Min lördag – babyshower för bästis


I lördags var det dags att överraska min bästis Carro i Linköping… Det vankades Baby Shower!! Ett amerikanskt påfynd, som en välkomstfest för lilla bebisen i magen. Otroligt kul tycker jag! (Undra hur mycket vi kommer ta efter amerikanarna på sikt? Jag tänker tex på vigselringen som många i Sverige idag ger som förlovningspresent mm. Spännande i alla fall!). Haha jag utgår för övrigt från att de flesta vet vad en baby shower är, men jag ville ändå förklara det då det är väldigt ”nytt” och inget som våra föräldrar gjorde. Typ ”push-present” och sånt. Min mamma fattar ingenting hahaha, väldigt förståeligt dock! 


Cicci lillsyrran och Carro

I alla fall! Carro blev väldigt överraskad när hela ligan stod redo nere på deras landställe i Linköping. Jag och Fanny hade sagt att vi var på Way Out West, och skickat en bild till Carro tidigare på ett regnigt Göteborg och ”Redo för dag 3!”. Men istället satt vi i bilen påväg till Linköping hehe. När vi kom fram kom vi instormandes med isfacklor och skrek ”Grattis!!”. Vad säger man på en babyshower? Säger man grattis?


It’s a bööööy! Jag var 2000% säker på att Carro och Andreas skulle få en flicka. Jag är fortfarande i chock? Så bombsäker var jag. Ingen aning om varför och min magkänsla brukar ha rätt? Dem kanske har kollat fel på ultraljudet så kommer det ut en tjej ändå haha! Vad sjukt det skulle vara.

Nomnomnom massa efterrätter.


Juste lunch åt vi ute i solen också! Jag tog snabbt platsen mitt emot Carran.


Sedan blev det lekar. Jag var förvånansvärt bra. Kom på plats nr 4 tror jag av 20 tjejer. Impressive!!! Jag hade vunnit om jag hade gissat 1cm mindre på storleken runt Carros mage. Man kan inte alltid vinna osv…!


Sedan var det dags för presenter! Här fick Carro Moonboots :'( De var så små och söta. Nu får du ta och komma ut Walter!!! Jag längtar efter dig så orimligt mycket!!!!! Jag ska lära dig allt jag kan <333

 

Före/efter målat husgrunden svart

FÖRE/EFTER bilder på fasaden kommer här som utlovat! Samt hur vi gick tillväga.

Vi målade ju grunden/fasaden/sockeln (vad heter det?) direkt när vi flyttade in. Det har varit många saker med huset som har varit ”halvfärdiga” både in och utvändigt, vilket har sänkt huset i det stora hela. Så med små medel hoppas vi kunna rusta upp det en del. Före/efterbilder inuti huset + innergården får vi ta en annan dag. Men nu ska ni få se en av alla förändringar… Nämligen grunden! Förlåt för att jag har dragit ut på detta inlägget, men om ni bara visste hur jobbigt det har varit att ta alla bilder i samma ljus. Är det sol (vilket det var två månader i sträck här) så reflekteras solen emellan träden etc och ni skulle inte alls få lika tydliga bilder på resultatet. Men äntligen är det lite moln ute så jag passade på att ta den SISTA bilden idag!


FÖRE vi målade grunden. 

Man kanske inte ser det jätteväl på dessa bilder, men grunden var väldigt skitig och fläckig. Gröna/gula/bruna fläckar som blivit av naturen. Och till höger om garaget hade muren spruckigt och fallit isär mm. Till vänster i bild var rabatten orensad sedan några år och träet ni ser var en inbyggd studsmatta. Den tog säljaren med när han flyttade.

Jag tycker att det är kul att chansa lite med färger inuti huset, men att chansa med utsidan var inget alternativ… Det kan ju bli helknasigt. Färgen var tvungen att vara exakt rätt.


EFTER vi målade ENBART grunden med Jotun Mur Akryl – 9938 Naturligt Svart.

Vi hade först tänkt måla grunden i samma färg som huset. Men där jag köpte färgen fick jag hjälp av en färgteknolog via färgbolaget (Jotun) som var expert på just fasadfärg. Han höll inte alls med och trodde att huset skulle se för fyrkantigt ut. Då föreslog vi kolsvart istället men det tyckte han skulle ”smalna av” huset nedtill för mycket. Han trodde att det bästa skulle bli att måla grunden i en färg som var mitt emellan husets färg och kolsvart.

Jag tyckte det lät bra. För att få en bild i huvudet testade vi även deras app (det gjorde vi i förra lägenheten också), där man kan se hur en vägg/fasad ser ut när det är färdigmålat. Då fick vi en ganska tydlig bild, och valde att köra på det. Tror appen hette Jotun Color Design.

På denna bilden är inte muren målad till vänster som ni ser. Men rabatten är rensad och studsmattan borttagen (ska bli planteringslådor där).


EFTER vi målat grunden + MUREN med Jotun Mur Akryl – 9938 Naturligt Svart.

Och det här blev det färdiga resultatet! Vi har fått så mycket beröm av kompisar och grannar efteråt för att huset äntligen blev ”klart” och jag kan hålla med i det. Känslan blev annorlunda, tycker ni inte? Eller tycker ni att det var finare innan? Vi är i alla fall SÅ NÖJDA, och detta visar ännu mer hur mycket lite färg kan göra tycker jag. Samma dag vi flyttade in så målade vi ju alla sovrummen + kontor och jordnära färger också. Skulle ni vilja se före/efter bilder på det så får ni hojta! Jag använder enbart Jotuns färger och har gjort det sedan 3år tillbaka.

ÅÅMAJGARD DETTA ÄR VÅRT HUS<3 Här har vi påbörjat en ny era i livet. Vi bygger vår relation stabilare, blir tryggare och mer harmoniska. Här ska vi även bygga en familj, skaffa hund och nå allt ifrån våra karriärsmål till drömsemestrar. Fy jag blir helt grinig. Det ni tittar på här är mitt liv. Förstår ni? Mitt liv!! Waaah <3

 

Vardagsrummet i huset får en förändring…

Tänk att jag aldrig tidigare i mitt liv har längtat hem. Mitt motto har alltid varit ”Hemma bra – borta bäst”. Jag var aldrig hemma som yngre och efter studenten reste jag mest innan jag tillslut flyttade till Göteborg. Därefter träffade jag ju som ni vet P och resten är historia… Eller hur brukar man säga? Jag kände mig aldrig 100% hemma i vår tidigare lägenhet. Jag ääälskade den men den var på något konstigt vis inte min trygga punkt. Det är svårt att förklara men så var det.


Men HUSET. Jag vill aldrig någonsin åka härifrån. Jag har verkligen hittat HEM. Bara jag åker till mataffären så vill jag vända och åka tillbaka hem. Ni förstår ju nivån… Att komma in ifrån hallen till köket och våra öppna ytor ut mot matrum/vardagsrum… Den känslan är obeskrivlig. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att detta är VÅRT och MITT. Ingen kommer någonsin att kunna ta det ifrån mig. Ingen förälder som bestämmer.


Vi valde ju att satsa på alla utemöbler etc under sommarhalvåret. Och nu till hösten ska vi ta tag i inredningen inuti hustet. Som ni ser är det ganska tomt här. Vi har beställt ett matbord som kommer om några veckor, sedan ska gardiner upp längst hela denna väggen. Jag ogillar våra SVARTA persienner skarpt. Men jag har räknat på att byta ut dem alla vilket var orimligt dyrt (någon som har tips om vart jag kan köpa nya? De har ganska standardmått på höjd iaf).


Men utöver detta skulle jag egentligen vilja ha in mer svart. Kanske en stor mörk tavla (New Yorker ska ej sitta där), ett svart soffbord eller mörkare puffar. Jag sitter lite fast. Exakt såhär hade vi ju det i  lägenheten som var väldigt beige. Men vårt hus är mer grått. Mattan är måttbeställd till vårt förra sovrum och är silvrig. Köpt på Ruugs.se där de flesta av våra mattor är ifrån.


Såhär ser det ut mot köket. Och här är en bild på en ofärdig bokhylla som vi vill ta bort och bygga ny. Så imorgonbitti kl 09 kommer faktiskt en byggfirma som ska kika på hur vi skulle kunna göra. Vi har ju testat flera byggfirmor och om vi gillar dessa kan jag såklart tipsa om dem. Jag har dock sett en annan bloggerska använda dem och då litar jag på att dem är bra. Men vi får se! Spännande ska det bli i alla fall. Jag vill inte ha en vit bokhylla så imorgon måste jag åka och kika på färger.

Vi byggde ju en inbyggd bokhylla av en gammal dörrpost i förra lägenheten. Det inlägget kan ni läsa om här ”Före/efterbilder på bokhyllan”. 


Såhär såg stilen ut på vår förra bokhylla. Den passar i sekelskift men jag tycker inte att det blir speciellt snyggt i ett nybygge. Undertill i bokhyllan behöver vi stora skåp som förvaring till all vår sprit. (Bubblet/vinet står numera i vinkylen i köket och ölen står i kylskåpet i garaget. Jaa vi har många kylskåp 4st and I love it!!). Dock står det just nu kartonger nere i garaget, och halva skafferiet som är fullt av sprit… Men vi vill ha det samlat i bokhyllan istället. Med speglar och ljusslingor på insidan. Vi får se vad byggkillarna säger haha.


Vår gamla vedkorg har fått bli tidningsställ i huset. Köpt på New Port. Älskar det märket! Tror att det kommer ifrån Linköping? Ännu bättre säger jag!


Det är mycket pyssel med att flytta/möblera/inreda. Jag går fortfarande i tankarna att anställa någon för att få det precis som jag vill ha det. Dessa puffarna är som sagt ifrån Jotex och kostar 400kr/st tror jag? INGENTING. Jag har dem i andra färger som jag har placerat i sovrummen + hallen. Puffar går att använda överallt tycker jag! Bästa möbeln ever.

 

Frågor om mitt hår och självfall

Mellan alla förfester, mellanfester, konserter, dagsfester, efterfester och klubbar så passade jag på att få mitt hår fixat i Göteborg. Jag har fått så OTROLIGT mycket frågor om mitt hår de senaste jag och fattar ingenting? Jag tycker att det är fulare än någonsin. Orangeblekt, slitet och jävligt! Men tack snälla ni. Ni ger mig fasiken pepp i saker jag inte ens trodde att jag behövde haha. 


I frisörstolen på Hotell Elite Plaza. Tack Hairtalk (världens bästa löshår) för iniviten!

Jag har ju haft lite problem med mitt hår. Jag har ju tix som sitter i sedan barnsben, och det är att jag sliter av håret. Under stressiga perioder är det som värst och då har jag knappt något hår. Slutar jag med håret så går jag på naglarna och nagelbanden istället. Det är ingen rolig historia och jag har försökt att sluta i evigheter, men det är svårt. Såhär ser i alla fall mitt självfall ut. Här hade jag precis duschat och INTE använt min älskade jäkla hårolja ifrån Moroccan Oil. Någon sa att den gör håret gulare och jag har ingen aning om det stämmer. Men jag har använt den håroljan VARJE DAG i 8år och kommer nog aldrig att sluta. Har du frissigt stripigt hår kan jag rekommendera den.
Här kan ni läsa inlägget ”Tappa hår som 21-åring” där jag skriver om detta + att jag satte in en hårförtjockning. Samt skillnaden mellan bra och dåligt löshår. 


Mitt hår blir typ inte längre än såhär. När jag var liten var det tjockt och slutade precis under brösten. Det är ju bara att glömma idag haha. Nu var det 6mån sedan jag klippte mig och det syns. Jag skulle behöva klippa 4cm på min lugg också… Jag får panik. Varje gång jag träffar en frisör får jag beröm för min volym i håret och speciellt luggen. Men när den blir för lång så blir mitt hår platt istället… Det liksom tillhör min personlighet att ha volym. Gotta do something!!


Hairtalk (hårförlängning) hade bjudit in till eventet för styling inför dagsfesterna. Så bakis som ett as befann jag mig på plats kl 11:00 för att sätta i löshåret. Jag skulle få en ombre och uppsättning. Jag ville få bak luggen i en knut. Jag har testat deras löshår innan som man ”klistrar fast” med små tejpremsor i hårbotten. Denna gången visade dem mig dock en ny teknik som PÅ RIKTIGT tog max 30 sek. Jag blev helt chockad samtidigt som jag satt och mumsade i mig frukost. ”Ahaaa är det såhär det funkar? *mums mums*”


Håret satt som på en fiskelina, som man sedan placerade rätt på huvudet och borstade över lite av sitt egna hår. Om man sätter upp det som Joanna har gjort på bilden, så trär man bara över håret sen. Om ni tittar noga ser ni säkert ”änden” på håret, men sedan går fiskelinan fram över luggen också. Hahaha det är ingen fiskelina men ni hajjar. Den är helt osynlig. För visst ser ni inte på Joanna att linan/tråden går där över hennes lugg? SÅ GENIALISKT!


Efter lite bubbel och käk var jag back och track och redo för dagsfesten som Warner Music roddade på Push. Jag älskar ju hiphop vilket det bjöds på i överflöd. Sedan gick vi till dagsfest nr 2 på S.A.K – även den lika rolig! Jag var rädd att håret skulle lossna av allt mitt dansade och den orkanliknande blåsten men icke… Jag behövde inte ens oroa mig.


Före


Efter

Jag kan varmt rekommendera detta hårbandet av löshår. Här kan ni läsa mer om priser, hur man sätter i håret hemma själv med mera.

 

Tack Way Out West

Way Out West 2018. Bilden är lånad.

Hej kompisar! Herregud jag lever efter fyra dagars håll ifrån verkligheten. Jag trodde jag skulle ha kolat av på vägen men jag överlevde faktiskt sommarens roligaste dagar. Way Out West bjöd på fantastiskt sällskap, gemenskap, nya bekantskaper, musik och minnen! Jag är inte den som står och lyssnar på alla spelningar, för helt ärligt så tycker jag att line-upen inte är den bästa.

Jag diskuterade med några hur FASEN denna festivalen har kunnat bli så stor med tanke på att artisterna inte är de bästa… Och vi kom ganska snabbt fram till att det inte är därför människor åker… Inte vi heller… Utan det är för STÄMNINGEN. Det är blandade åldrar, alla är så goa mot varandra, alla skuttar runt och är glada trots regn och rusk och man träffar en salig blandning av ens bekantskapskrets. Jag var på EN konsert och det var med Kendrick Lamars. Han är INTE min musiksmak och jag tyckte att han sög haha… Låten ”King Kunta” är dock svängig och härlig men that’s it. Istället hände jag inne i lounge-arean där dem hade en egen DJ som spelade hiphop som jag älskar. Jag dansade där i 6h sammanlagt tror jag. Inte pratade med någon utan bara dansade och sjöng med.

Ps kollade på linup:en nu och hur kunde jag missa: Lily Allen, Miriam Bryant, Lykke Li, Timbuktu?? Jag gillar ju dem? Haha typiskt mig att bara hänga på kompisarna.

 

Jag är trött på Instagrambilder

Hej kompisar! Hoppas allt är bra med er! Med mig är det bra förutom att jag _som vanligt_ har lite små prestationsångest över mitt jobb. Som ni kanske har märkt har jag tröttnat så mycket på Instagram. Det har aldrig varit min favoritkanal och kommer förmodligen aldrig att bli. Jag känner bara att allt jag lägger ut inte riktigt representerar mig? JAG kommer liksom inte fram, och det är ju för att foto inte är min grej. Nästa vecka ska jag dock på möte med en tjej som (förhoppningsvis) ska kunna jobba för mig 2 dagar i veckan denna hösten. Så då kommer jag att få lite hjälp.


Såhär ser mina 6 senaste bilder på Instagram ut.

Men jag är så otroligt trött på mig själv för nuvarande. I 10år har jag bloggat och varje dag handlar det om Mig Mig Mig. Hur Jag ser ut, hur Jag känner, vad Jag har på mig, vad Jag rekommenderar, vilka Jag hänger med, vad Jag vill, och vad Jag inte vill. Det var skönt när jag jobbade på byrån, för då handlade det aldrig om mig. Då handlade det om jobbet. Att få en paus var väldigt skönt för mig.


Detta är min senaste bild på Instagram. Den la jag upp den 13e juli (!!!!) dvs nästan en månad sen. Förstår ni hur dåligt det är för att jobba heltid som bloggerska? Men jag får verkligen panik och jag vill inte stå framför kameran just nu. Inte på det sättet i alla fall. Att stagea, posa, bestämma outfits, hålla mig till ett flöde etc… Prestationsångest deluxe.

Jag fattar inte hur andra bloggerskor orkar det? Samtidigt gillar vi alla olika. Vissa gillar att stå framför kameran, uppdatera sin Instagram, räkna följare och kommentera andra. Jag gillar mest att blogga eller prata på Instagram Stories. Det LÄNGTAR jag ju väldigt ofta efter att få göra. Och där håller såklart inte alla andra bloggerskor med mig. Skönt ändå, att vi alla gillar olika 🙂 Men nu vet ni varför jag har varit lite off. För att jag helt enkelt inte orkar hålla på och fixa mig och vara snygg på min semester.

Jag hoppas verkligen att jag klickar med min (förhoppningsvis) framtida medarbetare. Så hon kan komma in med ny energi, nya idéer etc. För strategierna är inga problem för mig, det är just puschen och peppen att stå FRAMFÖR kameran… Hoppas ni fattar…

 

Att vara skådespelerska för en dag

Idag har jag gjort något så himla coolt! Nämligen agerat skådespelerska för en dag. Hemtex och jag möttes upp 07 idag i en utav deras butiker på Kungsgatan i Göteborg och sedan dess har vi kört NON-STOP. Och helt ärligt har jag sådan sjuk respekt för skådespelare efter detta. Det är så OTROLIGT svårt att komma ihåg repliker, vart man ska titta och i vilken kamera, vilket håll man ska gå åt, vilken tidpunkt man ska göra vissa gester, uttala vissa ord och dessutom ha ett stort team bakom kameran som förväntar sig att man ska leverera. Det tar såå mycket på energin vill jag lova..!

Jag körde en ”på spåret” lek på instagram ifall ni kunde gissa vart jag befann mig när jag var i Hemtex-butiken. Detta var mina frågor:
1. Företaget har 136 butiker i Sverige (ca 20% som svarade rätt här)
2. De är kända för att göra fint i ens hem (ca 30% som svarade rätt här)
3. Men mest kända är dem för sina påslakan, täcken och kuddar (ca 50% svarade rätt här)

Kul ju!! Jag kan tänka mig att köra fler ”På spåret”-grejer. Detta är inget samarbete utan dem tyckte bara att jag pratade naturligt och bra in i mina egna sociala medier.


Detta var första scenen i mini-filmen på 2minuter som vi producerade. Den ska användas internt hos Hemtex för att visa hela kundresan. Från beställning till leverans! Så intressant och kul resa som dem har framför sig. Men det känns skönt för mig att den inte ska spelas upp för någon annan. Jag kanske kanske kanske publicerar den här när jag har sett resultatet. Men troligen inte hehe!!! 


Får micen fixad.

Ibland när jag berättar för mamma om vad jag gör i jobbet så inser jag vad jag faktiskt säger. Och då känner jag mig så himla modig. Jag hoppar på uppdrag utan att känna efter, och på något höger så löser jag det tillslut. Jag som har haft både talfobi och scenskräck sedan högstadiet.

Här är 5 saker jag ALDRIG trodde att jag skulle tacka JA till, men som jag har genomfört det senaste halvåret:

1. Suttit i tre olika paneldebatter och diskuterat influencer marketing tsm med högt uppsatta personer på globala bolag. Människor som jag ser upp till och som jag dessutom SA EMOT. Hur vågade jag ens det?

2. Moderator och stylist för en modevisning i Gallerian Arkaden. Jag spydde innan av nervositet, men jag gjorde det!

3. Hållit i en föreläsning på ENGELSKA om livet som influencer och hur man analyserar och använder statistik som grundnyckeln till framgång… Hos GOOGLE… För hör och häpna… Handelsstudenter. VEM ÄR JAG?!

4. Och idag hoppade jag in framför kameran som skådespelare och läste ur manus, med kameror överallt och ett helt team som väntade på att jag skulle leverera.

5. Modellat i en studio där jag skulle posera i skidkläder. Läskigt med tanke på att den riktiga modellen bredvid mig var aningen mer rutinerad.

 

Skitdag jäkla prestationsångest

Riktigt riktigt dålig dag idag. På alla sätt och vis faktiskt. Ni som följer mig på Instagram Stories vet att jag pratade om prestationsångest, och det är det allt bottnar i idag. Otillräcklig. Dålig. Oduglig. Sämst. Meningslös.

Packat fram tills nu för imorgon åker jag till Göteborg för Way Out West samt en filminspelning för Hemtex. Den ska användas internt tack gode Gud. Jag är ju ingen skådespelare egentligen hehe. Aja. Hörs imorgon när jag sitter på tåget, nu ska jag borra in huvudet i min man och få en kram.

 

TACK för stödet kring ADHDn

Jag ville egentligen bara publicera ett inlägg och tacka för er uppbackning när det kommer till ADHDn<3 Inlägget kanske lät dystert och negativt, men självklart besitter jag en inre superpower också. Det är nog tack vare att jag är som jag är (allt går i 110/jag är modig/accepterar inga förluser/envis) som jag lever det livet jag gör idag.

Men många tror att det BARA är en superkraft och så är det ju tyvärr inte. Jag är ofta väldigt besviken på mig själv som inte ”bara klarar av det där alla andra gör”. Jag kämpar verkligen med att passa in och att hålla mig själv och min vardag i sikt. Människor med adhd får inte in rutiner på samma sätt som alla andra. Även fast man har tagit bussen klockan 08:15 i flera år, så kanske det blir en rutin för någon. Men jag måste alltid kolla med någon på morgonen när bussen går och vilken tid jag ska gå hemifrån, vilken tid jag ska klä på mig och när jag behöver gå upp på morgonen. Jag har svårt att avgöra hur lång tid saker tar att göra, fastän jag har gjort det 100 gånger. Jag vet fortfarande inte om det tar 25 eller 5 minuter för mig att sminka mig? Eller om jag ska sminka mig eller äta frukost först. Och jag har svårt att göra saker snabbt. Om någon annan blir stressad ökar dem tempot. Jag snarare kommer av mig, saktar ner och skippar 90% av det jag ska göra istället. Frustrerande för mig men mest människor omkring mig. ”Vad fan gör du? Jag sa ju att vi skulle åka om 10 minuter? Varför har du hoppat in i duschen?” ”Ja för det hinner jag väl? Eller hur lång tid duschar man?” haha ni förstår. Varje dag om och om igen.

Eftersom att jag mest har problem med såna här saker, och kanske inte aggressioner, utbrott, svårt att ha relationer mm som många andra adhd- människor har, så tänker jag att tabletter borde vara väldigt bra för mig? KBT och sådant kan vara bra för självförtroendet, men för mitt FAKTISKA LIV har jag svårt att se att det skulle göra någon skillnad? Jag fick beröm av min utredare/psykolog för att jag ifrån så tidig ålder har lämnat över saker jag är dålig på till andra. Det är därför det har varit ”dolt” i så många år att jag har adhd, för jag har ganska sällan hamnat i situationer där andra utifrån blir påverkade av mitt kaos. SÅÅÅÅ min fråga är (och jag vet att detta är individuellt) men alla ni som har ADHD, tar ni medicin? Vilken i så fall? Vad har den gett er för bieffekter? Tycker ni att samtalsterapi har varit givande? På vilket sätt i så fall? 

Jag är så peppad på att bli Ellinor 2.0 och kunna vända mina svagheter till styrkor. Bli en ännu bättre version av mig själv. Stötta upp där jag fortfarande halkar efter. Och boosta mig själv till att fortsätta hålla på med det som jag gör bra. För på just de punkterna är man ju lite snabbare än alla andra hehe. Jag gör detta för mig själv i första hand, men för att underlätta för mina nära och kära/i jobbet också. Ni som är närstående kanske vet hur irriterande många saker kan vara haha.

 

5 saker människor måste sluta säga till mig

Hej kompisar! Idag tänkte jag dela med mig av ett lite speciellt inlägg haha. Jag möts nämligen ganska ofta utav dessa frågorna (som jag börjar känna mig så matt av). Och jag tänkte att om jag skriver ut dem här kanske jag räddar någon ifrån att säga dem framöver. Jag blir inte arg eller ledsen när sakerna tas upp, utan det är bara tröttsamt att mötas av fördomar. Sedan beror det såklart på tonen när man ställer frågan eller om jag är nära vän med den som frågar. Men det vet jag att ni förstår<3 

”Gud vad vuxet att köpa hus i din ålder, hur känns det? Kändes det inte lite tidigt?”
Svar: Denna frågan blir jag så paff över varje gång jag får den. Jag vet inte hur det känns att inte vilja bo i hus? Eller att vara rädd för att flytta ut till hus? Det har varit självklart för mig. Visst hände det några år tidigare än vad jag hade tänkt, men det kändes rätt och då fick det bli så. Ångrar vi oss så flyttar vi in till stan igen, det är inget misslyckande som folk verkar tro? Det har inte varit en stor grej för mig att flytta till hus, men hade det varit det och känts för övermäktigt hade det såklart inte hänt. Däremot är det en ASSTOR grej för mig att förlova sig eller köpa hund tillsammans. Människor måste acceptera att vi alla är olika, har gått igenom olika, vill olika. För hur märkligt hade det inte varit om jag sa ”känns det inte lite gammalt att bo kvar i lägenhet i din ålder?” till någon haha… Nu tycker jag visserligen inte det och alla får göra som dem vill.

”Vad jobbar din kille med egentligen? Ahaaa fastigheter, då förstår jag hur ni kunde flytta ut till ert hus”
Svar: Min kille och jag betalar more or less 50/50 av allt vi gör, utom enstaka middagar som han bjuder på<3 Jag förstår inte varför människor tar för givet att min kille betalar allt? Huset är 40% mitt och 60% hans. Jag är 22år och är superstolt över det såklart. Det hade varit så mycket finare om någon kunde säga ”Bra jobbat Ellinor! Fan vad kul för er!”. Det gör såklart de närmsta men dem skulle aldrig säga en sån här sak heller. Det är alltid människor jag inte känner som råkar kasta ur sig detta. Jag tror inte dem menar illa, men det har blivit tröttsamt att höra. Och om det hade varit så att min kille betalade allt så hade det ju inte varit något fel i det?

”Åå när är det er tur då? Hur mycket längtar du inte efter ringen?”
Svar: Jag är inte redo för att gifta mig och vill inte göra det på ett par år. Hör och häpna! Jag tycker det är ASKUL att våra kompisar gifter sig för då kan jag vara med i hela deras process och själv ta reda på vad jag vill. Just nu lutar det åt ett liiiitet bröllop med påkostad mat och upplevelse. Men det lär ju ändras 100 gånger om. I förra veckan tänkte jag att ett midsommartema skulle vara kul hahaha. Jag ÄLSKAR bröllop och allt runt det, men jag är inte redo för att ta det steget ännu.

”Du måste ju vara så himla lycklig som har ALLT?”
Svar: Det känns som att jag hela tiden berättar för folk hur tacksam och lycklig jag är, för jag är verkligen det. Jag vet hur det är att ha noll, leva på bidrag och inte kunna få ett jobb eller leva det livet man drömmer om. Jag är lycklig varenda dag för min situation och livet jag lever. Men sedan kan man vara ledsen för andra saker. Relationer tar mer plats energimässigt än alla prylar i världen. Synen på sig själv också. Människor är mer än sina materiella saker. Vad ska man svara på detta ”eeee eee joo jag är lycklig men eee jo äsch ja klart jag är glad”.

”Du är så ung! När jag var i din ålder stod jag på bardiskarna och dansade tills klubbarna stängde.”
Svar: Jaha… Detta säger folk i välmening egentligen tror jag, men det känns så himla stöddigt att säga så? Som att jag egentligen borde syssla med det istället, jag som är så liten, åå söta lilla plutte tjejen, vad gör jag här när jag borde stå på bardiskar… Såhär är det: hade jag velat det så hade jag gjort det. Men nu står jag här och känner inte alls något sug. Det kanske kommer framöver och då får jag göra det då istället. Ibland vill jag bara svara något drygt när någon säger såhär till mig men äsch, vad vinner man på det?