är att installera vattnet, men det kostar några tusen så vi har inte gjort det än. Just nu funkar vasken som ishink för öl haha. Men jag längtar efter att kunna skölja av skärbrädan mm däri. Sedan skulle jag vilja fästa krokar undertill som vi kunde hänga grillbesticken på. Just nu ligger dem bara där. Sedan ska vi fylla i med vit sten runt berget, installera spottar längst upp under taket och eventuellt något på väggen vid uteköket.


Här ser man lite bättre allt vi vill rensa bakom uteköket. När man köpte uteköket fick man med den där gråa ”boxen” för att täcka gasolen till grillen. Så det har vi gjort. Vår lilla grill är också ny och köpt på Eva Solo. Den kunde man ställa på ben också om man inte har ett utekök. Supergullig size och passar perfekt för alla er som bor i lägenhet. Man kan grilla väldigt mycket på den dock. Vi köpte den på hemsidan Bagarn och Kocken.


Den är superlätt att använda och går på gasol. Vi har inte tagit slut på vår gasoltub än och vi har grillat i princip varje dag i 1,5 månads tid. Ifall ni undrar hur många gasol det går åt. Jag älskar att den matchar både uteköket och huset i färg.


Här ser ni en ännu bättre bild på gasolgrillen.


Även denna är ny! Vi har officiellt börjat odla örter. Själva blomlådan är egentligen för inomhusbruk och köpt på Plantagen tror jag. Vi fick den av Ebba och Erik som tack för att dem fick låna vårat hus när vi var i Skåne<3 Tack tack tack fina ni<3 Vi ska borra hål i botten så att vattnet kan rinna igenom tror jag. Här ser ni hur mycket finare det kommer bli när vi har fyllt på med vit sten hela vägen runt uteköket. Alla träd med mera är typ oranga här ute i Nacka pga värmen, det ser nästan ut som höst.


Alltså älskar hur denna hörnan bara växte fram! Här hänger nog killarna mest när dem gör P sällskap när han grillar. Jag dricker helst drinkar med tjejerna i poolen när killarna får göra allt annat hehe. Jag är sugen på att plantera mynta och andra örter som man kan ha i drinkar.


Vi använder bara Globalknivar med mera hemma. Nu fick vi dessutom tillskott av en skärbräda när P fyllde 30. Jag tokälskar den och vill ha tre stycken till helst hehe.


Potatisen och löken köpte jag på en gård i Linköping. Och plastglasen (vaaad hade man gjort utan plastglas när man har pool?!) är köpta hos Folkpool. Plastglas har man i och för tjej användning för jämt? Vi har med dem till båten också, på picknickar osv. Vi köpte dem samtidigt som våra vita bollar som lyser ni vet? Vår pool är därifrån också för er som har frågat om den!


Jag är så otroligt otroligt nöjd med denna delen av ”innergården” av huset som vi kallar den. Eftersom att vi bara har en stor altan och ingen gräsmatta så har det fått bli så. Vi kallar den även för ”oasen”. Men altan känns ändå fel att säga i och med att det är stenplattor överallt och inte trä? Hela detta uteköket ”breddade” innergården i och med att dena ytan inte utnyttjades. Det blev en helt annan, varmare känsla, härute. Vi får beröm för den utav alla som kommer hit. Tur att vi inte valde den vita vi kollade på först! Denna färgen blev verkligen perfekt.



Min favoritblomma! Hortensia! Vi har 5 stycken hemma men jag skulle gärna ha det trippla.

Sådär! Hoppas att ni tyckte det var kul att se förvandlingen. Jag ser så mycket fram emot att visa er mer bilder från matplatsen + loungedelen utomhus! Jag vill inte visa för mycket som inte är klart än bara, därav jag dröjt lite med det. Men det kanske är kul och se hur det ser ut under processen också? För det är ju verkligen en lång process att fylla upp ett helt hus. Men vi satsade på alla utemöbler mm nu under sommaren, och till hösten går vi på alla möbler inuti huset. Tips!

 

Frågor om mitt och P’s förhållande…

Fråga: ”Jag går igenom en pissig tid med min snubbe just nu. Vet inte hur vi ska ta oss ur alla bråk. Velar fram och tillbaka hur vi ska göra framöver. Hur tänker du när du och P bråkar? Och om du tvivlar?”

Svar: Hittills har vi inte haft någon kris där vi tvivlar på varandra (vad jag vet haha). Men ni närmar oss 2,5år och det klassiska är ju en 3, 5 och 7års kris har jag hört. Men vi har däremot haft det rätt tufft var för sig. Första månaderna som par gick P’s pappa från att få ett cancerbesked till att allt gick väldigt snabbt. Och bara några månader senare var han borta. Jordens bästa människa. Och det var en prövning i sig men som gjorde oss väldigt starka. Eller gör. Sorg är en evig process. Och när jag har haft mina dippar pga jobb/familj mm har jag varit ett helvete att leva med. Vi är rätt dåliga på att göra saker bara han och jag, samtidigt som vi njuter och värnar av vardagen väldigt mycket. Vi umgås själva så sällan att en enkel middag blir helig för oss. Men jag har faktiskt föreslagit parterapi bara i förebyggande syfte men han vägrar haha. Jag har aldrig tvivlat, inte ens 1%. Inte genom våra värsta bråk eller i våra dagliga tjafs. MEN! Jag fattar om man gör det och det behöver inte betyda att en relation i dålig. Allt måste få ha sina perioder och man måste acceptera det. All skit jag går igenom får han ta, och tvärtom. Det är så det är när man är livskamrater. Men jag förespråkar ju psykologtimmar både enskilt men också som par!

Fråga: ”Vart skulle du och P kunna tänka er att bo om ni fick möjlighet att flytta till Skåne eller ha sommarhus här?”

Svar: Vi båda älskar Skanör och Falsterbo. Men jag var i Malmö för första gången igår och det var superfint. Jag har tyvärr inte sett så mycket av Skåne, men gärna nära Danmark så vi båda kan jobba i Köpenhamn. Iaf jag hehe. Jag skulle gärna se mer av Ystad, Torekov mm.

Denna kvällen blev vi ett par, då hade vi dejtat i tre veckor kanske.

Fråga: ”Skriker ni på varandra eller har ni mer ”vuxna” bråk?”

Svar: Oj hmmm. När jag blir riktigt riktigt förbannad blir jag bara tyst. Då blir han tokig och försöker få mig att prata. Ibland så frustrerad att han börjar skrika och fråga varför jag är arg haha!! Men jag blir väldigt sällan så arg. Däremot tjafsar vi eller typ GNABBAR med varandra varje dag. Framför andra människor också, så alla våra vänner vet vad jag menar haha. Sedan skrattar vi sekunden efter, iaf jag, han är mer långsint. Men vad är ett vuxenbråk egentligen?

Fråga: ”Har ni helt gemensam ekonomi eller hur delar ni upp det?”

Svar: Nej! Vi har helt separata egentligen… Förutom ett gemensamt kreditkort. På det dras typ mat, allt till hemmet, möbler, bensin mm. Sedan spelar det ingen roll vem som dragit kortet men båda splittar på slutsumman. Sedan har vi iofs ett gemensamt sparkonto som lånen dras ifrån varje månad. Men det är ändå ett sparkonto för vi lägger ALLTID in mer där än vad som ska betalas ut varje månad. Skulle värmepumpen tex gå sönder skulle vi ta ifrån det kontot. En buffert om något skulle hända. Men i övrigt har vi egna sparkonton, företagskonton mm. Går jag ut med tjejerna tar jag det ju ifrån mina pengar, inte på vårt gemensamma kort. Vi splittar typ allt 50/50 men han tar några fler middagar i månaden.

Fråga: Varför är du lite hemlig med P? Aldrig visar honom utan solglasögon, inte skriver ut hans namn mm?”

Svar: Först var det för att många av er läsare verkade veta vem han var. Han var ute en del innan vi träffades, och jag kände bara att jag ville lära känna honom utan någon annan dömandes blickar och ord. Jag ville skapa min uppfattning. Men sedan ville han verkligen inte vara med och då måste man respektera det. Nu vill jag ju egentligen bara skrika ut för hela världen om honom och oss. Men samtidigt är det Min blogg och jag vill inte blanda in honom i det. Jag skulle inte klara av om han fick utstå skit, oavsett om det var i kommentarsfältet eller i hans jobb tex. Nej detta är mitt jobb och min arbetsplats. Men kanske framöver.

Ifrån vår andra skidresa tillsammans. Zermatt i våras.

Fråga: ”Vill ni gifta er?”

Svar: Detta är den vanligaste frågan jag får numera, vilket är väldigt förståeligt iom att ”tåget går” för 95% av alla våra vänner just nu. Men ja absolut det vill vi! Framöver! Folk glömmer att jag bara är 22år. Det är så ungt och livet är lugnt! Man ska inte hasta.

Fråga: ”Hur träffades ni?”

Svar: Via gemensamma vänner på Hotellet som är gamla Kasai i Stockholm. Jag bodde i Göteborg då och dejtade en annan kille. Så det blev inget. Sedan skrev P två veckor senare och frågade ut mig, och då var jag påväg ifrån den där snubben. Så jag sa ”Det hade jag jättegärna gjort, men låt mig avsluta en grej först, så kanske vi hörs framöver.” Och några veckor efter det sågs vi på en ”30 minuters kaffe”, som övergick till 6 timmars (!) drickande. Efter fjärde dejten var vi ett par. Efter sjätte dejten bodde vi ihop. Jag kan dra den långa storyn en annan gång hahaha.

Fråga: ”Var det självklart att han var den rätta?”

Svar: Nej det var det inte. Jag hade bara upplevt den där passionerade/ungdomliga/naiva kärleken (kalla den vad du vill). Där det är toppar och dalar om vartannat. Med P var allt så lugnt, han var så snäll. Och jag tyckte nästan att han var tråkig som aldrig ställde till en scen med mera. Jag tänkte att kärlek var som i alla filmer. Komplicerade och kaos. Men när jag började titta mig omkring och se hur kompisars föräldrar, mina morföräldrar mm älskade varandra så insåg jag att det var precis den kärleken P gav mig. Och när jag insåg det förstod jag att han var den rätta i åtminstone många många år framöver.

Oktober 2016, veckan innan min födelsedag.

Fråga: ”När blev han säker på dig och er?”

Svar: Han har sagt att han gillade grejen med att jag inte dejtade flera killar samtidigt. Då blev han nog lite fast (tillit är asviktigt för både honom och mig). Sedan föll han för min längd, och berättade att han hade ”träffat en tjej” till sin familj mm. Detta var efter första dejten hehe. Men sedan blev vi nog tokkära samtidigt.

Fråga: ”Hur har ert liv påverkats av att bo med varandra? För/nackdelar?”

Svar: Oj alltså för mig är det bara fördelar. Först var det ekonomiskt för jag hyrde en lägenhet i andra hand för 15k i månaden. Jag är ju en person som typ ”ska” vara i en relation. Jag mår så bra utav det och ser inga nackdelar i det. Men sedan är han den ordningsamma av oss, lagar mat, fixar det han lovar, tvättar mm. Det är nog hans tålamod det har tagit på att bo ihop med mig. Alltså att just BO IHOP funkar sjukt bra mellan oss och har alltid gjort. Ibland kan vi ha olika syn på ekonomin, men allt mynnade ganska snabbt ut i vem som skulle betala vad mm. Vi äter ju tex lika mycket så där betalar vi 50/50 medan jag vet att många andra delar upp det i tex 30/70 med mera.

Bröllop i Budapest i maj. Då firade vi 2år som par.

Fråga: ”Har ni roligt tillsammans? Så att ni dör av skratt? Åt vadå isåfall?”

Svar: Hahaha vi är inte det paret som sitter och gapskrattar tillsammans. Ibland såklart, men vi har mer kul än roligt tror jag. Jag tror alla par bygger upp sin egen humor. Man har ju vänner som får en att kikna av skratt. Så är inte jag för P, och inte han för mig. Vi fnissar mest, ler mycket. Gapskrattar gör vi främst åt imitationer av varandra eller om andra. Sånt skämtar vi om typ varje dag. Och jag skrattar mycket åt kroppsspråk, han åt mina ironiska skämt.

Jag hade byggt upp världens bild av att ALLA PAR dör av skratt tillsammans, och har man det inte så, så är det något fel. ”Allt ska vara perfekt” ni vet. Men så är det ju inte. Olika människor har olika roll i ens liv, och jag har insett att jag inte vill vara ihop med en Clown. Däremot en busig man, vilket jag är. Men där är ju en smaksak. Men ALLA människor besitter ju inte ALLA de där fantastiska egenskaperna. Främst inte jag haha. Medan jag skrattar högt, gestikulerar mycket, drar tag i någon annan och torkar tårarna av skratt emellanåt… Så är P mer… Fnissig och gubbig. Håller armarna i kors och sitter och guppar på stolen. Upp ner upp ner upp ner av skratt. Man riktigt ser hur det bubblar inuti honom. Asmysig grej och jag härmar honom jämt när han gör det och så skrattar vi ännu mer. Vi skrattar mycket, men framstår nog inte som det ”skrattiga paret”.

Fråga: ”Hur är P som person? Kärleksfull och romantisk?”

Svar: Alltså, romantisk och kärleksfull är ju en grej för mig… Men något helt annat för någon annan. Jag hatar cheesy saker och helt ärligt har jag nog aldrig berättat vad jag egentligen gillar. Så det är oschysst att säga att han inte är bra på det då. Men jag har insett att jag uppskattar presenter/gåvor/gester. Typ att jag kommer hem och han har åkt 1km extra bara för att kunna åka förbi systemet och köpa Aperol som jag älskar. Eller lämnar en lapp när han åker hemifrån (det har min lilla pärla gjort, nästan oläslig och han blir nog generad över att jag skriver ut det här, men men). Jag tycker att det är romantiskt att vi köper små saker till varandra när vi är ute och reser själva. Vi har samlat på lite allt möjligt. Nu har vi dock för många vinkorkar som föreställer djur, gin-flaskor och äggkoppar att vi behöver hitta något nytt att samla på haha.

Man ger ju alltid det man själv uppskattar. P gör väldigt mycket praktiska saker för mig. För det är kärlek och romantik för honom. Men han struntar nog egentligen i små presenter, blommor, Aperol och lappar. Han skulle uppskatta om maten stod klar när han kom hem, att posten är hämtad, bilen tvättad, målarpenslarna köpta osv. Det finns någon forskning bakom detta och att vi människor kan kategoriseras in i typ 4 fack för hur man vill ha/ge kärlek. Närhet, gåvor, ärenden med mera!!! Minns ej så ni som vet får gärna kommentera vad youtube klippet heter på engelska. Lärde mig såå mycket om kärlek och kommunikation i det.

Sydafrika med hans familj januari/februari.

Fråga: ”Hur ser ni på framtiden? Vill ni skaffa barn? Flytta? Med mera..”

Svar: Vi ser på livet som att vi ska njuta av det nu i några år. Vara i vårt hus. Köpa en hund. Resa. Och om några år gifta oss, skaffa barn och ja… Gud vet. Jobba utomlands kanske? Flytta ifrån Stockholm? Flytta inom Stockholm?Ingen vet och vi är öppna för allt!

Fråga: ”Vad jobbar P med? Är han borta mycket i jobbet? Isf hur påverkar det er?”

Svar: Han är VD på ett fastighetsförvaltningsavtals-bolag tror jag man säger haha?? Nej jag är borta kanske trippelt så mycket så det påverkar ingenting.

Bröllop i juli.

Fråga: ”Vem lagar godast mat och vem städar mest?”

Svar: Vi har uppdelningen att P gör förrätt. Sedan gör jag salladen + tex potatisen medan P står för köttet. Sedan gör jag efterrätten. Så det beror på. Vi är bäst på de vi gör skulle jag säga haha. P plockar mest utan saker. Typ tallrikar, kläder mm. Medan jag städar mest, typ badrum, kök, utekök, damm mm. Men sedan tvättar han (jag ibland) och dammsuger, medan jag stryker, bäddar sängarna, rensar i kyl mm. Poolen tar vi hand om båda två.

Fråga: ”När ni bråkar om någonting, hur brukar ni göra för att bli sams?”

Svar: Ååååå vi är så SÄMST på detta vilket är väldigt dåligt. Jag vill ha saker lösta DIREKT medan han vill tänka på det, tänka igen och sedan helst bara ha det överstökat utan att man pratar om det. Ofta slutar det med att vi bråkar om just detta. Jag vill få det överstökat så man inte bråkar om det igen, medan han inte vill prata om det. Därav jag tog upp parterapi ifrån första början då jag tror att det är bra att ”bråka på rätt sätt” om ni förstår. Våra beteenden provocerar varandra och gör saken alltid 10 gånger större än vad det egentligen är. Kan ni inte bara peppa P i kommentarsfältet kring varför parterapi är så bra haha!!

Vårbalen på Marstrand andra året tillsammans. Då firade vi prick ett år som par.

Fråga: ”När fick du träffa hans kompisar?”

Svar: första dejten, tredje dejten, fjärde dejten och han mina vänner på femte haha! Det är skitbra att ses med vänner. Det var så jag blev kär i honom. Man fick se hur han verkligen var, på riktigt. Vad han skrattade åt, HUR han skrattade, vad hans vänner och han hade för humor, vad dem hade upplevt ihop mm. Man fick en helhetsbild så att säga.

Fråga: ”Kan inte du berätta mer om hur ni gjort med ekonomin kring ert husköp?”

Svar: Jo vad vill du veta?:-) I köpte huset tillsammans, han äger 60% och jag 40%.

Puuuuh! Fick såååå mycket frågor på Instagram om vår relation och detta var alla svar. Många av frågorna var likadana, så jag slog ihop dem. Jag försökte att svara så utförligt som möjligt! Hoppas ni gillade det!!

Samma dag vi signade vår första lägenhet. Typ augusti 2016 (vi blev ihop i maj)

Julafton 2016. Vi log fastän vi var väldigt ledsna. Här var P’s pappa väldigt sjuk, och hade fått åka hem och bo hemma.

Jag älskar dig så otroligt mycket. Ord kan inte beskriva hur rätt du känns för mig. Det är så fantastiskt att jag får dela livet tillsammans med dig.